Vill ha barn men inte en pojke

Gör ditt framtida barn en tjänst, använd kondom. Nyfiken dock på varför du ej gillar tanken på en pojke när du själv är man?

Jag tror vi är fler som hoppas på att du ska få en pojke eftersom du till och med vill manipulera befruktningen... eller snarare såhär, ingen kanske hoppas på att du skulle få en pojke eftersom barnet kommer ha en frånvarande och kall pappa, vi hoppas nog mer på att ni inte lyckas få barn och att din tjej lämnar dig

Jag vill med bara tillägga en grej, mitt ex var en hemsk person mot mig som jag blev så medberoende med. Mycket för att det var så tydligt att hans mamma nog aldrig ville ha en son. Gör samhället ett tjänst och få inga barn om du inte tro dig kunna finnas där för dem bara för att de är ett visst kön, inte bara för att de kommer må dåligt - utan också för andra människor det barnet kan skada.

Då gillar du inte dig själv heller eller?

För en eventuell son skull så hoppas jag att din tjej inte blir gravid.
Hoppas också att hon vet om detta.

Du har fel, vi är många som inte har haft några preferenser alls. Vet du varför? Därför att min roll som mamma och alla de saker jag gör med mitt barn har ingenting alls med mitt barns kön att göra. Visst, jag har kanske spelat mer fotboll med min son än jag hade gjort om jag hade en dotter, men jag följer bara mitt barns intressen och försöker hänga med och ha kul ihop. Det är jag övertygad om att jag hade kunnat göra med en dotter lika gärna. 

Jag kan nämligen bara vara jag, med allt jag kan göra och allt jag inte kan göra. Många tror innan de fått barn att det är en själv som förälder som ska sätta agendan och ramarna för vad som ska upplevas med barnet. Sedan inser man från dag 1 att det är babyn som styr 99% av vad man gör och hur man gör det. De är väldigt bra på att visa vad de gillar och inte gillar. Detsamma gäller 12-åringar, som min son är idag. 

Sedan är det denna andra lilla insikt: att vi bara har våra barn till låns. Det glömmer man gärna bort när barnet är litet, men ju äldre de blir desto mer inser man hur försvinnande kort tid man har tillsammans. Barnet är ju inte här för min skull, utan för sin egen skull. Jag är bara ett fartyg som han färdas på en bit i början av sin färd. Sedan är han kapten på sitt eget skepp och jag får stå vid kajen och vinka hejdå. Könet på den där underbara lilla varelsen har verkligen noll och ingen betydelse.

Alla barn behöver närhet, kärlek, mat för dagen, tak över huvudet, någon som läser läxor med dem osv. Du kan ha tio döttrar och alla döttrar kommer vara olika och ha olika personligheter. 

Jag dömer dig inte, men jag tänker att du har så mycket kvar att uppleva. När ditt barn föds i omtumlande smärta, kärlek och chockupplevelser kommer du glömma tid och rum. I den sfären finns inte kön eller ålder. Det är en ursprunglig upplevelse som förbinder dig med alla tidigare människor som levt på jorden och som förbinder dig till framtiden. Du behöver kanske lyfta blicken. 

Vill tillägga här att det var så tydligt hur mitt ex kom i skymundan när jag var med i bilden. Alla julklappar var till oss båda och saker han inte alls ville ha. Hans mamma pratade ner honom många gånger när jag berättade om hur vi hade det. Hon suckade när hon pratade om hans karriär.
Mitt ex valde sin karriär framför mig samtidigt som han aldrig uppskattade mig, han var så hemsk att leva med och väldigt kontrollerande. Helt besatt av att känna sig bättre än samhället och min psykolog beskriver honom med tydliga drag av psykopati pga bristande empati. Jag tror att mitt ex övergavs som barn, han låg till och med inne.

Nu fortsätter jag här...
Mitt ex hade två systrar. De var alltid bra hur de än var eftersom de var tjejer och trevliga. Det var tydligt hur hans mamma tyckte det var roligare med dem och hur mitt ex mest var där och jag tror hans mamma ville försöka tycka om honom men jag tror helt ärligt inte att hon gjorde det. Svårare blev det pga hur mitt ex blev av hur hon var mot honom, och vår relation blev väldigt mycket likadan. Ju mer jag reagerade på hans respektlöshet desto mindre tyckte han om mig. 

Jag tycker att sådant där är så konstigt - och JA jag tycker att det är lika konstigt med mammor som helst bara vill ha döttrar. Däremot tycker jag inte att det är konstigt att vilja ha BÅDA upplevelserna, och efter låt oss säga tre av samma kön, så förstår jag om man åker till en klinik utomlands för att få hjälp den fjärde gången.

Men att specifikt inte vilja ha en pojke eller specifikt inte vilja en flicka ALLS, det är skitskumt. Låter som att detta är något man behöver bearbeta i så fall, innan man skaffar barn överhuvudtaget. Det ena könet är ju inte BÄTTRE än det andra utan bara olika. Och den relation som man har med ett barn av samma kön som man själv är också OLIKA den relation man har med barnet av det motsatta könet, men den är inte bättre eller sämre. Därför är jag så glad att jag fick båda.

Jag har hört att om man gör en vasektomi så blir det garanterat en flicka.
Bara gör det! Ställ inga frågor.

Idiot!

Adoptera eller gör henne ej gravid!!!!