Inlägg från: Anonym (Bonus) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bonus)

    Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

    Jag skulle vilja veta hur en "normal" vuxen tycker och tänker kring andras vuxna barn, samt fd tonårsbarn. Jag har nog alltid haft svårt för "andras ungar" och därför inte gått in i relationerna med rätt inställning från start. Jag tycker oftast att andras barn är bortskämda, ouppfostrade och bara ivägen, medan mina egna är perfekta. Jag har ganska stäng uppfostran men med mycket kärlek och därför klarar jag inte lata ouppfostrade barn.

    Ni därute som lever med andras barn som är vuxna eller sena tonårsbarn. När ni tycker att de är jobbiga, stökiga, alltid sitter hemma utan att hjälpa till, saknar mål i livet och är allmänt otrevliga, hur hanterar ni det? Visar ni er partner och barnen att ni tycker de borde skärpa sig, eller kniper ni igen och tar bort tankarna på nåt sätt.

    Jag irriterar mig bara på om de kommer till oss på mammans vecka och börjar stöka ner och äta ur kylen, eller om han på mammans vecka ska övningsköra med dem, eller om han säger att han ska betala för körkortet, eller köper något dyrt som en mobiltelefon etc. Är jag helt onormal eller är ni fler därute som helst hade sett att barnen helst inte var där. Eller att de åtminstone var mer hos sin mamma eller var flitiga, trevliga och duktiga och klarade sig själva, utan pappans hjälp hela tiden när de är vuxna.

    Kom med konkreta råd och förslag på hur jag ska göra istället för att skriva att jag är egoist och omogen är ni snälla.

  • Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?
  • Anonym (Bonus)

    Ni som svarar här, är ni också bonusföräldrar?

    Ni som inte har erfarenhet av att vara bonusföräldrar och har bott eller bor ihop med andras barn har ju knappast någon erfarenhet och därför är det ingen ide att ni svarar, för ni tänker såklart bara på det ur er synvinkel. 

  • Anonym (Bonus)

    Jag gillar ungar som är väluppfostrade och icke bortskämda. Men tyvärr så insåg jag när jag bor med honom att dessa barn är både bortskämda, saknar social kompetens, är ouppfostrade och väldigt efter i utvecklingen. Jag har ingen chans att komma dem nära eftersom de aldrig svarar på frågor eller tilltalar mig. Min sambo säger att det kommer, men det har inte kommit på flera år. De är antingen autister eller så har de problem med vuxna människor.

  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Nja) skrev 2023-11-05 12:47:04 följande:
    Jag tror snarare att de har problem med dig, tyvärr.... De känner din attityd på mils avstånd.
    Ja det kan vara så! Hur gör man för att inte utstråla denna negativa syn på dem? Jag vet att många härinne skriver att de också har problem med andras barn, så jag är långt ifrån ensam. Men jag skulle vilja veta hur man beter sig för att inte "se" deras defekter? Hur gör andra bonusmammor för att det ska funka bättre, även om barnen är som mina bonusbarn, dvs saknar helt social kompetens och vägrar prata? De pratar inte med andra vuxna heller när vi sitter med släktingar eller vänner vid matbordet.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Bonusförälder) skrev 2023-11-05 14:14:58 följande:

    Jag är ?bonusförälder? och hatar det. Ja starka ord men sant

    hans barn kommer hit och han curlar 
    han har dåligt samvete för de inte bor i hop och de får göra som de vill
    den äldsta 17åringen kommer hit äter sover drar.
    skulle aldrig hjälpa till.

    när vi träffades så var han helt annorlunda mot barnen men sen vi flyttade ihop kom en annan sida fram. 


    jag sa ifrån - men nu orkar jag inte. Vi har inga barn ihop som tur är.


    Skönt att höra att någon bonusförälder kan svara, för jag vet att nästan alla jag har pratat med hade känt ungefär som jag!

    Vi har heller inga gemensamma barn ihop som tur är.

