Sambo men otrogen

Vi pratade om det tidigt i förhållandet, att något enstaka snedsteg inte behöver vara så allvarligt. Vi frågar inte, vi berättar inte.

Jag har dock inte varit otrogen på 25 år, och jag tror inte att hon heller har det. Om hon har gjort det så må det vara hänt, vi har ett lyckligt sexliv och njuter av varandra.

Jag har anonyma rollspel på nätet, ibland telefonsex. Jag betraktar inte det som otrohet, för det har inte målet att bli en fullständig relation, bara en hobby.

Fast om gränserna för en relation sätts av var och en var för sig lite som den själv vill för tillfället och inte gemensamt av båda, finns det någon verklig gräns öht då?

Och om det inte finns någon faktisk gräns som är klara och tydliga för båda och godkända av båda, vad är poängen med att öht ha en exklusiv relation öht? Då kan man väl lika väl ha en öppen relation istället?

Vi har en klar gräns. Om någon av oss skulle inleda en sexuell relation med någon - alltså inte ett tillfälligt snedsteg - då är det något fel på vår relation och då lovar vi att göra något åt saken, inte leva dubbelliv.

I största allmänhet kan man väl dock säga att livet inte har några absoluta gränser, inga garantier. Man får försöka stå ut med osäkerheten.

Jag anar i ditt inlägg att du längtar efter absolut stabilitet och förutsägbarhet. Jag tror inte att det finns, tyvärr.

Jag tycker inte de gränserna är speciellt klara utan snarare väldigt otydliga.

Vad räknas som en "sexuell relation" tex. 1 knull, 2, 14 , 150? Och vem drar gränsen?

Vad räknas som sex? Bara penetration eller räknas även munsex, petting, etc?

Är det bara flera knull med samma person som räknas som otrohet och är det då ok att man råkar ha 150 engångsknull med 150 olika personer?

Vad händer om den som ligger med andra anser att det är inget fel alls i relationen men vill knulla lite vid sidan av ändå, bara för kul och ha sin partner kvar ändå?

Om man kommit överens om att det är ok att göra lite som man vill utan att bolla det med sin partner bara man själv är ok med det, vad är det som säger att man behöver ta upp något öht med sin partner?

Livet är full av absolut gränser, det är därför vi har lagar och även sånt som är lagligt finns det gränser för. Ingen människa på planeten är fri att göra som den vill mot andra. Jag tror man ska skilja på "jag har ingen lust respektera andras gränser" med "det finns inga gränser". Gränserna finns, men sen kan ju var och en såklart välja att respektera dem eller ej, men då får man ju oxå acceptera konsekvenserna för det.

Nja, det jag snarare "längtar efter" är transparens och ärlighet, alla får sätta vilka gränser de vill så länge BÅDA är ok med det och det tycker jag inte att man kan påstå att man är om gränserna sätts av var och än lite som de känner för stunden utan att stämma av det med sin partner.

Jag ser här på FL att det finns två huvudlinjer när det gäller otrohet. 

Dels de som anser att en relation måste bygga på full ärlighet och transparens, som ser otrohet som något elakt och skadligt.

Och dels de som har en mer liberal inställning, som är mer pragmatiska och förlåtande för snedsteg. 

De här båda linjerna kommer aldrig att förenas. De tycker helt enkelt olika.

I vårt fall så gillar vi inte otrohet, men vi granskar inte varandras mobiler, frågar inte ut varann och litar på att vi fortsätter att välja varandra. Tills det inte är så längre. 

Tja, om en relation INTE bygger på transparens och ärlighet, hur ska man då kunna lita på personen? Motsatsen till transparens är ju smusslande och motsatsen till ärlighet är falskhet. Kan man verkligen lita på en person som är falsk och smusslar?

Fast att säga att man kan skita i att komma överens med sin partner om gränser och sätta gränserna som man själv vill är ju inte "liberalt" det är ju bara ren gränslöshet och egoism. Att vara liberal innebär ju fortfarande att man respekterar andras gränser eller är åtminstone villig att diskutera dem GEMENSAMT.

Ja ärlighet och falskhet, respekt för andra och egoism, respektera gränser och gränslöshet är saker som inte är förenliga och det är ju precis därför det är viktigt att man kan vara överens om vad som gäller så båda kan avgöra om de vill acceptera den andres syn på relationer eller ej.

Givetvis ska man inte behöva snoka i varandras mobiler för då litar man uppenbarligen inte på varandra och det är bättre att gå isär, men hur ska man kunna lita på en partner som anser att personen kan sätta gränserna lite som den vill utan att bolla det med dig först?

Att välja varandra säger ju ingenting för otrohet går ju uttryckligen ut på att välja BÅDE sin partner OCH andra.

