Vad säger ni för anledning till jobbet när ni ska åka till BM eller för att göra VUL? Känns ju alldeles för tidigt för att berätta om graviditeten, så måste ha en bra lögn redo haha. Har redan nyligen varit hos tandläkaren, inbokat cellprov, och allt sånt som man annars kan skylla på.. 😬 😂
Folk är så nyfikna, och de vet att jag har barnlängtan, så de kommer börja spekulera ifall jag bara säger att jag har ett läkarbesök.. 🙄
Åh jag skulle inte kunna åka från jobbet utan att kollegorna märkte, då nån alltid måste täcka upp när man är borta, så det är ju helt kört. Tänker inte berätta för in chef eller kollegorna förrän tidigast vecka 12. Annars kommer snart alla veta då chefen gillar att skvallra.. 🙄
Men nu har jag äntligen bokat ett tidigt VUL i alla fall. Ska dit då jag är på 6+5, så hoppas få se hjärtslag då. Har era partners följt med på VUL eller har ni gått ensam?
Jag pluggar den här terminen men ska tillbaka till jobbet i januari så det blir till att berätta för chef och kollegorna då tänker jag, och då kanske det också syns. Om ingen misstänker nåt på julbordet i december :p känns lite kul att kunna vänta med att berätta, hade jag varit på jobbet hade jag nog berättat efter kub, som jag gjorde förra gången.
Imorgon ska jag berätta för mina föräldrar har jag tänkt :)
Ni som har barn sen innan, när berättar ni att det ska komma ett syskon? Vi har inte sagt nåt än, känns som det skulle spridas på förskolan etc så väntar tills det känns lite mer säkert. Men det ska bli så roligt att få berätta!
Tänkte berätta för storasyskonet till jul, men bara då vi är hemma själva på morgonen. Och sen när resten av släkten kommer så får även våra föräldrar veta som en julklapp. 😊
jag har bokat på 6+5 och det var hon som bokade som tyckte vi skulle ta det datumet, för då skulle man kunna se hjärtat. Så jag tror inte det är några problem. Hoppas jag i alla fall. :)
Lite mer än en vecka. Men jag är inte orolig. Finns ingenting jag kan påverka eller göra fram till dess. Antingen så ser allt bra ut, och då får man fortsätta hålla ut fram till nästa ul.. 😅 Och om inte, så får jag ta det då. 🙂
Kan också säga att förra gången jag var gravid så gjorde jag ett VUL i vecka 7+0, men hon mätte då fostret till 6+5, och då såg man hjärtat slå tydligt i alla fall. :)
Här är en till som joinar klubben i juni -24. Detta är första gången jag är gravid och jag har väldigt svårt att tro att det är sant. Vi försökte i exakt ett år och på 12e försöket verkar det ha gått nu. Har tagit två tester i början av veckan och båda säger gravid, men jag har inte riktigt några symtom vilket säkert bidrar till att det är svårt att tro på det. Bara extremt trött hela tiden, men det är jag ju jämt på hösten. Ett virrvarr av känslor - oro, glädje, förväntan. Verkar vara i vecka 6 (5+2) enligt apparna och beräknad i slutet av juni men har inte haft något första besök hos barnmorska ännu.
Grattis! Vilken dag har du bf enligt apparna? Jag är på 5+3 idag och har bf 25 juni.
Har endast ömma bröst som symtom, inget illamående här än så länge. :)
Nu var det min tur att börja bli orolig. Jag tycker inte jag har några direkta graviditetssymtom? Har vetat om min graviditet sen äl+11 och nu har det gått två långa veckor (där jag även varit rejääält sjuk och hemma från jobb). Men ingen specifik trötthet eller något.. har mått lite illa de senaste dagarna och kräkts vid något tillfälle men det kan lika gärna vara för att jag svalt mycket slem i förkylningen (förlåt för mycket info haha). Kan inte minnas när jag började må illa när jag bar sonen men det känns ändå som ett bevis på något sätt. Just nu känns det som jag bara inbillar mig alltihop.. är i v5+4 enligt apparna. Har behövt äta penicillin och Alvedon för att bli frisk så är förstås extremt orolig över det också. Även om läkaren sagt att det är okej och verkar vara ok enligt Google med.. åh hjärnspöken. Vet inte vad jag ville med detta så slut på bikt 🥲
Det är farligt att börja jämföra sina symtom med andras. En del går en hel graviditet utan att någonsin må illa eller känna något särskilt mycket. Jag är i 5+5 idag och har fortfarande inte känt av något illamående. I min förra graviditet kom det först i vecka 7 och försvann några veckor senare, kräktes kanske max 3 gånger på hela den graviditeten. Mådde i övrigt toppen. Ändå utan massa symtom så var det ju en fullt normal graviditet.