    Har du flyttat ut eller har du planerat att flytta ut? Vet han om detta och gör ingenting åt det? Jag lovar, att när du väl flyttar ut så kommer han att tänka till och ångra sig när han sitter där ensam med sina jobbiga tonåringar. Hade gärna velat bolla lite tankar med dig om du vill skriva privat?
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2023-11-05 14:10:05 följande:
    Vad har du själv bidragit med för att skapa en god relation med de här barnen?
    Jag har försökt att alltid tilltala dem när de kommer och fråga om de vill äta med oss eller hitta på något, men de bara svara nej och drar sig undan. Så jag känner att jag försökt, men det kanske lyser igenom att jag innerst inne inte gillar dem.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Alexandra) skrev 2023-11-05 14:06:00 följande:

    Ja, alltså, jag gillar inte heller andras barn och skulle aldrig få för mig att flytta ihop med nån som har barn, men det du beskriver låter helt normalt. Bara för att barnen bor vv betyder ju inte att dom slutar vara pappans barn på mamma-veckorna.


    Eller förväntar du dig att han ska förbjuda barnen att komma hem till honom varannan vecka, förbjuda dem att äta mat..? Varför skulle han INTE umgås med dem, övningsköra med dem, bara för att det inte är hans vecka? 


    Det är nog mest för att när det äntligen blir den barnfria veckan där man slipper stöket överallt, att all mat blir uppäten i kylen och den dåliga stämningen i hemmet som infinner sig på barnveckan, så känns det som att även hela den lediga veckan förstörs av dem.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Nja) skrev 2023-11-05 13:09:05 följande:
    Enda sättet att utstråla en annan attityd är att ändra sin attityd. De kommer att känna av om du försöker fejka.

    Kanske jobba på acceptans kring hur andra människor är och lever..? Acceptera att de är som de är, du behöver tekniskt sett bara vara normalt trevlig som mot vilken annan person som helst. Ni måste inte bli "vänner" för att kunna vara i samma rum, eller hur?
    Ja det är nog den acceptansen jag har svårt för, eftersom mina barn var så ordningsamma, självständiga och perfekta i de flestas värld. När jag då äntligen lyckats så perfekt med mina högutbildade, sociala och självständiga barn och de flyttat, så kommer min partner med barn som är precis tvärtom. De har inga planer, de lever på pappan och vägrar jobba eller ta tag i sina liv. Frågar pappan vad de har för planer framöver i livet så säger de att de vill bo med honom och chilla. Och skulle han ställa krav, så går de bara till mamman som curlar.

    Men ja, det är därför jag har svårt med acceptansen att bara se på utifrån hur de gör med honom. Han har knappt pengar så det går runt och ändå ska de bli försörjda utan att betala en krona till hemmet trots att de är över 20 år. Blir så trött.

    Innan jag flyttade in så sa han att han skulle ta tag i deras sätt och att de skulle lära sig att föra sig och vara trevliga mot mig. Men det har inte hänt.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (levt i bonusfamilj) skrev 2023-11-05 14:38:17 följande:

    Hur gamla är barnen, dom kanske inte bor hemma så länge till men som sagt dom har inte valt situationen och att dom drar sig undan är ju inget ovanligt.
    17 åringar brukar inte heller vara särskilt bra på att hjälpa till hemma.
    Tycker nog att dom låter som typiska tonåringar.
    Det är inte lätt att vara bonusförälder men heller inte att vara bonusbarn som faktiskt inte ens fått valet att bo med en ny vuxen person som inte ens gillar en och helst inte vill att man ska vara där.
    Tror att ni flyttade ihop för tidigt men nu är det som det är, antingen får du vänta ut dom om dom inom ett ett år flyttar, det beror på hur gamla dom är bägge två.
    Annars är ju tyvärr alternativet att bli särbos även om det inte är vad du och din sambo vill och flytta ihop igen om några år om ni då fortfarande är tillsammans.
    Tror inget kommer att ändras med barnen innan dom flyttar.


    Snart 21 och 19, så ganska gamla barn måste jag säga och de har inga som helst önskemål, vilja eller planer på att flytta hemifrån inom det närmsta. Tidigast vid 23 tycker de.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Malus) skrev 2023-11-05 15:16:13 följande:
    Att du kallar dig för bonus är väldigt märkligt,  det är snarare frågan om malus om frågar mig.
    Så var en bitter mamma igång igen. Du verkar inte förstå hur det är att bo med andras vuxna barn. Menar du att vuxna människor ska få bo hemma hur länge som helst utan att göra rätt för sig? 
Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?