Detta med VAB

Därför att det normalt sett går utmärkt att ta hand om ett sjukt barn och ett spädbarn samtidigt. Det tillhör nog undantagen att man inte skulle klara det. Men om man känner att man måste vara två hemma så har man ju ett antal dagar där båda föräldrarna får vara hemma samtidigt samt semesterdagar alternativt ledigt utan lön ett par dagar tills det sjuka barnet mår bättre. 

Annars kan man också ringa in en kompis eller släkting som kan gå promenad med det lilla barnet medan man fixar hemma en stund. 

Man får ju inte ha två vuxna hemma när man har flera barn som är sjuka, utan en person bedöms klara det. 

Det är ju en ganska dyr försäkring vi har, så samhället vill inte slösa på den i onödan. 

Fokusera på barnen och skit i allt annat! Lägg dig i soffan med barnen och titta på tv, beställ hem mat och gör ingenting annat än att försöka sova och vila. Tvätt och disk och städ får vänta. 

Hoppas du aldrig funderar på ett tredje barn, du skulle ju då behova gifta dig med tyå män så ni kan ta hand om varsttt barn om de alla tre är sjuka samtidigt.

För att man förväntas kunna ta hand om sina barn på egen hand. 

att man inte får vobba beror inte på att barnet ska få odelad uppmärksamhet utan för att kriteriet för att ha rätt till vabb är att man avstår inkomst. 

Eller ja, vobba får man naturligtvis (om arbetsgivaren tillåter) men inte med ersättning från FK. 

Jag förstår att det är tufft och att du känner att du behöver spy ur dig lite frustration men det svider nog i ögonen på många här när du, som gjort ett val att skaffa två barn, gnäller på att den otroliga förmån som vabb är inte är förmån nog. 

Ja, man förväntas kunna ta hand om sina barn även om man har en HNB:are till bebis och storesyskonet blir sjukt. Det är bara att ta ett djupt andetag och överleva sjukdomsdagarna och göra det som funkar för er. Jag har själv varit hemma heltid, med mina två barn, tills då yngsta var runt 10 månader. Jag vet hur tufft det kan vara, speciellt om man har en energirik 2åring som gärna vill klättra på allt samtidigt som man har en liten som bara vill hänga på en och gärna med bröstet i munnen 24/7. Det är bara att ta det som det är och tänka att det är en begränsad period. För det är det. Snart kommer bebisen inte vara så liten längre och det blir enklare.

Men OM det är så tufft att du inte mäktar så bör du se över om du kan få hjälp med avlastning. 

Jo men då borde man ju (med logiken att man ska kunna ta hand om de barn man har) ha löst det så att om barnet blir sjukt kan man vara hemma.

Jag är inte emot tanken att man ska kunna ta hand om de barn man har, däremot tycker jag det ibland känns lite konstigt med hur systemet är uppbyggt.

Eller ja, egentligen är jag väl mest otroligt trött efter att ha vabbat en kräksjuk tvååring samtidigt som jag är föräldraledig för en kräkbebis på två månader, som jag inte vill ska smittas av min kräksjuka tvååring. Båda barnen med behov att vara nära mig. Som sover 3 h per natt ungefär.
Och saknar avlastning av annan släkt.

Högst sannolikt hade ingen ställt upp ändå med kräksjuka i huset.

Fast det är ju inte vabb, så att säga.

Jag är på riktigt rädd att jag av trötthet kommer missa min tvååring som av sjukdom är vingligare än vanligt men ändå vill utmana sig själv, så han ramlar från något bord eller så där hsn ska upp och klättra, för att jag ammar min lilla och inte snabbt kan lägga bort barnet. Har säkrat upp allt jag kan men tvååringar är kreativa. 

Så jag är mest rädd att någon ska skada sig för att jag helt enkelt inte räcker till. Har ångest om kvällsrna och ligger och försöker tänka igenom hur jag ska säkra saker och klara nästa dag.

Jag har heller ingen avlastning att få. Mannen kan inte jobba hemma, har ingen annan släkt som kan hjälpa.

Och jag ber verkligen uppriktigt om ursäkt om det sticker i någons ögon, jag är bara trött och det har varit otroligt mycket sjukdom sen bebisen kom - någon har varit sjuk nästan hela tiden. Antingen bebisen så jag inte kan sova eller blir nerkräkt regelbundet eller det stora barnet så jag inte får vila om dagarna. Eller båda. Eller jag.

Jag visste heller inte om reglerna innan  vi skaffade andra barnet, men jag kan erkänna att jag trodde att det skulle kunna vara något lite enklare än precis såhär. 

Tack för sarkasmen. Precis vad jag behövde när jag är körd i botten och ber om att få slippa det.

Men nej, vi kommer inte skaffa fler barn.

Jag ör hemma med båda och är helt slut. Kommer somna nu nedkräkt för att inte väcka antingen bebisen som tillslut lyckats somna eller der äldre barnet som sover extremt lätt av sjukdom.