Vår situation är så udda! Eller?

Det som kändes udda var att jag inte kastat ut honom, att jag ville fortsätta leva under samma tak, att jag fortfarande ville ha sex med honom.... 
Att jag helt enkelt reagerade som jag gjorde. 

Att jag tyckte det var värt att bara låta allt bero ett tag. 

Att jag inte ekan känna ilska eller hat. 

@ maria

Hjärnan har fattat att vi inte är ihop längre. 
Ngt jag faktiskt fattade ordentligt idag. 

Hjärtat tvivlar fortfarande men tror det beror på att det håller på o läker. Vet je hur jag skulle reagera om han kom hem och tog mig i sina armar och sa att det bara är mig han älskar. Jag vet ärligt inte!, 

Hjärnan säger aldrig! 
Hjärtat blöder och skulle säketärt säga ja

Jag sa i början att jag är beredd att jobba hårt för oss om vi förblir ett par, om han vill jobba lika hårt. För det finns saker som vi behöver jobba på, vi hade ett långt snack ngn dag efter otroheten där vi tog upp ALLT kring vårt tidigare liv. Och det finns mkt som vi båda fattar inte har funkat på flera år. Saker som absolut går att jobba på, vi har bara inte ORKAT de senaste ksnske 4 åren att ta tag i någonting alls.
Huset har förfallit, jag är expert på att stoppa huvudet i sanden o han håller saker inom sig. 
Jag axlar allas problem för att underlätta för alla andra, och sen har livet bara rullat på. 

Konstigt nog kändes allt väldigt ljust bara några månader innan otroheten. Vi hade hittat tillbaka till varandra på flera plan och jag kände att vi hade en ljus framtid. Han hade hittat ett jobb han trivdes med, mitt jobb är fantastiskt.. Vårt sexliv blomstrade! 
Tyvärr fanns oron om dottern kvar, och allt det vi hade den långa diskussionen om. Tror detta bidragit till att vi tagit varandra för givet och att detta med kollegan ens hände. 

Wow tack för ditt svar! Så nyanserat lugnt men ä då rakt.
Jag känner exakt så... 

Jag ska verkligen försöka backa nu, jag kommer alltid först med mina starka reaktioner frågor sms och fan och hans moster.
Ska testa att backa.. Och se om Han tar några initiativ till att prata, umgås...
Inte inte att jag ska gå och vänta, det menar jag inte. Ska verkeligen felsöka göra mitt, hänga med dottern och husdjuren...
Ikväll är han o nya och gymmar, jag o dottern har spaat, pluggat o myst så fint!

Jag vet inte faktiskt
Vet att de hade en plan om en weekend om ett par veckor men inget planerat. 
Men då åker ju de 2 och då tror jag jag skulle tycka det var jobbigt. 
Men själv lär han inte vilja åka någonstans heller... 

Kunde ej citera senaste 

Nej han är verkligen inte impulsiv annars... 
Men så. Mkt har förändrats senaste tiden han beter sig inte exakt som han brukar i flera avseenden.

Otroligt mkt fokus på vad jag valde att göra i stunden när allt hände... 

Jag kan inte ändra på det nu. 

Fokus framåt, är hur vi löser allt på bästa sätt där vi står just nu. 

Och hur och när vi ska berätta för dottern. Hon är fruktansvärt skör, så jag tänker att själva otroheten kommer vi inte berätta om alls. Vill inte göra ngt alls som skulle få henne att hata sin pappa. 
Tänker iaf att jul o nyår får passera om inget drastiskt händer. 
Och där se vart vi står och hur planerna ser ut med renovering och hus. 

Hon vet att vi ska försöka sälja, men inte att vi då troligen kommer flytta till 2 olika boenden. 
Tänker att bara berätta att vi inte längre älskar varandra som ett par men att vi tycker mkt om varandra och att vi kommer alltid vara hennes föräldrar och att hon får bo hos den hon vill när hon vill.
Behöver inte berätta hur länge vi känt så här väl?
Ljuger ju för henne nu men det är för att vi vet att hon kommer krascha annars. 

Sen får pappan välja när han vill berätta om den nya. 

Det är det här som är så svårt. 
Riskerar att hon kraschar totalt om vi berättar i fel tid. 

