Är jag svartsjuk och galen?!

Det spelar ju inte så stor roll, men jag antar att nåt hände för stämningen från honom var milt sagt klämd dagen efter. Hon var som vanligt.

Men min nya tjatar om att flytta ihop, dela livet och få bonusbarn, både hon och jag och hon kanske till och med vill ha en till. Hon säger hon aldrig älskat nån som mig.
Han har ett lika nytt förhålllande (5 månader) och hon där bor hos honom nästan hela tiden och de gör massa ihop.

Av allt detta att döma så är väl de gröna prickarna på messenger lite långsökt att det är otrohet? De är inte ens vänner på sociala medier (jag vet, man kan ju skriva ändå). 

Jag älskar henne, och skäms över min misstänksamhet. Varför ska det bara vara online/offline samtidigt hela jävla dagen hela jävla tiden? 

Tror bara jag får skita i det här, njuta av det som är bra och leva i nuet. Som det är nu så är det bara jag som mår skit av detta. Och det är inte aktuellt att konfrontera baserat på det jag har, det kan förstöra hur mycket som helst. 

Kom gärna med konstruktiva förslag att hantera sånt här när det kommer :) Om de knullade eller inte för 12 år sedan ändrar inte på min upplevelse. 

Nej det har jag inte påstått, men du vill ju att den ska bli helt slut eftersom du tycker att TS ska bryta med sin bror och bort från sitt liv.

TS vill lämna det där bakom sig vad är det du inte förstår? Han vill ju ha hjälp att få bort de där tankarna, det har han varit tydlig med men det skiter du i, du respekterar inte TS önskemål. Jag har inte lagt någon skuld på TS hur tänker du egentligen? Att vi ska diskutera det TS ville ha hjälp med och respektera det istället för att komma med annat skit som du spyr ut dig om hans bror är normalt hyfs och respekt, åsikter lägger jag åt sidan. Ja precis tråden är inte min, inte din heller utan TS, och han har varit tydlig med vad som gäller.

Går fortfarande lite fram och tillbaka, men känns hanterbart nu.

Trivs väldigt bra med henne, och hon säger att jag är hennes livs stora kärlek. Ringer hela tiden, vill ses och vill ha mer sex än vi har, umgås med barnen. Hennes barn har börjat kalla mig för pappa. Hon säger att hon vill spendera resten av livet med mig. Har fått träffa och hänga med massor av hennes vänner, som alla visst gillar mig. Mina vänner, familj och bekanta tycker att vi verkar vara en osedvanligt bra matchning på alla plan. 

Jag väljer att trivas med det och njuta av det. Klart jag fortfarande blir nojig, men jag tror samtidigt att om jag dumpar henne så kommer samma problem nästa gång starka känslor uppstår, för någon annan. Några av er tycker säkert att jag flyr från mina problem, men det här är ganska komplext och mycket har hänt sedan den kvällen. Jag kan i nuläget inte göra det på något annat sätt. 

Skulle motsatsen någon gång visa sig vara sann, så får det vara. Man har bara ett liv. Som jag gör det nu skadar det bara mig själv. 

Kan hända vi har en fest nästa helg, då är nog min bror med också. Känns såklart lite nervöst men hans flickvän samt en del vänner är där i så fall. Antar man måste utsätta sig för de här situationerna för att kunna bli bekväm med de. En väldigt nära vän till mig som jag har delat allt med, kommer säkert att se om nåt händer om jag missar. 

Fuck it. Jag älskar henne.