VUL 6+5 fostersäck men inget foster

Åh jag känner med dig, jag är lite i samma dvala just nu har mitt uppföljande vul imorgon. gjorde ett för 2 veckor sedan, då kunde man bara de fostersäcken och sen ett förra veckan då kunde man börja skymta ett foster +lite hjärtslag men inte så tydligt tyckte läkaren. Så ska se imorgon igen, och hoppas på en tydlig fosterstruktur med hjärtslag som går att mäta. Båda gångerna har det mätt ca 1 vecka mindre än det borde vara dä jag vet när jag hade ägglossning precis som du. 

håller tummarna för oss båda, jag har samtidigt också haft störtblödningar som precis har avtagit så vi får se. försök att planera in saker så att du inte tänker på det helatiden det har iaf hjälpt mig 

Jag var med om ett ma som upptäcktes i v11, men hade avstannat i v.7.
Jag blödde väldigt lätt, typ spottings, i en vecka och sen kom missfallet igång spontant. 
fick som en liten mensvärk och 20-30 min senare började det forsa när jag skulle resa mig.(hade normal binda men det blödde igenom mängder)
stod i duschen medan stora bitar åkte ut.
Jag blödde mer än vanligt så fick läggas in på gynakuten och fick där tabletter för att få ut det sista och fick även dropp och blod. Men jag slapp kirurgisk abort.
Så det kan ju behövas hjälp men jag skulle tro att mitt var väldigt extremt. Jag har även haft ett senare ma som inte kom igång av sig själv så då fick jag tabletter och det gick mycket enklare trots att jag hade gått ett par veckor längre. Dock fick jag mer värkliknande smärta innan det kom igång(efter tabletterna).
Det kan ju dröja innan det kommer igång så kan vara skönt att bara få ut det och komma vidare. Jag föredrar medicinska vägen, en kompis ville mycket hellre göra det kirurgiskt, alla är vi olika. Vill man bli gravid snart igen så tror jag de rekommenderar medicinsk då det kan bli lite ärr av kirurgisk.

Skulle din ÄL ha varit nån dag senare så är det ju inte säkert att hjärtslag syns. 6+4 har jag läst är den dag då man ska kunna se det så diffar det 2 dar så är det ju inget konstigt om det inte synts, men förstår din oro.
Hoppas du får ett positivt besked nästa vecka.

Åh så kämpigt du också haft det. Positivt att hjärtat började skymta men så sjukt länge att behöva vänta ytterligare en vecka. Vilken vecka är du i enligt dina resp läkarens beräkningar?

Bra tips att distrahera sig, hjärnan går på högvarv här och jag HATAR denna ovisshet!

Jag håller alla tummar och tår för dig att det ser fint ut för dig imorgon, uppdatera gärna! 

Stackars dig, så traumatiskt med dina blödningar! Fick du någon förklaring till att du blödde såna mängder? 

Jag föredrar också medicinsk mot både vänta in spontan blödning eller skrapning men har också hört att alla inte kommer igång att blöda ordentligt av tabletterna? Jag vill bara få ut det och komma igång och försöka igen, detta barn var så efterlängtat och jag har under dessa få veckor målat upp hela framtiden med hur det skulle bli :(

Tack snälla för pepp, hoppet lever ju men samtidigt måste jag ställa in mig på det värsta. Hur har det gått för dig efter missfallet?

Åh vad jag håller tummarna för dig ❤️❤️ 

Jag hade ett MA i juni. Embryot mätte 3,6mm när jag var i vecka 9+0. Så embryot hade förmodligen dött i vecka 6. Jag hade alltså gått 3 veckor och trott jag var gravid innan min kropp upptäckte det. Började blöda lätt (rosa/brunt) och två dagar senare hade jag värkar. Värkarna fortsatte tillsammans med blödning i ca 5 dagar innan jag hade själva missfallet. Min kropp löste allt själv, även om det uppenbarligen tog lite tid. Jag hoppas INNERLIGT du slipper det och att din lilla ser perfekt ut nästa VUL ❤️ 

Tack fina du jag hoppas också, men det känns kört för läkaren letade så länge och fostersäcken var ändå i rätt storlek.

Beklagar det du var med om, Fy vad du måste känt dig lurad av kroppen, det gör jag! Det låter som att det var en kraftig blödningsprocess, och själva missfallet- du menar att embryo och allt därtill var så pass stort att du kände och såg det? Så obehagligt och tufft :(

Ge inte upp hoppet i alla fall ❤️ Håller alla mina tummar och tår för dig!!

Jo blödde ganska mycket, men det var mest långdraget. Blödde inte jättemycket de första dagarna trots värkar, men sen kom det mer och mer klumpar. Den största klumpen, som jag antar var embryot och det som hör till, var ungefär i storlek med en lime. Den kändes absolut när den kom ut (och hördes i toaletten) 😅 Jag och sambon kollade på varandra och just då (när vi ändå visste att det var ett missfall som pågått i 5-6 dagar) skrattade vi för det var så bisarrt på något sätt. Sen bröt jag förstås ihop totalt. Blödde som en vanlig mens efter missfallet i ca 4-5 dagar innan det gav sig. Så blödde totalt ca 12 dagar från början till slut.

tack, jag vill bara ha det klart för mig nu även om det är missfall.

Oj tack för att du berättar så jag är förberedd. Kunde inte tänka mig att det var så mycket blod i den här tiden, men så klart, mycket hinner hända. Ändå en styrka att tillsammans kunna skratta i en så tuff situation!  

hur har det gått för dig sen missfallet? 

Ja, jag förstår dig precis. ❤️ 

Det kan nog variera hur mycket man blöder. Jag googlade en hel del under mitt missfall och det verkar som sagt variera stort.

Jag avvaktade en mens efter missfallet innan vi började försöka igen då läkaren rekommenderade det. Så är på försök nummer 2 nu. Hoppas på att det tar sig denna månad 🤞🏼 Gick så lätt att bli gravid sist (försök 1) så är redan otålig 😅

Är gravid nu, ett par månader kvar till bf.😊 Tog några månader efter mitt sista ma innan kroppen kändes ok igen, jag var ju väldigt svag och trött efteråt, och sen ca 6 månader innan denna graviditet.😊

förstår det. Jag tyckte det var jättetungt första ma, upptäcktes vid KUB när jag börjat känna att det var lugnt. ville verkligen bara få ut det då, kändes så onödigt den tid som gått till spillo. Varför kunde man bara inte fått missfall i V5 då man knappt märkt av det..
Låter hemskt men det jag tänkte som fick mig att gå vidare var att det kunde varit värre, jag slapp föda fram det.(även om jag fick dra ut en stor klump) Sen såklart också att det blir missfall när något är fel, något har inte utvecklats som det ska så det hade inte kunnat fortsätta, det är inte ens eget fel.
Men det är ju tufft att gå igenom. Man får tillåta sig att vara lite ledsen och sen gå vidare.