"att personen kan sätta gränserna lite som den vill" Det är inte så vi har kommit överens. Vi har - som sagt - kommit överens om att vara trogna varandra, men att ett enstaka snedsteg inte behöver rapporteras eller påverka relationen på något dåligt sätt. 

Och apropå de två huvudlinjerna i FL - jag tror inte att vi kommer längre nu.

Japp och det var därför jag ställde en del frågor kring det, som tex

vad klassas som ett enstaka snedsteg? Vad är enstaka? 1 gång 5, 10 , 20?

vad anses vara ett snedsteg? bara fullbordad regelrätt sex eller andra saker oxå som tex blowjob, petting, sextjatt, telefonsex?

Är en gräns som är väldigt töjbar och kan tolkas lite som man vill verkligen en gräns?

Är det inte bättre att vara väldigt tydlig med vad som är ok och inte ok så man vet att man verkligen är överens så det inte blir missförstånd senare?

Varför är det så svårt att förstå att relationer är olika på samma sätt som att personer är olika. Vi har olika värderingar och syn på vad som är otrohet och inte.

Det finns till och med de som inte alls bryr sig om trohet/otrohet utan har tillit till varandra ändå. 

Det finns inget rätt och fel. 

Det viktigaste i en relation är trots allt tilltron till varandra, oavsett om man tillåter otrohet eller inte. Tilliten kan försvinna av många anledningar och det är lika sårande oavsett anledning,

Det är fruktlöst att diskutera vad som är otrohet, och om det finns grader av otrohet. För det är endast personerna i just den relationen, som kan avgöra vad som är vad.

Och du menar att säga att det är viktigt att BÅDA är överens är motsatsen till det?

Om man skiter i att ta reda på om ens partner är ok med det man gör i smyg, är respekterar man varandras olikheter då?

På vilket sätt menar du att det inte finns något rätt och fel? Är det rätt att skita i vad sin partner tycker och göra som man själv vill?

Om det man gör är rätt, varför känner man då ett behov av att mörka det för sin partner?

När jag skriver att man är överens om något, så inbegriper det självklart båda parter. I annat fall är man inte överens.

Då skiter man ju inte i varandra heller.  

Man sätter sig inte till doms över andras relationer.  Vad som är rätt för dig kan vara fel för någon annan, och vise versa.

Har man kommit överens om att inte berätta om eventuella otrohet är det inte att mörka. Det kan kanske ibland kännas som om man vill berätta men då sviker man ju överenskommelsen.  Rent hypotetiskt skulle det kunna skapa problem om en berättar och inte den andre. 

Viktigast av allt är att man inte missbrukar tilliten till varandra. Har man kommit överens om något så är det vad som gäller.   

exakt så! Gjort det jag och min fru. 

Sex vid sidan av piffar upp vardagen 
Alla vill knulla andra så bara att köra på 

jag själv har väl varit otrogen  ca 14 gånger sen Jag träffade frun, vi har varit vi i 18år 

Hon har säker träffat nån men inget jag bryr mig om

Så klart det piffar upp med något annat. Vi har varit gifta i 40 år och min fru vet om att jag sköter om andra kvinnor men hon säger att får jag mitt så är hon nöjd.

Det kanske är lite skillnad på att knulla andra MED sin partners medgivande och UTAN sin partners medgivande?

Att knulla andra med sin partners medgivande är ju inte otrohet, för då är man ju överens om att det är ok.

Japp, som sagt alla kan hitta vilka lösningar de vill så länge BÅDA är med på det.
Men min poäng handlar inte om exakt var gränsen går, utan om hur TYDLIGA gränserna är.

"Att vara överens" kan ju bevisligen tolkas på väldigt många sätt. Vad innebär tex "enstaka snedsteg"? 1 sidoknull, 5, 10, 20?
Var går gränsen för "jag vill inte veta"?
Vad räknas som otrohet? Bara fullbordad sex eller andra saker med? 

Du tror inte att det finns risk att saker tolkas väldigt godtyckligt om man inte är tydlig med vad som är ok och inte ok?

Det finns ju gott om exempel här på att man säger att det man gör är "oskyldigt" men vill ändå inte att ens partner får reda på det. Och då kan man ju fråga sig är det verkligen så oskyldig då?

Många säger tex att det är ok att knulla andra för det är bara sex och just DE kan minsann skilja på sex och känslor och då påverkar det inte relationen, men bara för att man själv tycker så så betyder ju inte nödvändigtvis att ens partner håller med om det.

Jag tror det finns en hel del risker i att ge varandra tillåtelse att gå bakom ryggen på varandra utan att vara tydlig med var gränserna går och man behöver nog vara väldigt medveten om att säger man "jag vill inte veta" så är det i praktiken i ett frikort för ens partner att dra gränsen lite som personen själv vill och det behöver inte alltid synka med vad man tänkt sig.