Vår situation är så udda! Eller?

De var det jag försökte få fram... Hur kan jag vara hjärntvättad när beamutenvarit mina?? 

Han erbjöd sig att flytta direkt! 
Han ville berätta för dottern nyligen, dock efter en lite hhetsig diskussion.  Jag vägrade!

Eller kan det helt enkelt vara så att, hur smärtsamt det känns för mig, han hittat en själsfrände? 
Han agerar inte som en kärlekskrank 14 åring, och när vi pratat så säger han att han snabbt fixk så starka känslor mentalt, vi pratar alltså inte sex o lust det kom senare (förutom fyllehånglet) det har aldrig varit det som lockade säger han och jag tror honom.
För sexbiten hade vi absolut inget problem med när detta hände. 
Det sårar dock så klart på ett annat plan att han hittat ngn han trivs så otroligt bra med som får honom att skratta och må bra!

Sen om det bara är nyhetens behag att träffa ngn  som ger en en massa uppmärksamhet och nya samtalsämnen... Det vet jag inte.
Inte han heller! 
Så vet inte om det är en 40 års kris heller eller ja kanske en släng av det men risken finns att han hittat en soulmate? 
Vet inte om det är bättre eller sämre än ngt som bara ger en sexuell tillfredsställelse... 

Men nu vill han vara med henne, det är inte vi 2 på det planet längre och jag har lättare o lättare att acceptera det för var dag.
Kansle jag bara behövde en övergångsfas istället för ett snabbt break? 

Såklart vår situation är udda, därav trådstarten.

Det jag försöker få fram att allt inte alltid behöver vara så svart eller vitt. 

OTrogen = dumpa
Nej det gjorde jag inte jag var beredd att de vart det kunde leda
Separerat = flyta isär direkt 
Nej jag var ej redo för det, gjorde det som kändes bäst för mig just då. Han var redo att dra om jag ville. Jag ville inte i han ville också stanna för att göra allt i lugn o ro
Otrogen/separerat = han är en skitstövel
Jag känner honom, han är inte inte en skit stövel. Han har gjort fel, det vet han det vet jag. Inte skött allt så snyggt, båda håller med. Men aldrig aldrig kommer jag hata honom. För ingenting har har gjort lätthjärtat eller med av sikt att såra. Självklar blev jag sårad, besviken, krossad...
Men nej han är inte en skit. 

Förstår vad du menar, men jag har väldigt svårt att prata om mina känslor ens med familjen. Sambon är den enda jag kunnat öppna mig till historiskt. 
Men jag har absolut lekt med tanken att söka hjälp. 

Jag har varit arg. Två gånger har jag löpt amok inför honom och han tyckte det bra BRA. Han vill att jag ska visa mina känslor och det gör jag, men jag är ju mkt mer sorgsen än arg. 

Men det har börjat förändras lite.. Nu blir jag mest sorgsen när jag tänker på vad vi aldrig mer kommer att göra tillsammans... Sånt vi alltid gjort, som kansle de kommer göra istället. Så enkelt som vårt favoritland, kommer de 2 åka dit nu? 
Vi älskar weekends.. De ska på en nu i helgen. 
Mer sorgsen att de gör "våra" saker... Mer än att se umgås i sig. 
Så mer sorg än ilska. 

Men så länge vi kan fortsätt prata som vi gör nu, 
Så är jag rätt nöjd med situationen tills vi flyttat, det känns helt rätt för oss

. 

Wow

Försvarar? 
Har skrivit många gånger att jag hatar det han gjort, att jag mått fruktansvärt dåligt. 
Men att jag själv valt att gå denna vägen, bo under samma tak fast vi separerat. 
Nej jag kanske inte tycker det är ok det har gjort eller gör? Men ändock är det mitt val att leva så här just nu.
Jag försvarar inte men jag kan väl ändå känna förståelse i vissa plan? 
Inte förståelse hur han hanterat saker nej men hur han känner? 
Vad är det exakt jag försvarar??

Skrivit dagbok sen dagen vi bestämde att separera kallar den dagen 0
Känns bra att kunna gå tillbaka o se hur mina tankar förändrats genom veckorna faktiskt men även bra att skriva av mig. Mkt fula ord ibland hehe 

Ja jag vet att tomheten kommer men jag har valt att ta det senare än precis nu. 

Hur är det att försvara mer exakt? 

Till A

Vi ska flytta isär, vi ska berätta... Att vi inte gjort det än betyder väl inte att jag försvarar det han gjort?? Får det verkligen inte till samma sak. 

Försvara är ju att säga att han var otrogen och det var helt ok för mig, jag fattar vsröf han gjorde det så jag är ok me det. 

Så kart jag inte är ok med det han gjorde??? 
Har ingenstans skrivit det?? 
Sen hur jag/vi valt hantera det är en annan sak. 

Hon har hjälp ja, har haft självmordstankar ej längre. Självklart får hon hjälp vad tror du?? 

Klart jag pratar om hpnpm det är ju det tråden handlar om?? Gullar? Hur?

Var har jag sagt att otrohet är ok???? 

Vi ska flytta isär men det gör man inte på en sekund o det vill vi inte. 

Och hur gullar jag med honom?? 

Klart jag pratar om hon. Här i tråden det är ju det det handlar om men jag går inte hela dagen so bara tänker på honom??