Sambon är otrogen igen...

Men sluta vara en jävla toffel. Blir du sårad får du agera efter det! Var inte en toffel och köp det här och sälj dig ännu billigare? Det finns inget FEL med dig som gör att hon gör så här, hon är inte normalt funtad och visar dig inte respekt. 

Hon älskar inte dig, respekterar inte dig. Ska du slösa livet på det? Vadå inte bryta upp för att det är hennes umgänge nu har? 

Var en man och stå upp för ditt egenvärde, lär dina barn hur man är vuxen. Gör det ont och blir man ledsen? Ja, såklart!!! 

Om hon beskriver sitt liv med dig som att 'få stå sitt kast', spekulerar öppet om ni kommer att leva tillsammans om 2,3,5 år och där hennes enda lärdom omkring vad som hände för 6år sen, var att det var jobbigt för henne när det kom fram, så finns det nog inte så mycket att bygga på. 

Med såna totalt destruktiva repliker verkar det närmast som att hon vill straffa sig själv ut ur förhållandet redan nu. Varför skulle det vara bättre att vänta 2,3,5 år? 

Hur ont det än känns och hur mycket du och hon har pratat om framtiden när barnen är utflugna så är hon inget att lita eller satsa på längre.
Vilket jävla svek att hon har pratat och gjort som hon gjort och nu flörtar hon helt öppet med någon. 

Jag skulle inte vänta en dag till utan planera mitt liv utifrån en separation. 

Fattar inte det där att vänta tills barnen vuxit upp,skulle aldrig orka leva sida vid sida med någon som gett upp tvåsamheten.
Jag skulle förinta mig själv till slut.
Gå medans du ännu har någon värdighet och självrespekt kvar,hon är inte värd din kärlek eller tid.
Inte heller rätt mot barnen att leva i falskhet och föräldrar som inte visar kärlek och ömhet till varandra,barn känner och ser mer än vad vi tror.

Fy så bedrövligt från din sambo. Helt oacceptabelt. 
Hoppas att du träffar någon som bryr sig om dig!
Jag känner din smärta och kan inte säga annat än att ni måste bryta.
Försök vara kylig. Ägna inte energi att bråka, men få henne att känna skuld, med få ord. Var korrekt och saklig i skilsmässan.
Låt inte henne få känna att du gjort något fel. Om hon kommer med något som hon tycker du borde ändra, så fråga. "Hade det verkligen ändrat något för dig". Om hon svara ja, säg "jag har svårt att tror det". Sedan inget mer. Äg situationen. Det är hon som gjort fel. 

Men det kommer du inte att få. Hon har visat hur hon är och vad hon vill. Varför tror du att hon kommer att ändra sig?

Det ni pratat om förr gäller inte längre. Det handlar inte om att ni är olika utan att hon har tröttnat på dig. Vad hon vill? Hon vill ha en ny man/nya män, som just för att de är nya är mer spännande än den gamle snälle mannen.

Detta är nog felet som många gör, de låter livet kretsa kring partnern och blir alldeles ställda när det tar slut. Och det kommer det att göra. Även om du låter dig trampas på som en dörrmatta (hon kommer bara att förakta dig), så är hon inställd på att bryta upp.

Det är nog bra att börja träna igen. Inte för att vinna tillbaka henne (det är kört) utan för att vinna någon annan och bättre.

Jag tycker din sambo verkar rätt empati- och respektlös. Tänk tillbaka, har du sett tecken på detta tidigare?

Förstår om det är kaos inom dej. Oavsett hur du väljer att agera kommer det du tagit del avför alltid förändra din framtid. 

Du kan välja att stanna kvar och låtsas som ingenting och vänta på att bli förnedrad och trampad på några år till. Kanske är hon bekväm och väljer att stanna kvar även sen barnen flyttat ut, men kom ihåg. Det här är var du får. Det här är hur resten av ditt liv kommer att se ut. Tro mej, hon kommer inte ändras. Det kommer komma nya män.

Eller kan du ta kommandot över ditt liv. Fundera på om det är så här du vill ha ditt liv. Du skyddar inte barnen genom att stanna kvar. Dom märker när det är fel och mår inte bra av det.  Tro mej, jag har varit i din situation med tonåriga barn. Dom går inte på de vuxnas charader hur bra man än spelar. Lång historia kort: Jag var som du och förnedrade mej och gjorde allt för att hålla ihop familjen. Förstod inte hur jag ens skulle överleva utan honom. Var livrädd för hur det skulle skada barnen. Jag blundade. Sen valde han att lämna. När det passade honom. Och barnen, som då var mellan 13 och 17 år tog det förvånansvärt bra. 

