Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Hej,
Jag känner precis som du så du är inte ensam. Känner också som du att många totalt utan erfarenhet kommer med rejäla moralkakor. Jag har vänner som känner precis likadant också så det är nog inte ovanligt. 

jag har tyvärr inga tips att ge utan vi har valt att dela upp och så mycket som möjligt när hans barn är där -
båda sena tonåren och ena egentligen vuxen. Vi är också överens om att när de gått ut gymnasiet så får de inte bo kvar här utan då får de i så fall bo hos sin mamma som bor mer centralt och inte heller delar hus med någon ny partner. Om det inte blir så kommer jag kräva ut min halva av huset och köpa eget boende. Kommer inte dela boende och finansiera vuxna människor. Där går min absoluta gräns och utan mina pengar kan de inte behålla huset. 

Jag vill bara flika in att alla i tråden borde börja med att acceptera att det finns ouppfostrade, otrevliga tonåringar/unga vuxna och så finns det uppfostrade, trevliga. Har man inte mött bägge sorterna har man inte träffat många människor i sina dar.

Blir alltid lite löjligt när en del (biomammor?) kommer in i såna här trådar och förklarar allt dåligt beteende med att barnen reagerar negativt på onda styvmodern-vibbar och aldrig skulle kunna vara ouppfostrade och otrevliga i sig själva. Jag har jobbat som lärare och tro mig, alla i mitt lärarlag var överens om vilka ungdomar som var ouppfostrade och otrevliga - de reagerade lika illa på alla vuxna. Så lägg inte automatiskt skulden på bonusmammorna utan acceptera att vissa unga är ouppfostrade, precis som alla vi lärare har gott om erfarenhet av.

Förstår att det är jobbigt att öppna för möjligheten att ens egna barn är ouppfostrade, men det är bara ett faktum och en vanlig erfarenhet hos oss andra att vissa unga är det.

Jag har 3 barn och han 2. de överlappar o ålder men hans är några år äldre.

vi bor också i en av Sveriges storstäder men ärligt talat handlar det också om vilken standard man kräver. när jag flyttade hemifrån var det också extremt svårt men jag fick bo inneboende samt tillsammans med andra studenter i ett rum i en större lägenhet och till slut i  korridor. Jag fixk jobba för att få ihop till det jag ville göra utöver studiebidrag. Detta var nyttigt. man förstod pengars värde och värdet av att utbilda sig så man kunde få ett nöttte betalt jobb. Man fattade att man behövde spara till det man ville ha. Man slängde inte mat och man var sparsam med det man handlade på Ica.
Detta är EXTREMT nyttig erfarenhet som man inte får om man bor hemma hos Mamsen och papsen. 

Här är min sambo och jag helt eniga och har samma erfarenhet. Vi har båda slitit hårt för att nå där vi är idag. 

Du har jätteproblem med ungarna. Nu kommer ju mannen och ungarna i ett paket och du kan inte bara ta hälften. Ni måste ta hjälp av familjerådgivning. Så där kan ni inte ha det. Ni måste acceptera varandra. Gilla läget och uppföra er allihopa. Rimligen borde mannen vara drivande eftersom han har två intressekonflikter.