Han vågar inte

I morgon eller lördag känns det bättre.

Jag som en gång i tiden varit rökare vet precis hur likt beroendet efter ett förhållande som tagit slut är. Nu har det gått minst tio år sedan jag slutat röka, men jag minns precis hur jag nästan räknade dagarna i början.

Efter första året passerat så tänkte jag så gott som aldrig mer på det, åtminstone inte med längtan. i början märkte jag detsamma som du att vissa dagar var värre, det är fullkomligt normalt. Men sen finns vissa gränser som passeras, och återkommer när man tror att man kommit över det. Jag minns väl att de 3 första dagarna var värst, och sen tyckte jag det gick lättare,enda tills tredje veckan då jag fick enorm abstinens igen.

Nuförtiden kan jag inte ens förstå att jag rökte i över 20 år, och jag skulle ALDRIG göra det igen. Precis som det förmodligen bli för dig. Om du bara bestämmer dig för att härda ut, och stå emot om han tar upp kontakten med dig igen.

https://www.aftonbladet.se/relationer/a/8wqWxE/karlek-ar-en-drog

Säger som under covid-tiden. Håll i och håll ut! 😉
Du har en underbar hund att kramas med istället, som aldrig sviker.

Jag hoppas att du tänker på att det är så mycket värre att rycka bort plåstret på såret 10 gånger, än en gång för alla. Om du förlåter honom så är sannolikheten väldigt stor att du får gå igenom samma sak igenom igen . Inget kommer egentligen förändras förrän dagen han lämnar sin fru. 

Inte ens om han lämnar sin fru kommer du kunna leva ett liv med full tillit och trygghet. Då går du in i ett förhållande med full vetskap om hur han kan behandla sin kvinna. 

Du har egentligen bara valen att härda ut nu, fortsätta i samma spår och riskera upprepningar av detta, eller vänta på att han lämnar frun och då med risk för samma behandling  i framtiden.

Vill du ha en bättre framtid, så vet du nog att hitta en bättre man är det bästa valet. För att inte tala om det enklaste valet! Det innebär inte att det är något du borde satsa på nu i ditt sårade tillstånd. Det brukar aldrig fungera bra. 

Härda ut och sörj ordentligt så blir du redo en dag för något mycket, mycket bättre. Det är många som gått igenom uppbrott som dig och kan vittna om att det stämmer.

Jag hoppas du finner ilskan snart, för det är nog din enda räddning.

Som det är nu så straffar han dig, och du, du straffar dig själv!
Det är DU som inte räcker till, och du förstår att han väljer sin familj före DIG.
Han är egentligen en snäll man, som inte kunde rå för att han var otrogen istället för att söka hjälp för sitt mående.

Vad finns det egentligen som talar för att han inte skulle haft en bra relation med sin fru, om han sökt hjälp för sin (depression?) istället för att söka samtalsterapi hos en annan kvinna?

Tycker du att du är värd detta? Att straffa dig själv istället för att lägga skulden där den hör hemma? Du behöver nog skaffa samtalsterapi innan du hamnar i en djup depression och självskadebeteende.

Han är inte värd dig, inte värd att må så dåligt för. Inte värd att försvara.

Hm, har tyvärr hört att många män hamnar i 50-års kris. Kan det vara möjligt? 

Du kanske är en yngre kvinna jämfört med hans fru, som fick honom att känna sig levande/yngre ett tag. Tills han fick kalla fötter? 
Jag tänker främst på att han tog så stort initiativ att få vara med dig. Att han var den som var mest på.

Säger inte att det är så, men vad tror du? Kan det ligga något i det? 
Det är som sagt tyvärr inte helt ovanligt i just 50-års åldern. Kvinnor kan få liknande kriser då.

Inte bara en del utan det stora flertalet. Det är ju en klassiker. 😐

Tänk efter logiskt Ts:
om äktenskapet hade varit helt dött. Då hade det inte funnits någon anledning att stanna kvar. Inget att tveka på då han inte har något att förlora.

Han gör nog inte valet mellan ointresserad trist fru VS kärleksfull älskarinna. Då hade han med största sannolikhet inte ghostat dig nu, utan behållt dig på sidan av.

Jag tror det är medelålderskrisen som gjort sig gällandes. Kanske i kombination med långt äktenskap och tristess. Du fick han att känna sig levandes ett tag, men att tryggheten och kärleken till frun inte var värt att förlora, bara för att börja om på ny kula med en yngre kvinna.

Jag säger inte att det måste förhålla sig så, men det låter onekligen så. De är tyvärr inte ovanligt att sånt händer män vid 50-års ålder. Naturligtvis finns det de som lämnar för den nya kvinnan, men jag tror att det oftast händer när de blivit påkomna.

