Ja, det tror jag. När det gäller städning tror jag att båda ytterligheter ger problem på ena eller andra sättet, den som struntar helt i att städa stöter ifrån sig människor. Men också den som städar överdrivet tror jag ofta får problem i relationer. Stöda behöver man göra som så mycket annat praktiskt vardagligt här livet. Det är sånt som bara ska flyta på på en lagom nivå.
Jag tror precis tvärtom att de som städar frenetiskt saknar något och försöker fly obehagliga känslor eller tomhet. De är också mer ängsliga inför andra, mäter människors värde i renlighetsstandard och perfektion. Jag har aldrig trivts i ett superstädat hem eller nåt sånt där stelt Stockholmshem utan bokhyllor, lite halvnedsuttna möbler och livsdamm.
Har visserligen stött på motsatsen till dessa människor också vilket tydligt visat på psykisk ohälsa, uppgivenhet inför livet och allmän misär. Tror det friskaste och mest harmoniska människorna finns mitt emellan dessa ytterligheter. Själv är jag en sån som nästan bara städar inför besök. Lever ganska stökigt resten av tiden och istället ägnar mig åt roligare saker än att städa.
Många bra synpunkter; ordning och reda, rent och prydligt och allt på sin plats gör hemmet till en njutbar plats. Är man dessutom estet är det särskilt viktigt att hemmet är vackert, god konst, vackra möbler och inte överlastat med prylar. Som någon skrev; i ett redan välskött hem behöver man inte lägga ner så mycket tid på städning. Inga husdjur eller barn som stökar runt, det skulle inte funka. Aldrig disk kvar efter en måltid och inga överfulla tvättkorgar; allt tvättas och hålls efter, stryker gör man direkt efter tvätt, inga korgar med stryktvätt. Klädvård: Allt i min garderob är rent, struket och pressat, alltid, och skor sätts inte in förrän de putsats.
När jag mådde som sämst som tonåring och hade hemsk ångest så var mitt rum där hemma kaos. Klädhögar på golvet. Saker överallt. Tallrikar och glas. Orkade ingenting, bara grät om dagarna.
När jag bodde själg så kunde diskhögen vara enorm och soporna överfulla så det också var på golvet. Ostädat. Mådde dåligt då med.
Nu när jag mår bättre vill jag absolut inte ha det så. Det ska vara fint och iordning.
Min systers ens barn mår skit och hon stänger in sig i mörkt rum som är kaos, hon har ångest.
Så jag tror på det där, att det Kan signalera hur personen mår. Kanske inte är så för alla. men många. Sedan ska det inte vara ett måste att städa. Så det bor fel på det hållet istället. Men man ska orka städa och vilja ha det fint runt sig.
Om man iallafall sköljer av disken så är det väl bra. stryker heller inte mina kläder.
Det får vara något mellanting. Lagom.
Nja. Det ska ju inte smutsigt eller totalkaos, men det är inte viktigt att saker alltid är bortplockade eller att det aldrig syns en dammtuss. När man har småbarn el jobbar i trädgården drar man in grus mm, när man är kreativ måste pyssel o sygrejer få ligga framme ett tag. Har man alltid sjukt välstädat tyder det på en slags noja enligt mig, samma sak med folk som alltid har perfekt strukna blusar eller varje soffkudde perfekt puffar. Ångesthantering? Jag håller med om att någon slags grundrutin är bra o spar tid, bara den är flexibel när solen skiner.
Ja för alla med exekutiva problem finns inte. Eller "bara" deprimerade, ångestfyllda etc. Det där med att bara städa medans man knappt kan äta eller duscha för att man inte får ihop sig själv.
Ah. Du lever uppenbarligen inte i verkligheten och är inte intresserad av att förstå heller. Vad trevligt. Jättetrist för de som till vardags behöver ta emot din nedsättande attityd mot deras svårigheter.
Nja. Det ska ju inte smutsigt eller totalkaos, men det är inte viktigt att saker alltid är bortplockade eller att det aldrig syns en dammtuss. När man har småbarn el jobbar i trädgården drar man in grus mm, när man är kreativ måste pyssel o sygrejer få ligga framme ett tag. Har man alltid sjukt välstädat tyder det på en slags noja enligt mig, samma sak med folk som alltid har perfekt strukna blusar eller varje soffkudde perfekt puffar. Ångesthantering? Jag håller med om att någon slags grundrutin är bra o spar tid, bara den är flexibel när solen skiner.
Ah. Du lever uppenbarligen inte i verkligheten och är inte intresserad av att förstå heller. Vad trevligt. Jättetrist för de som till vardags behöver ta emot din nedsättande attityd mot deras svårigheter.