Så jämför inte, blir bara en massa oro i onödan. :)
Jag är i vecka 8+2 idag och jag och min sambo har börjat fundera på nipt eller KUB. Vi erbjuds inte något genom vanliga vården eftersom jag är under 35, utan behöver söka privat. Hur har ni tänkt? KUB är ju billigare men jag tror att vi tar nipt eftersom det ska vara mer tillförlitligt, och om vi får hög risk på KUB kommer vi troligen ändå vilja göra nipt. Tänker nog också att vi väntar till vecka 12, när den största risken för missfall har avtagit... Hur tänker ni?
Någon fler som är så enormt trött varje dag???
Ligger typ bara i soffan när jag kommer hem från jobbet och resten av kvällen. Dåligt samvete för att jag inte orkar leka med mitt barn, orkar inte laga mat, sambon får fixa allt. Vill liksom bara sooova. Men sen på kvällen kan jag inte somna heller utan ligger vaken rätt länge. 😩
Nu har vi också fått se ett litet hjärta slå på VUL. ❤️
Hoppar in i tråden här 😊 Bf 22 juni 2024.
Nu blir det en långt inlägg, kanske någon av er har varit i samma sits? Kanske vi kan följas åt?
Efter flera år av försök, hjälp av IVF plussade vi äntligen i februari i år. Vi var på tidigt vul i v 7+3 och såg ett tickande hjärta, ultraljudet i v 12 och rutinultaljudet i v 20 såg bra ut, vi skulle tillbaka några dagar senare för uppföljning på ultraljudet för att mäta flödet i bebisen hjärta. Men under helgen (fredag) fick jag hög feber, sökte akuten där de såg en vital graviditet med fosterrörelser och tickande hjärta. Fick antibiotika utskrivet då jag hade fått Uvi, ordinerades vila och alvedon. Men på söndagen, natten mot måndag vaknar jag och går på toaletten (precis som vanligt) och det är massa blod, koagel. Vi åker in till akuten igen, blir inlagd då de misstänkte att jag hade fått njurbäckeninflammation.. Kände mig trygg med att vara sjukhuset.
På tisdagen var det dags för uppföljningen av ultraljudet som vi gjorde på torsdagen innan. Direkt ser vi att det är något som inte stämmer, kvinnan som gör ultraljudet frågar om jag har sipprat vatten. Jag har alltså fått en tidig vattenavgång utan att märka det. Där eftet fick vi veta att vår efterlängtade bebis inte skulle klara sig utanför min mage utan vi var tvungna att genomgå en medicinsk abort där en ansökan till socialstyrelsen skickades in och godkändes. Någon dag senare föddes vår efterlängtade son i v 20+6.
Sommaren gick, i oktober var det dags för en ny återföring med vårt sista blastocyst (ivf 1), vi plussade för några veckor sedan idag i dag var vi på inskrivning och tidigt vul på fertilitetsmottagingen..
Läkaren såg ett tickande hjärta, men vårt embryo var i v 7+1 när vi är i v 7+5. Läkaren sa att det var 50/50% risk till missfall. Nytt ultraljud är inbokat om 10 dagar.
Nu behöver jag lite solskenshistorier! Är det någon som har varit med om liknande?
Just nu är jag livrädd för allt... Känner efter precis heeela tiden! Är livrädd för att gå på toaletten och se blod, eller att den molande värk jag har haft till och från ett tag ska börja göra ont.
Beklagar det ni varit med om. ❤️
Men att läkaren flyttar datumet 4 dagar är väl inte jätteovanligt. Var det den enda anledningen till att det skulle vara risk för missfall? 🤔
Vi var på VUL i vecka 6+5, hon mätte först till 6+2 och sedan 6+4, beroende på hur väl hon kom åt att mäta. Dom nämnde ingen risk för missfall för oss, bara att vi får räkna lite annorlunda (vilket jag inte kommer göra för jag vet exakt när jag hade ägglossning och då stämmer mitt datum).