Hur klarar ni er ekonomiskt ?

En realist ser till att ordna de praktiska sakerna, och räknar igenom allting tills hon är säker på att det fungerar, innan hon separerar. Kvinnor har alltid varit tvungna att vara om sig och kring sig, eftersom männen sitter på den ekonomiska makten. 

Ja, och dessutom måste det inte vara så att det är skrivet i sten att man ska skilja sig, bara för att man påbörjat förberedelserna. Man kan mycket väl ha en beredskap för att mannen ska ändra sig under tiden... och i så fall behöver han aldrig få veta om att man börjat lösgöra sig.

Man pratar med sin partner och sedan söker man eller köper ett boende? 
Hur kan det vara svårt att greppa? 

Aaah de låga förväntningarnas sexism, kvinnor är svaga, har inga pengar och är allmänt korkade? 
Tycker du omedelbart ska sluta förminska kvinnor, du sprider osanningar och det är inte klädsamt för debatten. 

Din far gjorde kanske bedömningen att ni barn skulle få det ännu sämre boendes halvtid mer er mor?

Man märker att du inte vet hur verkligheten ser ut för många kvinnor. De har ofta låga löner, och har arbetat deltid eller inte alls under äktenskapet - och det är inte alltid så lätt att trappa upp direkt. De tjänar ofta för lite för att få ett eget hyreskontrakt (hyresvärdarna kollar upp detta), eller så går det inte för att de inte har en fast anställning. Det är t.ex. jättesvårt för en frilansare att få ett hyreskontrakt. Inte ens en stor summa på banken räcker i Sverige (jämfört med i andra länder), då vi är fixerade vid just den fasta månatliga inkomsten i Sverige. 

...och att få lån till en bostad, och bli accepterad i en bostadsrättsförening, är naturligtvis ännu svårare under dessa omständigheter. 

Därför är det jättedumt att ens andas något om separation, innan man har ett bostadskontrakt påskrivet. För då kanske mannen plötsligt bestämmer sig för att "ska det vara så, så får det väl vara så", och sedan sätter han en på gatan vare sig man har en bostad eller inte. 

Det är även väldigt bra att ha en buffert, så att man åtminstone inte börjar livet som ensam mamma på minus.

Aaah de låga förväntningarnas sexism, kvinnor är svaga, har inga pengar och är allmänt korkade? 

De kanske inte bråkar utan befinner sig i ett platoniskt förhållande just nu. 

Kanske kan saker förändras under dessa år?
Och gör de inte det så är antagligen beslutet välplanerat?

Min man skulle inte acceptera att jag drog (han skulle inte stoppa mig), och att hans barn skulle bo varsomhelst. Han skulle inte heller bo kvar i vårt hus och låta mig bo i ett ruckel. Såpass mycket har man delat i livet och önskar varandra väl oavsett. 

Det finns många bra och lugna skilsmässor också. Mina egna föräldrar hade en sådan när jag var fjorton år och det är nog därför jag själv heller inte skulle bråka om det slutade så. Inget bra kommer ur det. Sedan är det ju skillnad på varför man skiljer sig. En våldsam och svartsjuk make ska man inte hänga upp i julgranen.

 

Det är ju du som är förminskande, och detta handlar mer om klass än om kön dessutom. "din kvinna" (vad är det för uttryck?) kanske kommer från en övre medelklassfamilj, där hon fick stöd och uppmuntran och självförtroende, så att hon kunde utbilda sig och göra karriär i ett välbetalt yrke. Så ser inte verkligheten för de flesta ut.

Skillnaden mellan män och kvinnor är, att arbetarklassmän ofta kan få ett hyfsat jobb ändå inom industri eller transport, medan arbetarklasskvinnornas möjligheter är lågbetalda jobb inom vård, omsorg, handel, restaurang, städ, tvätt... och dessutom fysiskt tunga, vilket gör att heltidsarbete ofta inte går att förena med graviditeter, barnafödande, småbarnsår och hushållsarbete. 

Och i de "högre klasserna", kan det vara så att mannen vill ha en hemmafru som ska ta hand om barnen och sköta representationsmiddar och liknande. Samtidigt som han insisterar på äktenskapsförord, för att det alltid varit så i hans släkt och detta sköts närmast automatiskt av familjens advokat.

Vad det är för uttryck? Hon är ju min kvinna och jag hennes man, jag tillhör inte de männen som använder uttryck som ''hen''. 
Både män och kvinnor kan välja yrken själv det är självvalt om man som man eller kvinna väljer att jobba inom vården. Både jag och min sambo fick städ och uppmuntran så ibte ens där kan du dra könskortet. 

Och fällebenet du slår på dig själv blir fullbordat i ditt svamlande om representationsmiddagar och famileadvokater. 

Gör man slut så fort tanken har börjat födas så heter det "Du har inte tänkt igenom det här ordentligt. Hur fan kan du bara slänga ur dig att du vill göra slut helt plötsligt??!"

Tänker man igenom det hela ordentligt så får man fan för att man "har gått och planerat det bakom ryggen på partnern".

Det är inte lätt att göra rätt bland er gnällrövar.
Kom med något konstruktivt istället!

Att vänta 2-3 år kan lika gärna ha att göra med att den andra ska ha tid att styra upp sin ekonomi och på så sätt ha lättare att hitta något eget när det är dags.
Det kan handla om att man själv behöver spara pengar, men samtidigt uppmanar den andra att göra detsamma inför... "oväntade situationer".
Allt är inte svart eller vitt.

Precis,.så att man har ett försprång i förhållande till sin parter som blir helt överrumplad. Nej, falska människor ger jag inget för, ni får ert till sist. 

Att man väljer att inte vara falsk betyder inte att man ska agera impulsivt och förhastat. De är inte varandras motsatser, jag förstår att flera här (kvinnor?) verkar tro det men så är icke fallet. Man kan vara öppen och rak utan att under 2-3 års tid gå bakom ryggen på sin egen familj.