Är det ökade manshatet ett allvarligt problem?

Jag har iallafall aldrig förminskat eller varit nedlåtande mot utsatta kvinnor, och känner få män som har varit det. Men jag upplever inte de ständigt bittra och nedvärderande kvinnorna på forumet som särskilt utsatta. Snarare verkar de ha ett trängande behov av att tala om för ofrivilligt ensamma män hur patetiska och vilka offerkoftor de är. Samtidigt som de i andra trådar framhåller hur snygga de är och samtidigt undrar varför bara fula och sexistiska män kontaktar dem vid dating. Det är svårt att se dessa som några offer för dåliga män.

Det är trots allt lite intressant att följa dina inlägg. Ena stunden visar du en fientlighet mot främst ensamma män, andra stunden kan du visa dig ha en viss distans (om så en en låtsad sådan) och tillochmed lägga till en leende emoji.

Ja, jag får faktiskt intrycket av det. Men erfarenheten säger att människors bedömningar kommer av deras egna erfarenheter, så man får väl förmoda att dessa mest har negativa erfarenheter av män.

Jag tänker mest på din åsikt som du tidigare skrivit om, att alla ensamma män per definition är incels.Det kan knappast ses som en logisk slutsats, och tar inte hänsyn till att människor är olika.

Jag tar till mig av vad kvinnor på forumet skriver, och även om jag inte ser dessa som representativa för kvinnor överlag så ger det ändå en fingervisning om vad man som man behöver jobba på med sig själv.. Även om inte kvinnor IRL dömer fullt så hårt så kan man anta att det är sådant som ligger på en omedveten nivå hos kvinnor i stort. Jag har via FL förstått att män som är över 40 inte ska inbilla sig att de kan se yngre ut, samtidigt som 40-plus-kvinnor på forumet inte vill ha män i samma ålder som ser ut som "gubbar". Det blir en motsägelse men väl värt att ha i åtanke.

Samtidigt vill de inte ha en man som ser ut som en "pojkspoling", så det kan bli svårt att finna en balans..

Jag tog Seinfeld som exempel för att han hade ett mörkt och välbevarat hår. Sedan kan jag begripa varför han setts som "gubbig". Jag jämförde då med kvinnor på forumet som ondgjort sig över 40-plus-män med begynnande flint, och tänkte då att det var det som sågs som gubbigt. Just Seinfeld var väl ett dåligt exempel, men ändå ett exempel på en man med hårfärgen och hårsvallet i behåll. Jag har förstått efter att ha läst en längre tid på forumet att just håret är viktigt för huruvida man betraktas som gubbe eller inte. Så var skulle jag tänka kring det?

Problemet är att vissa män här bemöts med nedlåtanden, elakheter och mobbning vad de än skriver och vilka diskussioner de än ger sig in i. Sedan förföljs dessa män i trådar som handlar om andra ämnen, där någon plötsligt inflikar: "Var det inte du som.."? (refererandes till vad man skrivit i en annan tråd. Jag har märkt ett stort förakt mot mig som man och person på forumet, och ser att även andra män råkar ut för samma förakt och hat. I mitt huvud blir det inte något annat än manshat, eller att man hatar vissa män. Och det är min plikt att reagera mot det, på flera sätt.

Jag menar att när man verkligen går in för att bli en bättre människa, med alla förändringar man kan komma på att göra till det bättre, ändå bara bemötas med raljeranden, en allmänt nedlåtande ton och en attityd av att man inte ska tro att man kan eller klarar någonting, då är det klart man blir arg till sist.

Jag för min del UPPMUNTRAR och stödjer folk som vill förändra sig till det bättre och är ödmjuka nog att förstå vad de behöver förändra hos sig själva för att bli mer socialt gångbara. Jag skulle inte klara att vara nedlåtande och elak mot en person som kämpar för att bli en bättre version av sig själv, jag skulle känna mig som en skitstövel.

Kan säga att jag läst på forumet väldigt länge, sedan 2008 närmare bestämt, och har sett samma tendens hela tiden, och 8 gånger av 10 har det varit män som varit i skottgluggen, där ett gäng kvinnor gaddat ihop sig och epiteten har haglat. Jag är verkligen förvånad över att vissa kan ha blundat för detta eller ignorerat detta, eftersom det varit så uppenbart.

Det är inget hot, utan ett beskrivande av min känslomässiga reaktion.

Den pendlar mellan en högre och lägre nivå kan man säga. Ibland kan jag faktiskt få en viss förståelse för vissa kvinnors bevekelsegrunder på forumet, när jag ser saker i ett större sammanhang. Men oftast upplever jag dessa som ganska utstuderat elaka och nedlåtande.

Jag har nog en släng av HSP  - Highly sensitive personality, men en grundläggande inställning hos mig är att om man skriver saker utan avsikt att vara elak eller nedlåtande, så ska man inte bemötas just med sådana kommentarer.

Jag tänker bland annat på en forumregel: "Tänk på människan bakom skärmen och behandla denne som du skulle gjort vid ett samtal öga mot öga".

Om en person på forumet går ut med att denne håller på att förändra sitt liv i en positiv riktning, så är inte det första jag gör att vara nedlåtande och elak mot personen, det är under min värdighet. Jag, som läst självhjälpslitteratur sedan tonåren, uppmuntrar sådant, alla gånger.

Jag ser på forumet hur kvinnor får en massa stöttning där de i trådstarter beskriver sina problem. Män avfärdas oftast som offerkoftor och att de borde lära sig ta ansvar för sina liv. Om vi nu lever i ett jämställt samhälle, ska då inte mäns och kvinnors problem bemötas på samma sätt?

Jadu Clumsy, blir inte riktigt klok på dig, Du verkar ha en dubbelhet. Jag ser att du i vissa trådar är emot feminism, eller vissa former av den. Jag är inte emot feminism generell, så länge den handlar om att det faktiskt ska vara jämställt, men är starkt emot den radikalfeminism som säger att männen ska känna en kollektiv skuld över hur vissa män beter sig, och att män som inte är skyldiga till grisiga och misogyna beteenden ska ha del av denna kollektiva skuld.

Jag ska vara klar med att jag gillar konsekvens, dvs att det man säger i en diskussion också ska vara det man säger i en annan.

Vi som är födda i Oxens tecken har inte mycket till övers för hyckleri och dubbla måttstockar. Vi är ärliga och uppriktiga av naturen, nästan oavsett vilka människor vi har i vår omgivning.

Många har svårt att ta det.

Haha, kan säga att jag gått hos olika psykologer sedan 25-års-åldern. Det enda de gör är att ställa frågor om sådant man redan svarat på, och som de därför borde förstå. Endast en psykolog (den jag har nu) har kommit med konkreta förslag om hur jag ska kunna förändra min livssituation till det bättre. Jag hade en psykolog i 4 års tid som var ansedd som en av de bästa, men han var för mig en av de sämsta, och verkade inte alls ha något intresse av att hjälpa på riktigt.

Jag ska vara uppriktig med att jag är en typisk loser. En som misslyckats hur hårt jag än i perioder har försökt ändra på mitt liv. Kanske därför jag hänger på ett forum som detta. Men skillnaden mellan då och nu är att jag inte längre skäms för det. Jag vågar vara öppen och ärlig med vem jag är och vad jag gått igenom, eftersom jag inte har något att förlora på det. Därför också min ärlighet och uppriktighet. Jag skiter i vad folk tycker. Jag kör mitt eget race.