Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Ja, jag håller med. Speciellt som TS inte ens bemödar sig med att skriva mer än 10 ord som svar, vi är verkligen ointressanta för honom (vilket ju också han visar när han fortfarande har samma svar som han hade för 6 månader sen).

Jag borde sluta svara men blir så satans provocerad av hans kommentarer.

TS bryr sig inte om vad ni skriver, han upprepar samma gamla rader som han gjort från start.

Märker ni inte att han svarar enstavigt, några få ord och ständiga upprepningar utan att något nytt har hänt? Han kommer inte att göra någonting alls, han är alldeles för feg och ängslig och livrädd att göra bort sig.

Jag hade hoppats på lite mognad hos dig men du har verkligen inte kommit någonstans sen du startade tråden, du har till och med exakt samma fraser. Jag fattar inte hur det är möjligt att inte ens förändra sitt skriftspråk, har du ett väldigt litet ordförråd eller vad är det som sker?

Du upprepar dina fraser som ett mantra och det finns absolut ingen logik i det du svarar, det är också väldigt uppenbart att du undviker de svåra frågorna, kanske för att du inte har färdiga svar på dom? 

Han har svarat på dina frågor flera gånger och alltid gett samma absurda svar grundat på amerikanska manliga gurus. Det finns ingen logik i hans svar, han vill att relationen ska komma naturligt, utan att man behöver chansa eller riskera något och sen kommer relationen vara livet ut eftersom båda var seriösa. Detta vet han att han kommer klara galant trots att han har noll erfarenhet.

Han blev retad när han var 12 år av kompisar som upptäckte vem han var kär i, sedan dess är han livrädd att detta ska upprepa sig och därför vågar han inte fråga ut någon eftersom det kan riskera att någon förstår att han är intresserad.

Det är därför han vill att hon ska ta första steget så att han inte utsätter sig för risken att bli retad, problemet är bara att tjejen uppenbarligen inte är intresserad utan bara artig. TS har skrivit med henne i snart ett år och varje försiktigt försök till att träffas har alltid landat platt pga bristande respons från henne. Hon är inte intresserad men eftersom TS inte har någon erfarenhet och vägrar fråga rakt ut är han beredd att fortsätta skriva med henne i flera år till.

Du inser att det inte är någon som går på dina ursäkter? 

Varför svarar du inte på hur det går på universitetet? Har du umgåtts med några? Lärt känna några nya människor? Varit social?

Det är ju märkligt! Jag har varit borta ett tag och kommer tillbaka och läser EXAKT samma svar som jag läste och svarade på för några månader sen. Allvarligt TS, sitter du fortfarande och darrar av rädsla att någon ska få reda på att du har känslor för en tjej?

Var bygger du dina fördomar på? Vilka vänner (förutom det du hörde i omklädningsrummet på gympan) beter sig som det du beskriver? 98% av alla under 25 år blir ihop med någon för att man är kär, det betyder inte att man kan lova kärlek hela livet eller att det aldrig ska ta slut utan bara att man är kär här och nu.

Den här frågan har du fått svar på tusen gånger här i tråden, varför fortsätter du ställa den? Varför fortsätter du hålla i gång tråden när du ändå inte bryr dig om vad vi svarar?

Det kallas inte att bli nobbad när man var 12 år, det är barndomsminnen. Du kan inte ha den upplevelsen som en referens till din livserfarenhet!

Du vill inte att hon ska tro att du är kär, det kommer hon inte heller att göra. Hon kommer att tro att du vill ha en dejt med henne för att kolla läget mellan er två (nu är jag iförsig helt övertygad om att hon har förstått vad du känner och att hon inte är intresserad). Du behöver släppa sargen och leva, inte stå och trycka vid sidan av och hoppas att saker kommer lösa sig för dig för det kommer det inte.

Som sagt, du har skrivit nästan exakt samma sak flera gånger och du har fått otaliga svar men ändå väljer du att fortsätta skriva. Vad tänker du att vi kan skriva som kan få dig att gå vidare? Du tar ju inte in vad vi svarar dig!

Du är asfeg, vågar inte blotta dina känslor för att du är rädd att göra bort dig och att andra ska kunna reta dig (en kurator hade kunnat hjälpa dig att släppa dina gamla upplevelser, just sayin...) och du tror att alla andra är oseriösa. Allt i din text osar oförståelse och okunskap.

Jag kan sammanfatta allt igen (har gjort det flera gånger i tråden):
TS var kär i en tjej när han var 12 år, hans kompisar fick reda på det och han blev retad för det. Efter detta är han så rädd att det ska hända igen att han aldrig vill yttra ett ord om sina känslor förrän han vet att hon känner likadant och att de ska vara tillsammans resten av livet.

Han föraktar alla som dejtar runt, prövar sig fram och som har förhållanden som bara håller ett par år, han vill träffa den rätta vid 18 års ålder och inte dejta modernt (hans ord).

Tjejen han är kär i har han träffat fysiskt vid 3-4 tillfällen, alltid ihop med många andra och har nog egentligen aldrig pratat mer än 10 meningar med henne ordentligt, han tycker att han har agerat genom att han började skriva med henne för ett år sen. Vi andra håller inte riktigt med eftersom det bara är ytligt snack och hon har aldrig initierat någon kontakt, det är alltid TS som återkommer till henne.

Han har inget socialt liv och vi har rekommenderat honom att satsa på vänner istället för att drömma om någon som är tydligt ointresserad och finns i andra änden av Sverige, han vägrar också någon form av terapi att hitta en väg ut i livet.

Det här kommer han inte att svara på eftersom han vet att han bara skrev ytligt. Han sitter med ångest här på FL för att han borde vara mer ärlig med sina intentioner, finns inte en chans att han klarar av att skriva det till henne.

TS behöver hjälp med sina inre demoner men han mår bra säger han, hur många av er som skriver här tror det?

Som sagt, du kommer inte att berätta vad du skrev eftersom det troligtvis var ytligt och helt ofarligt. Det du gör är att du friendzonar dig själv, hon ser inte på dig som en potentiell partner efter den här tiden.