Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Han vill inte att hon ska "missförstå" eller "göra henne obekväm". Att nästan alla sagt att det är bättre att göra det via meddelande första gången än irl just för att det kan bli obekvämt om man vill nobba spelar ingen roll...

Vad du lägger fördomsfulla värderingar i hur andra gör. 

"De gillar någon ytligt"
"Alla andra är bara ute efter kortsiktiga relationer"
"De vill dejta flera"
"Modern dejtning"

Men till skillnad från dig så lär de sig om relationer, för de vågar ta initiativ till relationer! Du sitter ett helt år senare på samma plats som när du startade tråden. 

Vet du vad man gör om man blir ihop med fel person? Då gör man slut och lämnar relationen. Det är liksom så det fungerar. 

Jo, du har flertalet gånger sagt att alla andra söker kortsiktigt. Att du har det såååå svårt eftersom du söker långsiktigt. Du har även varit inne flertalet gånger på att andra är ytliga i sina relationer, att de är med någon bara av ytliga skäl. Det är ju därför du är så rädd att hon ska tro att du bara vill vara med henne för att hon är snygg. 

Men det som känns rätt idag kan kännas fel om 1, 5 eller 20 år. Det vet man aldrig i förväg. 

Så att säga att "andra söker kortsiktigt" bara för att deras relationer inte hållit speciellt länge är fördomsfullt. Du har ingen aning om hur deras relationer har fungerat.

Oavsett vilket så är de bättre rustade för att veta vad som är rätt när det väl gäller eftersom de faktiskt haft relationer och vet hur de funkar. 

Nej, inte för att du inte haft relationer utan för att du dömer ut de som har haft (korta) relationer.

Vad i helvete är det som säger att de omkring dig inte har starka känslor för den de går in i en relation med, bara för att den tar slut några månader eller något år senare? Nu är du fördomsfull åter igen med ditt "jag vill inte gå in i en relation utan starka känslor som inte är kortsiktiga", underförstått "de som har kortare relationer har minsann inte lika starka och ädla känslor som jag har".

De har också starka känslor, dom de AGERAR på! Och när det känns fel då gör de slut! Men de VÅGAR iaf göra något, även om det riskerar att bli kortvarigt!

Jag dömer inte dig för att du inte haft en relation. Jag dömer dig för att du i ETT ÅRS TID har kommit med 1000 "förklaringar" till varför du inte kunnat fråga ut henne. Helt irrelevanta anledningar också. 

Du har fått flertalet förslag på hur du kan fråga henne utan att det vare sig kan misstolkas eller handla om ytlighet.

Så vilka fler ursäkter tänkte du ha för att slippa ta steget?

Du skriver mest ytligheter. Hur ofta skriver hon om inte du skrivit först?

Nej, det gör det inte. Saker man kan skriva för att fråga ut någon som inte kan misstolkas:
"Vill du ta en fika med mig nästa gång du har permission?"
"Jag tänkte besöka plats X, vill du följa med nästa gång du är ledig?"
"Vad sägs om att ses nästa gång du är ledig och hitta på något?"

Vad exakt är det du är orolig för ska missuppfattas eller feltolkas? Att du är intresserad av henne? Det påstår du ju att är så vad är problemet med om hon förstår det? 

Att bara skriva lite halvytligt och prata halvytligt på events är inte att ta initiativ till något. Det är som att jag skulle säga att jag flörtar med någon jag träffar 2ggr/år på konferens, att vi har något på gång. 

Är man intresserad av någon så säger man det, man bjuder ut personen på dejt, man säger "jag gillar dig, vill du ut på dejt med mig" och sen tar man det vidare därifrån sen. 

Trots att jag inte hade träffat den person jag nu tycker väldigt mycket om på ca 20 år (lite längre än du funnits till), trots att det är 24 år sedan vi var tillsammans i några månader (ca 6), så har jag, under det år som gått hunnit träffa honom flertalet gånger (och då har vi både avstånd och barn på varsitt håll att jonglera), han är fullt medveten om att jag tycker om honom väldigt mycket, vi ser fortfarande vart det är detta tar oss, inget är definierat mer än att vi inte ligger med andra, och vi pratar/messar exakt varje dag. Det är "god morgon", det är "god natt", det är stort och det är smått, det är gulliga saker och allvarliga saker. När jag fick erbjudande om en lägenhet häromdagen var han och min mamma de två som jag messade direkt. 

Det är vad man får om man VÅGAR erkänna att man gillar någon och frågar om den vill ses. Och jag lovar att vi har en knöligare logistik än dig med fler parametrar involverade. 

Det är klart att det är jobbigt när man vill vara i en annan situation än där man är men för att komma dit man vill så måste man VÅGA GÖRA NÅGOT! Så länge du inte vågar visa vad du känner för denna tjej (eller vilken annan tjej som helst) så kommer du aldrig att lyckas få den där relationen som du drömmer om. 

Ett tips i all välmening. Du behöver gå och prata med någon, både gällande ditt behov av en kärleksrelation (varför du tror att ditt liv skulle vara så mycket mer lyckat och bättre med en relation) men också gällande ditt självförtroende. 

Detta är det första inlägg jag läst av dig där du vågat visa dig lite sårbar. Där du skriver att du känner dig misslyckad för att du inte lyckas med det du strävar efter och att du inte ens tror att du kommer att bli sedd i en relation. Fundera över varför du inte lyckas. Sätter du målet för högt? Har du delmål fram till slutmålet? Varför tror du att du inte kommer att bli sedd i en relation?