Mitt råd. Gör inte om mitt misstag. Börja redan nu att planera utifrån dej själv. Vänta inte på att hon ska ta Någon sorts beslut. Ska du  krossas se till att det är du som bestämmer över det. Ställ upp dej i bostadskö om du inte redan står där. Ta kontakt med en terapeut för att få hjälp med att reda ut dina känslor. Gör det i din takt, men agera och håll i taktpinnen själv. Fundera på om du ska gå eller stanna  och i så fall hur länge du vill stanna. 

Och sist men inte minst: Kolla in forumet på skilsmässa.se Där finns en massa kloka personer som är eller har varit i din situation som man kan stöta och blöta med. Dom hjälpte mej att överleva.

Du skriver själv att ni inte har så mycket gemensamt. Sen skriver du att allting i ditt liv kretsar kring henne. Det låter lite motsättnings fullt men det behöver det inte vara. Kanske är det så att du låtit henne vara centrat i familjen och inte engagerat dig så mycket. Jag säger inte att det är så, jag känner inte dig och din partner men det låter så.

Vad som händer när man lägger sitt liv i någon annans händer är att när denna person inte längre finns kvar så känner man sig totalt vilse och ensam, Man vet inte hur man ska kunna gå vidare med sitt liv. 

Om det är så som jag anar, borde du nu ta dig en funderare på vad du vill oberoende av vad din partner vill. Skriv en lista på vad du skulle vilja göra/uppnå, sätt dina drömmar på pränt och börja planera för att de ska gå i uppfyllelse.
Du måste sätta dig i förarsätet för ditt eget liv.

Herregud 
Du måste dumpa henne!
Vill du åldras med denna kvinna?
Ta dig samman och var tydlig!

Fattar att det känns jobbigt och sänkande, men din fru har nog tröttnat på ert liv och det är det som gör att hon söker spänning på annat håll gång på gång.

Du måste sätta dig ner och prata med henne. Hon vet nog inte helt vad hon vill därför tvekan, men samtidigt så låter det ju som hon sakta rör sig mot ett nytt liv mer och mer.

vem mannen är kvittar, det är hon som skickar ut signaler på att hon kanske vill något mer. Är det inte han så är det nästa.
du behöver börja tänka mer på vad du vill och börja förbereda dig mentalt på hur ett "nytt liv" på egenhand skulle kunna se ut. Fokusera på de bra grejerna och vad som krävs av dig för att uppnå dom. 

gemensamma vänner är jobbigt i en separation, men man får jobba för att få det till att fungera om man vill ha kvar umgänget med dom. Samtidigt fokusera på att hitta lite nya vänner som bara är dina.

Du är en toffel... Hon smyger med det, raderar sms? I det närmsta hånar dig med sitt agerande. Fattar du väl själv att hon förnedrar dig?

Släng ut ragatan och skaffa ny brud, gärna några år yngre. Kommer att bita bra.

Skit i kompisarna... Några försvinner några stannar kvar. Får du väl skaffa dig nya om det är så jävla viktigt.

Vet du.

Jag tror att det är bra om ni spelar på er. Vet ej hur ni bor. Kan nån av er köpa ut varandra om ni bor som ni bor.
Hyresrätt försök och fördela flytta ut till nån om du kan. Sök en lgh ? 

Hon kommer alltid vara den som flörtar, vara otrogen mm.
Även hur mycket du blir sårad. Bli inte det en gång till. Hon trampar över dig. För hon vet hur mycket du älskar henne. Bli inte en sån som man trampar över. Visa vem som är starkare i förhållandet. Det är inget fel på dig. Du får inte tro det. Det är hennes förlust och hon söker efter spänning i livet. Jag tror att det är inte första gången. Mot dig utan andra hennes x?

Nä ta tag i det. Barnen förstår mer än vad du tror. Håll inte ihop för barnens skull. De klarar sig. Ska du må dåligt i ett förhållande? Vad tror du vad barnen ser?

Spelar* särar på er... 

Ut med henne
Varför ska du lägga tid och energi på någon som inte vill leva med dig?

Bra inlägg! Barnen förstår och känner av ett kärlekslöst förhållande mer än vad du tror! Det kommer redan vid tidig ålder.

Börja med att sätta fokus på dig själv i allt detta, istället för att fokusera på din fru, den andre mannen.

Vill du verkligen ha det så här? Vill du verkligen leva tillsammans med en person som uppenbarligen är öppen för att släppa fram känslor för en annan man, så här lättvindigt? Som dessutom redan gjort det en gång för 6 år sedan.

Som dessutom "dissar" er relation, som anser att "hade det inte varit för barnen", "jag får stå mitt kast", som inte verkar tro på er om 2,3-5år. OCH som öppnar upp sig gällande detta till en "främmande" man (nog vara att de känner varandra vi träning/föreningsliv).

Sätt fokus på dig själv, ställ dig själv lite tuffa frågor!