Vår situation är så udda! Eller?

@ helen
Nej det har jag inte, jag pratar med honom och hunden. 

Därav denna tråd. 

Vi har endast en gemensam vän som vet om detta, jag vill ej berätta för ngn ännu.

@ alternativ

Tack för dina ord! 

Känns som du fattat vår situation litegrann iaf, och att jag inte är helt galen! 

Ja det kanske kommer en jättekrash, men då får den komma. Jag orkar inte med den just nu bara... 

@ Betty

Men jag går inte i väntar på besked? Det har jag ju redan fått? 

Ja ett tag var vi i limbo, men det kan jag inte ändra på nu i efterhand hur jag reagerade o gjorde? 

Klart jag fortf har lite hopp om ett annat avslut men det känner jag att jag kommer tappa ju mer tiden går. Och jag måste låta tiden gå bara.

@ snowihite

Tack igen, du skriver så mkt bättre än mig men exakt så känns det

Han säger att han fattar om jag skulle kasta ut honom. Han vill att jag ska må bra mot tu allt detta skiten. 
Han håller inte dörren öppen, då är det mer jag isf. 
Vi sa att enda sättet för honom att lära känna henne mer och på ett djupare plan är om vi separerar. Och då gjorde vi det. 
Ville inte vara nr 2.

Klsrt jag ändå känner mig som nr 2, men jag har sagt ja till separation och då även avsagt mig rätten att styra honom. 
Endast bett om vissa saker som att barnet alltid ska gå först, och det håller han fast vid. 
Att om vi umgås m familjen så är han 100 procent här o nu. Och det är han. 

Ja ksnske bord jag agerat annorlunda jag vet inte... Var väl rädd att säger jag stopp där så lämnar han på stört o jag var i chock o desperat få oss att fortsätta tillsammans.
Det är liksom 25 års förhållande på spel inte en tonårsförälskelse. Och inte bara det, utan 25 års vänskap! Jag var sjukt rädd att mista allt! 
Och i början var det verkligen ett snedsteg från deras sida, båda tyckte det var helt oväntat och inte planerat. Och han kände i början att deras vänskap var viktigare än att inleda ngt djupare. 
Tyvärr så så blev det ju djupare men då blev det så... 
Jag hade kunnat förlåta hånglet och fortsatt som ett par faktiskt, men då behövde jag ju veta att det verkligen inte betydde ngt. 
Jag gav det lite tid och en chans att bli så. 
Nu blev det inte så men det var ett val JAG gjorde i stunden son kändes bäst just då. 

Inget jag kan ändra på idag och ja jag kanske ångrar ser senare, men känner ju att hade jag förbjudit klamrar mig fast o kvävt honom hade det ändå säkerligen förstört vår relation.

Ja jag är nog för snäll, men älskar man ngn, gjort så länge, haft ett samliv i 25 år så är det inte enkelt att bara kasta bort. 
Det kände vi båda två! 

När vi sålt huset efter årsskiftet är tanken att vi skaffar varsitt boende.

Jag ville att han skulle bo kvar hemma, han erbjöd sig att bo på hotell. 
Jag ville slippa lida mer än nödvändigt. 
Så mitt val. 

Om det spelar ngn roll så är vi ej gifta, tänkte då många skriver äktenskap fru etc. 

Förtydligar.. Jag kanske inte agerat vettigt i allt detta men jag kan ej ändra det jag gjort bara det som kommer... 
Och det är bra att läsa era svar, allas svar, för att reflektera över detta. 

Men inget är vettigt i vår situation det så så svårt att förklara vår samhörighet. Han är en mkt speciell person på många sätt.. 

Sett henne ej pratat hon är rädd för mig säger hon. 
Nej jag har inte gått i tankarna faktiskt. 

Hon är enl kille då väldigt mån om att vår familj ska ta så lite skada som möjligt då hon själv varit i en mkt hemsk skilsmässa förut.
Rädd för mig för att hon ju vet hur sårad jag blev och att vi varit ihop så länge så jag har svårt att släppa honom. 
Så räds i den bemärkelsen att träffa mig pga det de gjort mot mig. 
Tyvärr verkar hon ha ett mkt stort hjärta av vad jag hört. 

Vi hade ett bra snack idag på en lång promenad. 
Han frågade hela tiden hur jag vill göra hur jag mår... Och lyssnade när jag berättade. 
Och vi är kvar på samma punkt som innan...
Jah mårr dåligt av att gå o grubbla på framtiden, därav lever jag bara här och nu så gott jag kan. 
Och han känner likadant. 
Det går inte en dag utan att han grubblar på situationen. 

Jag var för första gången lite hård och sa att vi går här tillsammans trots vad du utsatt mig för och hur illa du behandlat mig, det betyder bara att vi fortfarande bryr oss om varandra. Och han sa att ja han kunde ju bara ha dragit dag ett, men samma sak där det går bara inte...