Ja där är ju något! Stort grattis hörni! Jag gick också upp arla morgon med fortsatt surr i livmodern men tyckte det testet såg blankt ut :( väntar kanske till BIM och tar ett digitalt?
Tycker man känner små saker hela tiden, men sen känner man väl också efter hela tiden.
jag bockar av:
molvärk
stickningnar
ökade flytningar
kissnödighet
ökat luktsinne
visst illamående
inga ömma bröst än, vilket brukar komma strax efter plus för min del.
tycker det är så svårt med vad som kan vara tecken på mens och vad som är gravidtet. Även fast jag varit gravid tidigare, blir man lika knäpp varje gång.
Här började mensen idag... Har verkligen ingen mer energi att ge till ett 11e försökt. Känns helt omöjligt och hopplöst!
Imorse tog jag ett nytt gravtest. Kanske kunde antyda ett streck men svagare än igår :( vet inte hur jag ska tolka detta..
Även jag tog ett test, visar helt blankt. Är fortfarande jättetidigt och finns ju fortfarande hopp. Men så tråkigt! På något sätt så lugnade det mig i det hela så att jag kände att nu får jag ta och lugna ner mig lite. Ska testa på nytt i helgen tänker jag.
Håller tummarna för oss alla❤️
Låter klokt, ska också vänta tills i helgen .
🤞🏼✊🏼🥰
Jag vaknade också mitt i natten och får blod på pappret så då är väl mensen här? Trodde verkligen på det där surret! Blir väl en bärs på AW istället för pengar på CB :/
Många i väntan nu! Åh håller tummarna för er alla.
När jag torkade mig idag så antydde jag visst rosa på pappret första torkningen, men sen inget mer, själen vill tänka nidis och hjärnan tänker nu är det kört!
Hej!
Jag är ny här. Jag är 35 och min partner är 40 och vi har försökt att bli gravida i snart 3,5 år utan resultat. Under tiden gjorde vi tre misslyckade IVF försök. Efter IVF har vi tagit en paus på ett halvår för att kroppen skulle återhämta sig och vi har försökt på egen hand. Efter årsskiftet skulle vi fortsätta med olika utredningar och IVF men den 11:e januari fick jag mitt första ever positivt graviditetstest. Helt sjukt 🙌🤯
I och med att vi har försökt så länge är jag extremt orolig nu att det inte kanske går hela vägen och därför testar jag varje dag. Har mycket kontrollbehov. Det känns både bra och dåligt för jag oroar mig så mycket att mina test inte utvecklas så snabbt/bra som jag hoppats på. Man har ju sett på nätet hur snabbt testen kan utvecklas.
Jag har ingen jag kan prata med om detta då vi inte har berättat för någon än, och min sambo är inte så insatt i frågor om hcg. Jag skulle verkligen uppskatta lite pepp och om ni kan titta på min stegring och säga vad ni tycker. Tack så mycket 🙏