Skitsnack på jobb

Dålig ide.

Klart chefen var tvungen att ändra bemanningen så verksamheten funkar. Lär känna dina nya kollegor.

Jag tror tyvärr att det är en riktigt dålig idé. Det kommer att bli ännu mer skitsnack. Är nog bättre att du berättar om situationen när du får en bra möjlighet, kanske med en i taget. Men nej, absolut inte skriva ett brev.

Hur gammal är dottern?

Inga brev!

Om du blir illa behandlad ska du ta det med din chef som får ordna ett möte där ni talar om saken.

Vet du att de talat illa om dig, eller är det mer att de talat illa om situationen? Det ÄR jobbigt när en kollega är borta mycket oavsett orsak, och att man pratar om att det är jobbigt betyder inte att man tycker illa om kollegan som person.

Om du är borta väldigt mycket kan det ju också vara en orsak till förflyttning om det är tex mindre sårbart i den arbetsgruppen om den är större. Så är det kanske inte, men jag har tex jobbat på en arbetsplats där det fanns personalgrupper om 7-8 personer och andra som var dubbelt så stora. När någon var borta i den lilla gruppen var det svårare än om någon var borta i den stora gruppen. I den lilla kunde man stå själv med bara nya vikarier medan i den stora hade de i stort sett alltid vana kollegor bredvid sig oavsett om flera var borta eller inte.

Chefen gjorde inte omorganisationen för att det inte funkade. Jag blev inte förflyttad av den orsaken. Sen var det kollegor som fick flytta tillsammans eftersom hon umgås med dem privat. 
Jag vet att de snackat skit eftersom min gamla kollega var där och försvarade mig. Det är jobbigt när folk är borta det förstår jag oxå men det betyder inte att det är Oki att snacka skit om någon, det är aldrig ok. 

Min dotter är vuxen hon är 22 år men det spelar ingen roll, familjen går först oavsett ålder. 

Du är alltså hemma från jobbet mycket för att din dotter har en jobbig men icke-svår sjukdom? Och då undrar du att dina kollegor blir irriterade?

Din VUXEN dotter ska det stå. 

Det är ju inte skitsnack om de pratar om att du borde komma till jobbet istället för att sjukanmäla dig för att din vuxna dotter har bihåleinflammation. Hur länge/ofta är du borta från jobb?

Jag har varit borta kanske sex gånger på fyra månader. Ja hon är vuxen men innan vi visste var det var och när de äntligen röntgade huvudet för att utesluta hjärntumör så måste jag som mamma vara där eller ska jag bara skita i min dotter för att hon är 22 år? 

Men tydligen så är det Oki att prata skit. Jag ville egentligen bara ha råd om jag skulle skriva ett brev.
Nu mår jag ännu sämre. 

Vill förtydliga att Det är en kronisk bihåleinflammation som började med ont i nacke, svår huvudvärk varje dag, smärtor i ansikte och tinningar och yrsel. Det är inte bara lite snor och tryck i näsan och bihålor då hade jag så klart inte varit hemma. Men när de inte hittade problemet till smärtorna och man förfarade hjärntumör så är det inte ?bara? en icke svår sjukdom. 

 

Alltså du måste ju kunna ta ditt vuxenansvar på jobbet fast din vuxna dotter är sjuk. Att som mamma måsta vara där måste du ju då lösa med chefen och ta semester etc och hur de kan lösa bemanningen utan dig - att bara hävda familjen går först oavsett ålder funkar inte, du är också del av en arbetsgrupp. Du är ju del av problemet här. Skitsnack bland dem är ju inte okej, men om du tar ansvar för din del i problemet kan det vara lättare att få gehör för att de andra ska ta ansvar för sin del.

Intressant du helt utelämnade info om dotterns ålder i trådstarten, och även benämnde henne som din yngsta.

Det finns ju ett mellanting mellan att skita i sina vuxna barn och skita i jobbet och arbetsgruppen. Det är del av ens vuxenansvar om man har ett jobb.

