Detta med VAB

Men då borde man ju inte få vabba alls heller? 

Det är ju inte bara en fråga om att mäkta med för egen del - just nu sover jag ungefär 3 h per natt och ammar heltid då barnet vägrar flaska. Barnet vägrar också ligga ensam. Att då kunna gr ett sjukt barn det det behöver är ju inte helt möjligt.

Jo men då borde man ju (med logiken att man ska kunna ta hand om de barn man har) ha löst det så att om barnet blir sjukt kan man vara hemma.

Jag är inte emot tanken att man ska kunna ta hand om de barn man har, däremot tycker jag det ibland känns lite konstigt med hur systemet är uppbyggt.

Eller ja, egentligen är jag väl mest otroligt trött efter att ha vabbat en kräksjuk tvååring samtidigt som jag är föräldraledig för en kräkbebis på två månader, som jag inte vill ska smittas av min kräksjuka tvååring. Båda barnen med behov att vara nära mig. Som sover 3 h per natt ungefär.
Och saknar avlastning av annan släkt.

Fast det är ju inte vabb, så att säga.

Jag är på riktigt rädd att jag av trötthet kommer missa min tvååring som av sjukdom är vingligare än vanligt men ändå vill utmana sig själv, så han ramlar från något bord eller så där hsn ska upp och klättra, för att jag ammar min lilla och inte snabbt kan lägga bort barnet. Har säkrat upp allt jag kan men tvååringar är kreativa. 

Så jag är mest rädd att någon ska skada sig för att jag helt enkelt inte räcker till. Har ångest om kvällsrna och ligger och försöker tänka igenom hur jag ska säkra saker och klara nästa dag.

Jag har heller ingen avlastning att få. Mannen kan inte jobba hemma, har ingen annan släkt som kan hjälpa.

Och jag ber verkligen uppriktigt om ursäkt om det sticker i någons ögon, jag är bara trött och det har varit otroligt mycket sjukdom sen bebisen kom - någon har varit sjuk nästan hela tiden. Antingen bebisen så jag inte kan sova eller blir nerkräkt regelbundet eller det stora barnet så jag inte får vila om dagarna. Eller båda. Eller jag.

Jag visste heller inte om reglerna innan  vi skaffade andra barnet, men jag kan erkänna att jag trodde att det skulle kunna vara något lite enklare än precis såhär. 

Tack för sarkasmen. Precis vad jag behövde när jag är körd i botten och ber om att få slippa det.

Men nej, vi kommer inte skaffa fler barn.

Jag ör hemma med båda och är helt slut. Kommer somna nu nedkräkt för att inte väcka antingen bebisen som tillslut lyckats somna eller der äldre barnet som sover extremt lätt av sjukdom. 

Min bebis avskyr flaskan. Alltså verkligen avskyr. Både jag och  mannen har försökt, men det går inte. Matningarna tar extremt lång tid och bebisen har vid flera tillfällen kräkts av flaskan. 

Jag kan ju intr heller agera kvickare, snarare tvärtom då jag då sitter fast med både bebis och saker i händerna.

Alla jobb är inte bara att vara hemma från. Jag skulle önska det, men det har visat sig att VAB är helt okej med arbetsgivaren men att vara hemma och avstå lön och ersättning är det inte. Och jag vill ju helst inte att han ska riskera jobbet.

Jag skulle väl mest bara önskat stt det vore aningens aningens enklare. Så man fick ett lufthål nånstans. Med sjukdomar konstant och HNBbarn är jag ärligt talat bara körd i botten. Jagg hoppas bara det blir lite lättare framöver.

Det har jag inte sagt. Får en vabba som skäl för ledighet på jobb om den andra är föräldraledig alltså?