Roa och leka med sina barn

Låt honom förstå att det är helt ok att ändra sig men att det inte blir någon skärmtid om han är hemma, inte åka på utflykter eller annat eftersom det inte är inplanerat. Då får han roa sig på egen hand på sitt rum eller utomhus. Han måste lista ut själv hur det går att roa sig utan sällskap. HAN får komma på något att göra.

Vet inte vad ni brukar göra men det hjälper kanske om du följer med till kompisarna någon gång. Kanske leka ute tillsammans med båda familjerna så att dina barn lär känna föräldrarna. 

Är ni mycket hemma generellt eller hittar ni på saker utanför hemmet? 

Vi är mycket hemma och mitt barn längtar just nu iväg på saker men jag är rädd att det kan svänga. Att barnet blir bekvämt med att vara hemma och ha morsan nära till hands. 

Min syster ville gärna sova borta men vågade inte under en period. Slutade med att min mamma fick träna med henne hos släktingar sen vågade hon sova hos kompisar. 

Alla barn funkar olika och har sina utmaningar. Ni behöver inte ha gjort något fel. Det är bara att laga efter läget som finns nu. 

Ja igår sa jag att väljer du att inte leka så blir det ingen skärmtid eller golf eller nåt. Han blev ju jätteledsen självklart men jag tycker man inte kan ställa in och sen ska jag å pappan roa honom. 

Jag är själv uppväxt med att leka själv eller med kompisar. Var tyå alltid ute å lekte. Mamma å.pappa lekte aldrig med mig. 

Han känner sina vämner väl å han har lekt där innan. Å pappan lämnar alltid å kan stanna med. Men han vägrar. 
Då är det att leka här som gäller men det är ju inte kul för kompisen heller som ville att han skulle komma idag.

Jag tror själv vi har skämt bort sonen med. Alldeles för mycket. Han är van att få som han vill. Det är ett stort fel vi gjort. 

Jag skulle gå så långt att ni bara att inte kommer att erbjuda underhållning utan ni kommer dessutom att förvänta er att han deltar i städningen av garaget och hjälper till att hänga tvätten (eller vad ni nu hade på "vuxen"-agendan för den tiden - hade du tänkt läsa en bok så är han förstås mer än välkommen att läsa tyst han med). Alltså ställ lite krav och se till att det faktiskt är roligare att leka med en kompis eller  underhålla sig själv. Om alternativet är att sitta på soffan med en skärm och smågodis så förstår jag att det kan vara svårt att motivera sig själv att ge sig ut i världen. 

MEN bara ett perspektiv till: om bara några år kommer tonåren och då kommer ni att undra vart barnen tog vägen. Det är ändå en ganska kort tid kvar som de vill vara med er hela tiden (även om det kan kännas som en evighet när man inte får en sekund för sig själv). 

Jo jag vet det är en väldigt kort tid å därför umgås jag gärna med dem. Däremot känns det som jag inte gör dem en tjänst när jag gör det. Känns inte som att de blir så självständiga när jag måste va med hela tiden. Märks på sonen mest. Han klarar ingenting utan mig eller sin pappa. 
Det är därför jag hade velat få.iväg han lite till en kompis. Om så bara för nån timma. 

Ok, så det står socialisering och utveckling av självständighet på schemat för er ett tag. Vad kan ni göra för att hjälpa honom på vägen? Hur gör ni det lättare för honom att säga "ja" till sociala tillställningar och att göra saker själv?

Om det är så att han i dagsläget inte fixar mer självständig kompislek, tex, så kanske ni kan bjuda in vänner till er med barn i samma ålder. Eller att ni tar med en av hans kompisar på någon aktivitet. Eller att ni skriver in honom på någon fritidsaktivitet som slipar de sociala förmågorna (tex scouterna, en lagsport eller teater). Ja, och förstås så ser ni till att alternativet till dessa aktiviteter inte är att ni underhåller honom eller att slappa hemma.

Vad gäller självständighet så kan ni ju börja smått med att skicka ut honom själv på små ärenden och äventyr. Och låt honom göra saker för sig själv och familjen så att han ser att han klarar av det och kan känna sig nöjd och uppskattad för det han gör. Tex baka något gott till efterrätt (chokladbollar till en hel tårta - det finns alla svårighetsgrader att välja på) eller ha ansvar för att mata ett husdjur.

Så har jag det med min son också. Han är förvisso bara 6 år men vill umgås med mig hela tiden. 

Han undviker sina jämnåriga kamrater när han är hemma och  vill helst hitta på något roligt med oss föräldrar. Det finns helt klart en mysig aspekt i det, men känns inte helt ok att han inte leker mer med jämnåriga. Dessutom hade jag gett vad som helst för några timmar ifred ibland. 

Vi jobbar mycket med att han får underhålla sig en del av dagen och sedan kan vi hitta på något under någon timma eller två på eftermiddagen. 

Det går framåt men sakta. 

Hur hemmakära barnen är är ju lika för olika individer. Jag har en av varje, den yngre vill i princip aldrig hitta på något med kompisar efter skolan fast han har flera bra vänner där.

Jag har också varit stressad emellanåt för jag känner att det då faller på mig att se till att han gör något vettigt men med åren inser man att det ju inte funkar. Man får helt enkelt säga att nej, nu vill jag läsa den här boken eller nu behöver jag jobba ikapp lite så nu kan jag inte vara med dig. En annan sak man också kan göra är att låta barnet vara med när man gör alla tråkiga vuxensaker. Sortera tvätt och plocka disk. Ibland kan ju det bli riktigt trevliga stunder - och det innebär inte att man curlar barnet med underhållning.

Har ni regler om skärmtid ska dessa så klart gälla oavsett om man väljer bort kompisar eller ej.

Jag är fan imponerad alltså. Man har så mycket i livet, så lite häng med varandra är det som hinns med om kvällarna, leka har de alltid fått göra själva 😆

Känner mig lite kass så här när det finns folk som du.. Haha. Jag har två söner med ett år emellan, kanske har jag blivit bortskämd med att de alltid haft varandra 

Tycker inte att det är ett problem att han är hemmakär i sig. Sluta boka in honom för lek hos vänner helt enkelt. Han gillar väl inte det.

Däremot ska barn i den åldern så klart kunna leka själva en stund. Så bara för att han inte är hos en kompis så ska ni inte behöva leka med honom hela dan för det. Även om han tjatar om det är det väl bara att säga nej och vägra.

Var tydlig. "Vi hittar på det här tillsammans i 1 timme sedan SKA jag fixa med tvätt och förbereda mat. Då får du leka själv eller hjälpa till. Sedan ska jag läsa en bok en stund och då vill jag vara ifred." Håll det sedan oavsett tjat. 

Ja men hur blev det då? Blev det golf eller nåt annat som ni fick hitta på? Fick han som han ville?