Herregud så empatilöst att skriva så. Läste du vad jag skrev. Jag skrev inte ålder för tyckte inte det spelade någon roll. Jag tar mitt ansvar och jag tog både semester och semester utan lön och sjukanmälde mig när jag mådde dåligt. Familjen GÅR ALLTID FÖRST oavsett och jag är ju inte ute efter att sätta mina kollegor i skiten avsiktligt. Inte jag som är problemet, så taskigt att skriva så. Du känner inte mig. 

Ni tycker många att det är mitt eget fel att mina kollegor pratar skit om mig och att jag är problemet här och har mig själv att skylla för att jag tog hand om min dotter istället för att jobba. Jag trodde ärligt talat att det inte var ok med skitsnack på jobbet, jag vet att det är vanligt men att det var ok att göra så det förstår jag inte. Istället för att prata med mig eller fråga hur jag mår i detta så pratar de bakom min rygg. Så Detta inlägg var för att få råd om jag skulle beskriva det som hänt i ett brev eller inte, för det är inte så att hon har en ?vanlig? bihåleinflammation utan hon har haft smärtor i snart 6 månader dagligen och varken antibiotika eller kortison hjälper men istället för råd så skriver ni att jag har mig själv att skylla för att min dotter är vuxen. Är det inte så att ålder inte spelar någon roll när man är mamma och barnen/ungdomarna/ung vuxen är sjuka utan då ska man inte bry sig om dem för att jobbet och kollegorna är viktigare? 

Inget brev. Jag tycker absolut du kan ta det muntligt med några av kollegorna, gör ingen stor grej av det - du behöver inte sammankalla till något formellt möte. Ta det bara i lunchrummet när du känner för det. Säg att du vet att det har varit tufft för kollegorna när du har varit borta och att det kanske kan vara svårt att förstå hur du och din dotter har haft det. Men att ni nu vet vad som var fel och att hon snart kommer må bättre. 

Det gör inget om du gråter, det gör vi alla då och då. Fortsätt bara prata lugnt och förklara situationen. 

skulle nog inte göra en stor sak av det utan rädda min egen tjänst och fokusera på mig ,jag försökte en gång har tom slutat hos den arbetsgivaren men skitsnacket om mig fråkn dom här personerna kommer igen tillbaka till mig när man möter folk tex på centrum jag sa ifrån men får lida 5 månader efter så tänk på dig själv är mitt råd eller försök bli omplacerad till annat jobb innan du blir sjuk av skitsnackarna hoppas det går bra för dig 

Möjligtvis att du förklara för dina närmsta kollegor hur det är när ni ses ett brev är inte så bra då ord /text  kan uppfattas fel och tolkas fel då alla människor är olika 

Jag tror att ålder på barn spelar roll för chef och arbetskamrater, det tror jag du innerst inne inser. 

Men du har fått konstruktivt tips redan; att prata med chefen. Om det känns jobbigt så boka in tex skyddsombudet till samtalet också. Varje arbetsplats har skyddsombud och du har all rätt att ta stöd från denne om du vill. Ta då upp i samtalet att det känns jobbigt, att du vet det finns skitsnack, att du vill känna att det fungerar bättre på arbetsplatsen men att du behöver hjälp i hur det här ska hanteras. 

Är din dotter så sjuk att hon tex behöver vårdas i hemmet, kanske du behöver ta tjänstledigt helt?
Är hon inte så sjuk så förväntas hon som själv är vuxen, ta hand om sig själv, ordna med sina egna vårdkontakter och ev stöd hon kan behöva. 

Tack för tips. Ska försöka prata med kollegorna. 

Tack för tips. Ja jag håller med i att min dotter får ta vuxenansvar oxå. Detta att jag var borta från jobb var när hon var så dålig och vi inte visste vad orsaken var och var rädda för att det skulle vara nåt farligt. Det började i juni och höll på till nu i oktober.