Myten om kvinnofällan

Och till er män där ute. Hjälp kvinnan in i sin naturliga roll som tryggheten och kärleken i familjen, ta över det praktiska och se hur du får frihet att göra vad du vill med din tid sen, pikarna och gnället försvinner, hon blir varm och glad.

Så mannen är lika vilsen i samtiden, vi är praktiskt lagda från början och är bäst lämpade att ta den delen

Jag håller med om rätt mycket.

Jag blir rätt ofta trött av att läsa kvinnors gnäll på slutna forum, där de far runt med dammsugaren vareviga dag och är ständigt förbannade på en partner som inte ser det nödvändiga i detta.

Jag ser inte heller det nödvändiga i det! 

Och vad gäller julen så gör jag så att jag gör några kakor/rätter varje år- inte allt på en gång. Som du skriver, en blandning mellan fixat och köpt, knytkalas, byte av kakor med andra släktingar istället för att alla ska göra allt och behöva större byxor efter nyår. Ibland har vi gran, ibland inte, beroende på hur mycket vi är hemma/borta. 

En välplanerad jul kan hela familjen ligga på soffan både juldagen och annandagen utan att behöva laga mat alls. Det är mitt mål. 

Det är sånt resonemang som driver på kvinnofällan. För nej, vanlig sund standard är inte att överdriva.

Hur hinner du fixa julen två dagar innan? Bjuda in folk, beställa julklappar osv? Detta samtidigt som du jobbar och tar hand om barnen? 
Hur mycket beröm får du för detta? Hur mycket kritik över städningen från svärmor?

Sen ska man självklart inte slita ihjäl sig för att man har för höga förväntningar på sig själv, men jag anser samtidigt att det sällan är det det handlar om. 

Det är inte en myt för alla. Vet tyvärr många män som knappt gör något alls hemma, eller gör saker halvhjärtat så kvinnan får göra om, och då menar jag inte att han inte gör på hennes sätt utan tex diskar och resterna sitter kvar eller hänger upp tvätten så den blir skrynklig osv.

Mitt ex var jäkligt snabb på att tala om för mig att vi levde jämnlikt för att han minsann klippte gräset på sommaren. En gräsmatta som tog 1 h 1 gång i veckan. Medan jag lagade mat, diskade, dammsög, tog tvätten, barnen osv. Enligt honom spelade det heller aldrig roll vem som gjorde vad.

Jag föreslog att vi skulle byta uppgifter, jag kunde klippa gräset och han ta inomhusarbetet, men konstigt nog ville han aldrig det.

Ja, män är mer konkreta och praktiskt inriktade. Kvinnor är mer socialt och emotionellt fokuserade. Detta är i grunden något positivt, för det är kvinnor som håller ihop familjerna, som känner när någon i familjen mår dåligt, som hjälper och tröstar.
Men i det liv som vi lever idag blir kvinnor emotionellt utmattade. Det är den emotionella utmattningen som gör oss utbrända . Som tex kritik från svärmor över städningen, när hörde ni talas om en man som mådde dåligt och blev stressad för att svärfar tyckte han tvättade sin bil på fel sätt? Den enorma tråden av förskoletider där bara kvinnor skriver är ett annat exempel, vilken man bryr sig om ifall en förskollärare blir sur för att han köpte några liter mjölk på vägen från jobbet till förskolan?

På arbetsplatserna slits kvinnor ut av dålig stämning och dåliga relationer och dåligt ledarskap och brist på bekräftelse. Idag mår flickor dåligt redan i tolvårsåldern för att de känner brist på social tillhörighet och stress för att inte känna sig bra , inte vara tillräckliga och inte söta nog. 
Det här måste man förstå, att kvinnor och män skiljer sig i grunden åt . 

