Är det ökade manshatet ett allvarligt problem?

Är det så svårt att förstå? 

Man kan inte, som vissa ensamma män gör, sitta hemma och tro att man ska få sex av någon. Att gå ut på krogen eller träffa någon på en dejtingsida år att ta ansvar för sitt liv. Att sitta hemma ensam är inte att ta ansvar. 

Får en känsla av att du vill feltolka. Varför sitta och märka ord?

Ja, då får de väl testa något annat. Det är ju deras ansvar. Eller tycker du annorlunda än Nihka, att det är någon annans ansvar?

Var och en är ansvarig att ordna sitt sexliv på egen hand. Det är inte något staten eller någon annan ordnar åt någon.

Jag har inte sagt att du har sagt det. Det var jag som sa det. Mitt sexliv är inte ämnet för tråden och är inget jag behöver diskutera med varken dig eller någon annan. Om du är sugen på detaljer om andra människors sexliv finns det delar av forumet särskilt avsedda för sexdiskussioner. Vänd dig dit.

Och det kommer du inte få veta heller. Mitt sexliv är fortfarande inte ämnet för tråden så lägg ner nu. Vad du inbillar dig om vad andra tycker är ansträngande och inte är helt irrelevant och ointressant.

Nej, jag har inte delgett något om mitt sexliv mer än att det är något jag får fixa själv precis som alla andra och du kommer inte att få någon diskussion med mig om mitt sexliv.

Finns väl inte så mycket mer att säga än att var och en är ansvarig själv för att lyckas attrahera en partner och lyckas man inte med det blir man utan. Man kan ju tycka att det är självklart men det är ju inte det för alla män på det här forumet.

Hade du nåt att säga om trådens ämne?

Att ta ansvar för sitt liv och sin situation måste alla göra oavsett vad det gäller. Många får kämpa hårdare än andra med tex utbildning, hitta jobb, gå ner i vikt, ensamhet, sjukdom/hälsa osv. Jag tror inte att det är många som inte har utmaningar eller svårigheter alls i livet att kämpa med. 

Vad olika individer behöver kämpa med olika saker. En individ kanske behöver jobba med sin självkänsla/ sociala förmåga för att nå sitt mål. En annan kanske behöver ta hjälp av en dietist, en annan kanske behöver våga sig ut ur sin tygghetszon. Oavsett är det ett jobb man måste göra själv. Ingen kommer att göra jobbet åt en och ibland får man helt enkelt acceptera att man inte har vad som krävs för att nå sitt mål vad det målet nu är. 

Själv har jag en kronisk sjukdom som kräver ständigt jobb för att hålla i schack. Jag har fått ändra inställning och anpassa hela mitt liv för att jag ska hålla mig symtomfri så att jag kan sköta mitt jobb och mina relationer. Jag får jobba hårt för att leva ett normalt liv, men jag fixar det tackvare att jag gör det jobb som krävs. 

Om jag attraheras av någon försöker jag kanske visa intresse eller ta kontakt med den personen. Jag är drivande och inte passiv. Finns det intresse tillbaka blir det nåt, annars inte. Oavsett vilket så skyller jag inte på män om jag blir utan. Jag skyller inte på män om jag sitter ensam hemma. Om ingen vill ha mig så är det inte deras fel. Det är ju jag som inte är tillräckligt attraktiv då. Jag lägger ansvaret på mig själv, inte på de män som inte attraheras av mig. Till skillnad mot vissa män på familjeliv som tycker att samhället ska ändra förutsättningar så att kvinnor blir mindre kräsna (dream on). Eller att det var bättre förr när kvinnor var beroende av män.