Förstår! 

Han ville berätta tidigare, men jag vill vänta efter jul för att inte riskera att förstöra julen. 

Hon är 14 och medicinerar mot ångest/depression och lider av social ångest. 
Så dagarna är hårda nog som de är. 

Tycker vi kan berätta så mkt som möjligt men vill lämna ute otroheten. 
Hon vet att han har en bra jobbarkompis som han promenerat med. Så att berätta att de fattar tycke  kan funka... Om det är tydligt att vi redan gått i sär... 

Usch jobbigt!

Ni kankse vill ha en update och ha lite mer att diskutera... 

Vi har haft 2 fina dagar där vi umgåtts en hel del och pratat mkt. 

Det är mkt praktiskt som ni vet med husförsäljning mm.  Och vi har väl eg tänkt vad som är bäst både praktiskt och ekonomiskt.

Om inget oförutsett händer, att vi känner att allt funkar så bra som det faktiskt gör just nu, så vill vi istället för Stor renovering göra det allra nödvändigaste för en snabbare försäljning. 
Och istället för att hetsa fram två lägenheter bodelning mm så tänker vi hitta en lägenhet som jag o dottern vill ha i första hand. 
När flytten kommer, och om den kommer snabbt, så flyttar han med i början. Och när han hittar ngt eget (behöver bara en etta känner han) så tar vi det praktiska då med bodelning utköp etc. 

Fubkst det inte så hittar han ngt annat snabbare såklsrt men att en lägenhet jag o dottern trivs i är prio ett. 
Bo med den nya vill han inte, han säger ärligt att han inte känner alla hennes sidor, då de mest ingås någes timmar på kvällarns, aldrig levt vardagsliv tillsammans. 
Så när vi flyttar i sär kommer han hitta ngt eget först. Och det tro jag är klokt, ingen av oss har bott ensamma Någon gång då vi var så unga när vi träffades. 

Tack! 
Ja jag har fler o fler bra dagar nu faktiskt, samtidigt som jag kraschar ibland såklsrt. Men jag går inte med oro i magen hela dagarna. 

Jobbigast just nu är när o hur vi berättar för dottern. Blir ju att jag måste ljuga ibland när han är borta längre än tänkt så vi säger att han jobbar sent... Som tur är så tänker hon inte så långt... Att han började 7, bprd inte sluta 22.

Jag mår superbra när vi umgås inte så konstigt kanske och ja jag vet att när vi sluta umgås kommer det troligen kännas värre. 
Men att just nu få må lite bra också, och kunna ärligt visa hemma att vi är sams känns bra. Att ert inte bara är en fasad. 

Ja till en del är set ju en fasad då inte alls vet...  Men vi härdar inte bara ut, när vi umgås så mår vi bra! 
Det är när han inte är hemma som det är tungt fortfarande men inte alls på samma nivå som i början. 

En sak var mkt jobbig i helgen dock när jag frågade om de säger att de älskar varandra, och det gör de. Jag tycker det känns tidigt efter ett par månader men det kanske är jag som lägger för stor tyngd bakom orden? 
När han samtidigt säger att han inte känner alla hennes sidor.. De ses på jobbet men bara professionellt är ett rätt strikt yrke. Sen På kvällarna. Inget vardagligt.alls
De har bara de mysiga stunderna, tittar på film, äter gott, tränar, promenerar.
Men så kanske det är med all dejting? Jag minns inte hehe. 
Sen så styr hon allas vår liv litegrann det är jobbigt... Hon velar alltid med tider när de ska ses.. Hon är så van att leva ensam med sin dotter, och jag förstår henne. Men han får aldrig klara besked vilken tid de ska ses, eller vad de ska göra. Och det påverkar oss då vi fortf bor i hop och måste planera dotter, middagar, aktiviteter, hund.. Och han håller totalt med att det är hon som styr mkt. Att han måste våga ifrågasätts eller ställa krav, för att vara så här mjäkig är inte ans stil! Den sidan känner jag inte igen alls. Och han håller med om det med! 

Men jag lär mig mer i mer att inte påverkas... 
Att inte styr smitt liv efter deras... Samtidigt som vissa saker fortf måste planeras på hemma plan. 

Och ja jag älska honom fortfarande..