I detta med tjejen du är intresserad av, sätt upp delmål. Att innan jullovet från studierna är över ska du ha frågat om hon vill ses tex och se till att faktiskt göra det istället för att hitta en massa anledningar och hinder till att inte behöva göra det. För det är vad du gjort hittills, sagt att du ska göra något för att sen komma med undanflykter till varför du inte gjort det när du sagt. 

Vad gäller din sista mening om att springa i skogen och slippa tänka, GÖR DET! Träning är sjukt bra i såna lägen, det blir liksom något meditativt. Sen om det är löpträning, gymmet eller något annat spelar ingen större roll. 

Nu är det snart ett nytt år, en ny start. Gör upp en lista på saker du vill ha uppnått i slutet av 2025 och bryt sedan ner dessa mål i delmål där du kan fira varje delmål du klarar. 

På vilket sätt hjälper det inte att prata om ditt extrema behov av en relation med någon?

På vilket sätt hjälper det inte att prata om att du tror att ditt liv kommer att bli så mycket bättre bara du har en relation? 

På vilket sätt hjälper det inte att pratavom att du tror att du inte kommer att bli sedd på rätt sätt i en relation?

På vilket sätt hjälper det inte att prata om att du känner dig misslyckad, både gällande att du inte har en relation och att du inte lyckas med dina mål?

Ju mer du jobbar med dig själv och inte hänger upp din lycka på någon annan, desto större är chansen att du får den där bra, livslånga relationen som du drömmer om. 

Man får en partner genom att man vågar visa sina känslor, man vågar ta steget att fråga personen på dejt. Man får en partner genom att man vågar visa sig lite sårbar och tillgänglig. Man går en partner genom att umgås med folk så man på så vis har chansen att lära känna någon. 

Man får inte en partner genom att inte våga visa något. Man får inte en partner genom att sitta hemma och drömma om den perfekta relationen. Man får inte en partner genom att inte umgås med andra människor. 

Så var vi tillbaka till rosa fluff och sockervadd. 

På vilket sätt skulle du vara en bra partner? Hur "gör man allt bra"? Hur "älskar man någon helt rätt"? 

Eftersom du aldrig haft en relation så är det svårt att veta hur du skulle vara i en relation. 

Sen är alla mänskliga. Att vara den person som någon annan hänger upp sin lycka på är hemskt! Att hela tiden känna att man inte kan vara sig själv och säga hur man känner för att den andra kan bli olycklig. Att hela tiden vara den enda vän som ens partner har. 

Det ett samtalsstöd kan göra är att hjälpa dig att inse att du inte kan hänga upp din lycka på en relation. Att lära dig att hitta lyckan i dig själv. Att ge dig verktyg som kommer att göra att du mår bra i din ensamhet men en partner förgyller livet. 

Jag behöver ingen för att vara lycklig, däremot är det trevligt att ha någon att dela saker med. 

Du är inte lycklig i din ensamhet, du hänger upp allt på att "får jag bara den där relationen så kommer allt i mitt liv att ordna sig". Det gör det inte. Du ansvarar för din egen lycka. Inte någon annan. 

För 24 år sedan (drygt) träffade jag en kille som jag var vansinnigt förälskad i. Det höll i 6 månader men jag fi k en vän för livet. En sån där vän där det kan gå både månader och faktiskt år mellan att man hörs och ändå känns det som att ingen tid alls gått sedan sist.

För 22 år sedan träffade jag den som senare skulle bli mina barns pappa. Jag trodde det var rätt, att vi skulle hålla ihop livet ut. I våras gick vi skilda vägar. 

Förra hösten började jag och vännen från w4 år sedan att prata igen. Han har varit ett enormt stöd genom hela min separation. Jag älskar den man han blivit. Just nu är det han eller ingen. 

Väldigt få är tillsammans med någon "för sakens skull". Men det som är rätt idag behöver inte vara rätt om några månader eller några år. 

Men varför lägger du så stor vikt vid att hon ska fråga om dina känslor för henne? Hon vill ju (om hon gillar dig) att du frivilligt ska berätta om dem. Man berättar om sina länslor med en förhoppning om att de är besvarade men utan en förväntan om att de är besvarade. 

Att skriva med någon under ett års tid ich den personen 1) aldrig frågat ut en på dejt eller
2) visat gör fem öre att den är intresserad av mer än vänskap 
gör att personen hamnar i vänskaps- eller bekantfacket.

Om du skulle definiera er relation så här långt, var hamnar den då?
1) nära vänskap
2) vänskap
3) bekant 
4) ytligt bekant

Jag skulle, utifrån vad du skrivit här, säga alternativ 4, möjligen (en bra dag) alternativ 3. Du är någon som finns i hennes periferi. Någon som hör av sig lite få och få med ytliga frågor om hur det är med henne. 

Har det hänt någon gång att hon har hört av sig till dig? Utan att du hört av dig först? 

Och det var för hur många år sedan?

Alla blir avvisade någon gång. Flera gånger till och med. Att låta rädslan för att förlora vara större än viljan att vinna gör att man aldrig vinner 

Du är räddare för ett nej än ett ja och därmed kommer du inte att sätta dig i en situation där du kan få ett ja eftersom risken för ett nej finns.