Velar gör han säkert fortfarande, och risken finns att han gör det i många år framöver.

https://stegforhalsa.se/vilka-tecknen-pa-en-medelalderskris/#google_vignette

(Den som går igenom krisen kan välja att avsäga sig en del av sitt ansvar och ge sig ut för att söka efter äventyr. De kan förändra sitt beteende mycket dramatiskt eller börja uppföra sig olämpligt.. Att säga upp sig från sitt jobb impulsivt, ansöka om skilsmässa, ha en affär utanför äktenskapet eller köpa något väldigt dyrt är mer drastiska och uppenbara tecknen. Vissa människor bestämmer sig också för att förändra sitt utseende, byta umgängeskrets eller lägga om sin livsstil.)

Glöm inte att han inte har kontaktat dig heller! 

Om han vore så intresserad hade han inte varit tyst nu, utan hört av sig för att förlora dig. MEN det finns stor risk att han kommer göra det, så snart han mår dåligt i vardagen igen. Är du redo att göra om den här resan en gång till, för som det känns nu är du inte stark nog att stå emot? Sök hjälp så du kommer vidare snabbare, annars är risken stor att det här är ett ständigt scenario de kommande åren med.

Var åtminstone så snäll mot dig själv, att du kräver att det ska vara över med frun innan du är med honom igen.

Visst kan hon svara, men det vore väldigt oförståndigt att gå på samma misstag ännu en gång. Det är som att låta sig bli sparkad ytterligare en gång.

Jag skulle bara ha svarat för att meddela att i så fall måste lämna sin fru. Talat om för honom att jag inte hade gått med på att träffa honom förrän jag vet bevisligen att det med 100% säkerhet är över. Allt annat är fruktansvärt respektlöst och vidrigt mot både Ts och frun.

Men ts glöm inte att du i sådana fall väljer att satsa på en man som har för vana att vara otrogen istället för att reda ut det förhållande han redan är i. Det brukar inte vara en bra inledning på ett förhållande , eftersom tillit är så viktigt att ha.

Jag har träffat många som levt i liknande förhållanden och de är ytterst sällan lyckliga och väldigt ofta osäkra och svartsjuka. Särskilt som de gått in i förhållandet med öppna ögon med att mannen varit otrogen med dem, och att han troligen kommer göra detsamma mot dem en vacker dag.

Såvida du inte skrivit att du inte vill ha mer kontakt, är det inte sannolikt att det var sista kontakten. Då borde han inte ha upptagit kontakt med dig . 

Gör åtminstone dig och hans fru den lilla tjänsten, att tala om för honom att han bör bryta med frun innan han kontaktar dig mer. Just nu är du artig och snäll mot en man som behandlar dig som en dörrmatta. Känns inte alls logiskt!

Anledningen att du gör så är för att du hittar på ursäkter inför allt han gör. Då intalar du dig att han nog menat allvar, nog bara är deprimerad osv. Du vägrar att se honom som en person som kan behandla dig så illa.

Så länge du inte öppnar ögonen, kan du inte bli arg på det han gör mot dig och frun. Om du inte kan bli arg så måste du behandla honom trevligt och bjuda in honom i ditt liv, när han så känner för det. Sen går åren vidare i samma spår!

Ställ åtminstone krav om du absolut inte kan avbryta förhållandet. Då får du dels mer respekt från honom, och svart på vitt om han faktiskt menar allvar med dig eller inte.

Först och främst, vad vill du?

Strävar du efter att bli hans älskarinna igen, eller hoppas du på att bli hans nya kvinna?
För om du verkligen vill ha en chans att få honom på riktigt, måste du kräva att han inte kontaktar dig mer förrän han är singel.

När du gör det finns risken att han överger dig helt och hållet, men då innebär det att han inte har de starka känslorna för dig som han påstår. Det är bara så, att män oftast lämnar om de hittar någon som de verkligen älskar. Det finns t.o.m män som överger sina barn, om de förälskar sig i en kvinna som är svartsjuk på barnen. 

Nu har din älskare inga småbarn att ta hänsyn till, så vad väntar han på? Inget tillfälle kommer bli mycket bättre. Eller är det möjligen så att han gillar att ha sin trygga kvinna, medan han kan få spänning på sidan om? Han får trygghet och stabilitet, medan själva otroheten ger en spänning som ett vanligt monogamt förhållande har ytterst svårt att leva upp till. 

Inser du, att så länge du tillåter det ger du ju honom ingen anledning till att lämna sin fru? Varför skulle han förstöra ett spännande liv där han får åtnjuta det bästa av två världar?

Att han inte förstår att du är sårad trots att du påtalar det, är ett tydligt tecken på att han bara bryr sig om sig själv. Det borde en normal man förstå utan att man ska behöva tala om det. Om han inte är helt empatibefriad eller narcissistisk så inser han att du blir sårad när han ställer in, ghostar och hintar om att lämna frun för att i nästa stund lämna dig.

Men tyvärr vet han att du finns där så fort han känner för att träffa dig. Han vet att du tar emot honom fast han behandlar dig illa. Därför inser han inte att han behöver visa respekt för dina känslor. Allt handlar bara om honom, eftersom du aldrig ställt några krav.