Svagbegåvning

"de"

Marginell intellektuell funktionsnedsättning är vad som tidigare kallades lättare utvecklingsstörning det är INTE samma som svagbegåvning. Om du har ett IQ på 70-85 har du INTE en intellektuell funktionsnedsättning. Svagbegåvning är ingen diagnos. 

Det är väl bra om omgivningen känner till detta, så att de inte ställer så stora krav, eller? Det är lätt att bli arg på folk som gör dumma saker, men om man vet om att det har sina orsaker så har man mer tålamod.

Tyvärr är det väl så att människor som ligger bara lite under normal begåvning, men inte tillräckigt för att få en riktig diagnos, har det svårast. De förväntas klara det som alla andra klarar, och folk blir irriterade när de ändå gör fel. Samt att man "får" skratta åt "dumma" människor - men inte åt människor som är funktionshindrade på riktigt. Det blir den ena dåliga erfarenheten efter den andra, livet igenom, och dessa människor blir ofta väldigt bittra. 

Har en sådan person i min vänkrets, fru till en av mina vänner (som faktiskt är högbegåvad, men av någon mystiskt anledning verkar dessa två leva lyckligt tillsammans ändå). Träffade dem nyligen. Då var det en i sällskapet som berättade om hur hon varit lyx-sambo i USA när hon var ung, men att hon aldrig ångrade att hon lämnade det livet och kom tillbaka till Sverige, trots att hon fick det mycket fattigare här. Där kände hon sig som en trofé som bara räknades för sitt utseende, här fick hon göra nytta på arbetet, den världen hon hade i lyxkvarteret i USA var så tom och ytlig o.s.v..

Den lågbegåvade kvinnan lyssnade storögt på detta, och sedan sa hon "ja då förstår jag verkligen att du ångrade att du kom hem!" D.v.s. hon hade fattat helt fel. Det blev alldeles tyst, alla stirrade på kvinnan - och då började hon gråta och sprang ut... Tänk att ha det så hela livet!

Då kan jag tycka att dom normalbegåvade betedde sig som att dom var svagbegåvade, ingen vettig person stirrar på nån, säg då i stället att hon missförstod. 

Men visst, jobbigt för henne.  

Med en fastställd IQ på 70-85 är man berättigad en särskild form av stöd från Arbetsförmedlingen faktiskt. Internationellt ser det annorlunda ut och diagnoser är internationella. Det är absolut en viktig diagnos som förklaringsmodell, både för patienten själv men även för omgivningen. Både för att uppmärksamma de svårigheter patienten har samt för att patienten ska få rätt stöd och förutsättningar inom ex skola. 

Du har en poäng. Men det var så mycket jämt att folk tröttnade. T.ex. trodde hon att om man söker på något på Google, och det kommer upp ett visst alternativ (för att många andra människor har sökt på den kombination av ord förut), så är det sant. En gång sökte hon t.ex. på "Elvis" och då kom det upp "Elvis lever" och då sa hon glädjestrålande: "Elvis lever, det står här!"

En annan gång visade det sig, att hon trodde att allt porslin som tillverkas i Kina är "Mingporslin" och därför jättevärdefullt. En annan gång visade det sig hon trodde att det växte bananer i Österrike. Hon hade inget begrepp om geografi alls. Eller om historia. Hon kunde inte följa ett matrecept, och när vi andra kvinnor kunde sticka och virka efter beskrivningar, så tyckte hon att vi var helt otroligt duktiga. Hon sa att hon inte fick ut någon mening alls ur en virkbeskrivning. Det gick inte att förklara för henne; jag försökte flera gånger.

Det är som jag säger, att om det hade det varit en tjej med Downs så hade ingen skrattat, men just för att hon skulle föreställa vara normal och en av oss så blev det... ja "fågeldansen" hela tiden.

Det är ingen diagnos. Jag tror man måste ha en funktionsnedsättning eller sjukdom för att få extra hjälp från Arbetsförmedlingen. Man har inte rätt till något extrastöd alls i skolan (förutom det alla har rätt till) 

Stämmer att det inte är någon diagnos men det är en term som används av bland annat vården. Och har du en utredning med fastställd IQ på mellan 70-85 så får du ett annat stöd från Arbetsförmedlingen. Jag vet att det är så då jag jobbar som psykolog på habiliteringen. 

Alla har rätt att få det stöd och hjälp de behöver i skolan oavsett diagnos eller ej. Men en fastställd låg begåvning (IQ 70-85) gör det lättare för omgivningen att förstå vad svårigheterna ligger i då det kan vara en klurig målgrupp där det inte alltid är tydligt att det är låg begåvning som är det som ställer till det. 

Du kan söka mer på begreppet "borderline intellectual functioning" som är den internationella termen. I andra länder ser stödet helt annorlunda ut jämfört med Sverige.

tack för bra svar.
Har fått det som diagnos marginell intellektuell funktionsnedsättning/ svagbegåvning
Ej IF

Jag tror också det är viktigt att veta detta, då du kommer behöva få lite anpassat bemötande tex i vården också.  Självklart ska man individanpassa med eller utan någon diagnos, men kan ändå underlätta. 

Bra för dig själv att veta också så att du tar dig an utbildningar och så som passar dig. 

Jag vet inte hur gammal du är men kan ringa mig att om man inte vet att det finns en begränsning som man inte kan göra något åt så kanske det är jobbigt att inte förstå varför man inte får högre betyg eller så. 

Men ok är det först under 70 iq som man har rätt till LSS alltså?

Känner en person som fick diagnosen lindrig intellektuell funktionsnedsättning i 20 års åldern. Från att inte ha klarat skola och bara enkla jobb som han inte heller kunde behålla,  så fick han egen lägenhet via LSS och daglig verksamhet så att han har en sysselsättning. 
Han blev deprimerad ett par år och hade väldigt svårt att acceptera diagnosen. Sen träffade han nya vänner med samma diagnos, fick en flickvän.. och verkar trivas mycket bättre än innan. 
Var helt klart bra för honom att umgås med likasinnade. 

Konstigt att samhället är så att om man har iq 75, tex, så får man knappt någon hjälp.