Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Du har hållit på i ETT ÅR! Det eventuella intresse hon eventuellt haft för dig i början har tagit slut för länge sen, om hon ens haft något från början, pga ditt bristande initiativtagande! 

En kille som inte visat något efter 1-2 dejter går fetbort. Det betyder inte att man hoppar i säng direkt men att visa ett intresse, att visa att det finns något att bygga på, ska finnas där från början, annars är det över innan det börjar. 

Nu hittar du på vad det var jag skrev. Jag skrev inte ett skit om att ligga efter ett par dejter. Det jag skrev var att han skulle visa intresse efter ett par dejter annars går det fetbort. Visa vart jag (eller någon annan) skrivit att man prompt ska ligga efter ett par dejter. 

Att visa intresse = säga att man gillar någon, visa att man är attraherad av någon, visa att man är intresserad av någon. 

Du skrev att du skulle visa vad du känner efter 5-7 dejter. Vad får dig att tro att det blir mer än en dejtvom du inte visar något innan dess? 

Jag har haft en budkille som kom regelbundet till ett ställe jag jobbade på som visat mer intresse för mig än du gjort för den tjej du påstår att du vill ha en livslång relation med. 

Agerande är inte ett ord jag skulle använda för att beskriva dig. 

Nej, du kanske inte bryr dig om vad andra tycker om henne men du bryr dig extremt mycket om hur du uppfattas av andra. Du bryr dig om det så till den milda grad att du varit helt handlingsförlamad i ett år för att du inte vågar riskera att det kommer ut att du gillar henne för tänk om du blir avvisad och andra får veta det. Det vore ju katastrof.

Vad är mm? Du har inte vågat riskera något alls. Du är alldeles för rädd att dina känslor ska upptäckas av andra att du inte vågar göra något alls bara för att "privatsaker ska vara privata". Är mm att du pratat med henne på eventen? Sorry, det är inte heller agerande eftersom du inte vågat vara ensam med henne, inte vågat fråga henne om en dejt.

Vill du veta vad "privatsaker" är för mig? Det är INTE känslor för någon (om inte personen i fråga är upptagen för då agerar man inte på känslorna) utan det är tex vad man gillar när det kommer till sex, eventuella dumheter man gjort som man inte vill ska komma ut, jobbiga saker i barndomen som man inte vill avslöja på en gång.

Kärlekskänslor för någon går inte in där. 

Och som svar på din fråga om inte skrivande är agerande så är svaret "nej" om man verkligen, verkligen gillar personen och vill ha en dejt med den. 

Så, kan du visa vart jag eller någon annan skrivit att man ska ha sex efter bara 1-3 dejter? 

Jag och min kärlek bor i olika städer (ca 1,5 timme totalt när man åker kollektivt), båda har barn på varsitt håll, mina barns pappa dem oregelbundet så vi är inte alltid barnfria samma helg. Han har dessutom hus och är upptagen med diverse projekt. Trots allt det lyckas vi ses. Vi messar flertalet gånger per dag, om känslor, om hur dagen varit eller beklaga oss över våra ex. 

På vilket sätt är din situation mer komplicerad? Du har inga barn, du har inte mycket till socialt liv vad det verkar eftersom du inte gillar det traditionella studentlivet. Du ser hinder överallt istället för möjligheter för att du är så vansinnigt rädd. 

Nej, det är inte svårare än innan man är ett par. Vi har inte ens definierat oss som ett par (än) utan bara är. 

Det logistiska är inga problem att hantera om man VILL men då måste man ha den viljan att hitta lösningar och det har inte du. Du ser bara problem med allt hela tiden. 

Di har ingen aning om det kommer bli något med henne, ska du då undvika "romantiska aktiviteter" (vad är det?) med henne? 

Nej, det är betydligt svårare att behålla och hålla liv i en relation än att skaffa den från början. 

Jag och min kärlek kommer inte att bo ihop de närmaste 10 åren typ. Inte så länge vi har hemmaboende barn. Och tänk, vi löser det med. Efter barnen flyttat ut får man se. Just nu är jag inte direkt intresserad av att bli sambo någonsin igen. 

Nej, man är inte per automatik mer säker i sitt agerande i en relation. 

Är det därför du vill ha en relation? För att bli en annan person än den du är idag? Om du inte tycker om den du är, om du inte älskar dig själv, kommer du aldrig att hitta den där hälsosamma, långa relationen du så längtar efter. Börja med att tycka om dig själv, att trivas med den du är.

Ingen hamnar i en relation "bara så där" utan man bågar ta risker, man vågar sätta sina känslor på spel, man vågar dejta, man låser sig inte vid en fantasi. Man jobbar aktivt för att få den fär relationen. Vad du ser utifrån är inte sanningen. 

Vad får dig att tro att vi bott närmare varandra? Visserligen har vi det men det är så länge sedan att det inte räknas (dvs flera år innan du föddes). Sen har vi inte haft någon direkt kontakt, och definitivt ingen romantisk kontakt, på drygt 20 år så han hade lika gärna kunnat vara en främling.