Män får ofta energi av jobbet och känner sig duktiga , kvinnor blir utmattade emotionellt av arbetet, vi könner oss inte bekräftade, inte bra nog och framför allt inte snygga nog. Det är alltså inte mängden arbete som bränner ut kvinnor utan brist på tillhörighet, brist på bekräftelse och känslan vi har att aldrig vara tillräckligt bra, och i dagens extremt visuella samhälle, aldrig vara tillräckligt snygga. 

Det man brukar mena med "kvinnofällan" är i första hand kvinnan som slutar jobba helt när paret får barn. De flyttar till ett stort hus, mannen tjänar tillräckligt för att försörja hela familjen, de får ett barn till och ett barn till... Barnen "behöver inte" gå på förskola och inte på fritids, mamma är alltid hemma och allt är bara bra. Tills en dag mannen träffat en ny kvinna. Huset måste säljas, kvinnan måste skaffa ett jobb och det blir inte högavlönat, hennes jobberfarenheter är för gamla. Hon och barnen får leva på en lägre standard på alla sätt. Det blir trångt i lägenheten, barnen trivs kanske bättre i pappas nya lägenhet/nya hus med en bonusmamma. Kvinnan får låg lön och låg pension.

En annan kvinnofälla är ju att kvinnans liv helt förändras när de fått barn, även om hon inte säger upp sig från jobbet. Medan mannens liv fortsätter ungefär som förut med jobb, övertid och hobbies. Sådana trådar har vi sett flera av.

Den här "kvinnofällan" ni skriver om handlar om de förväntningar som kvinnan känner att hon måste leva upp till där tiden och krafterna egentligen inte räcker till.

Håller inte med om att hon är nåt träd och vi grenarna, det var en märklig liknelse. I övrigt håller jag med men det är svårt att kommentera för man får inte ha synpunkter på kvinnors liv och leverne. Jag ser samma mönster i arbetslivet, många kvinnor ska överarbeta och vara överengagerade i det mesta för att sen braka ihop fullständigt. Ve den man som har synpunkter på det. 

Det är ett känsligt ämne tyvärr.  

Vi kvinnor vill vara duktiga och få bekräftelse på att vi är duktiga, därför överarbetar vi. Detta är ännu mer utmärkande hos yngre kvinnor och flickor. Se på alla flickor och tonårstjejer  som har prestationsångest för skolan, om de inte får toppbetyg är de inget värda tycker de, de måste vara jättefina också . Killar tar det lugnare.

Jag ser detta ännu mer nu hos flera av de yngre kvinnorna på jobbet som jobbar på ett övermänskligt sätt och sedan kraschar precis som Portman skriver. Jag skulle vilja säga till dem att tagga ner , men jag har inte gjort det, det känns ju fel på något sätt. 

Som xenia säger, detta är inte vad som menas med kvinnofällan alls. 

Plus detta är ju din erfarenhet med din partner inte alls vad som gäller för alla. I min familj gjorde mamma precis allt, pappa tyckte jul var överskattad och tyckte inte man behövde göra så mycket, vilket resulterade i att mamma gjorde allt för att vi barn skulle få mysiga och bra jular varje år, med mat, kakor, dekorationer och julklappar. Sen stor städning på det. Så hon var stressad för att hon fick göra exakt allt, annars vart det ingen jul. 

Ja, dessa kvinnofällor ser jag inget av. De kvinnofällor jag ser är alla kvinnor som blir utbrända av jobbet. Alla män i min omgivning är engagerade pappor som handlar, lagar mat och skjutsar på träning. På Ica träffar jag nästan bara papporna som storhandlar . Männen verkar ha väldigt mycket mer energi än kvinnorna . Men de engagerar sig inte lika mycket emotionellt utan jobbar på mer praktiskt utan att tänka efter och känna så mycket. 

Men det finns ju olika grupper i samhället, de ojämställda männen finns nog misstänker jag dels i grupper med lägre utbildning, dels bland direktörerna. Men i akademiskt utbildad medelklass är det vanligare med pappor som är engagerade i hemarbetet.