Min 8-åriga dotter uttrycker själv att hon inte vill vara så blyg. I skolan är hon som mest blyg, vågar inte säga ifrån. Här hemma är hon pratglad och kan vara sig själv men det går inte säger hon
Hur kan man hjälp?
Hon verkar inte ha den bästa stöttningen hemifrån vilket säkerligen spär på hennes dåliga självkänsla...Det är dags för både dig och pappan att gå en föräldrakurs innan ni skadar henne ännu mer.
Är själv introvert, jag är också sån att jag inte hörs och syns i en grupp. Har fått höra hela skoltiden att jag måste höras och synas mer, skolan är skitdålig på att acceptera olika typer av personligheter. Speciellt de som inte syns och hörs. Prata med skolan om detta och att det inte är okej att de håller på att pusha, för det gör knappast saken bättre. Ska man gå emot det som är naturligt för en själv krävs självförtroende som man inte får av att få höra att man är så blyg exvis. Det är inte vidare uppmuntrande, snarare en påminnelse om hur man inte duger som man är.
Vad menar du med det? Du har ingen aning om vi gör allt för att stötta henne.
Pratar med andra föräldrar, fritidsspedagoger
lärarna minst en gång i veckan
Tröstar och pratar länge med dottern varje dag.
Detta var ett slag under bältet. Varför så elak? Nu mår jag ännu sämre, tack för det
Hon verkar inte ha den bästa stöttningen hemifrån vilket säkerligen spär på hennes dåliga självkänsla...Det är dags för både dig och pappan att gå en föräldrakurs innan ni skadar henne ännu mer.
Vad menar du med det? Du har ingen aning om vi gör allt för att stötta henne.
Pratar med andra föräldrar, fritidsspedagoger
lärarna minst en gång i veckan
Tröstar och pratar länge med dottern varje dag.
Detta var ett slag under bältet. Varför så elak? Nu mår jag ännu sämre, tack för det
Min 8-åriga dotter uttrycker själv att hon inte vill vara så blyg. I skolan är hon som mest blyg, vågar inte säga ifrån. Här hemma är hon pratglad och kan vara sig själv men det går inte säger hon
Hur kan man hjälp?
Jag tänker så här.
Det är helt meningslöst att säga till någon att ta plats, det är att säga till personen att de gör fel och inte duger.
Din dotter tar plats hemma, där känner hon sig säker.
Jag hade försökt få mitt blyga barn med i någon aktivitet där hon naturligt hade fått öva på att ta plats och interagera med andra. Tänker typ amatörteater, scouter, fotboll eller gymnast. Det kanske kan vara något?
Det är en process och tar tid.
Min dotter upplever jag som introvert det är som hon är som person. Blyg är hon klart också men det är ju inget personlighet det är en känsla.
Tyvärr verkar det vara försent. Spelar ingen roll att jag säger att hon inte är det, då proteserar hon bara att hon visst är det.
Ja du har rätt..
Det värsta tycker hon är att hon inte vågar kontakta kompisar bortsett från en. Händer något i skolan så vågar hon inte säga till någon vuxen
Hon har en fritids aktivitet men har inte fått några kompisar därigenom
Tyvärr verkar det vara försent. Spelar ingen roll att jag säger att hon inte är det, då proteserar hon bara att hon visst är det.
Vad menar du med det? Du har ingen aning om vi gör allt för att stötta henne.
Pratar med andra föräldrar, fritidsspedagoger
lärarna minst en gång i veckan
Tröstar och pratar länge med dottern varje dag.
Detta var ett slag under bältet. Varför så elak? Nu mår jag ännu sämre, tack för det
Hon verkar inte ha den bästa stöttningen hemifrån vilket säkerligen spär på hennes dåliga självkänsla...Det är dags för både dig och pappan att gå en föräldrakurs innan ni skadar henne ännu mer.
"Pratar med andra föräldrar, fritidsspedagoger
lärarna minst en gång i veckan"
Då kan du ju inte ha missat vad som är problemet, du vet att hon är blyg men envisas ändå med att det är introvert som är problemet.
"Detta var ett slag under bältet. Varför så elak? Nu mår jag ännu sämre, tack för det"
Du är uppenbart motsatsen till att vara stöttande så det är svårt att ta tråden seriöst.
Nej, har jag skrivit det? Jag anser att hon är introvert men hon själv säger att hon är så blyg
Jag är ganska blyg ibland och rätt extrovert. Är man väldigt introvert blir ju inte eventuell blyghet ett problem då man trivs bäst i sin ensamhet? Jag förstår inte varför blyghet skulle ha en negativ klang eller stämpling? För mig handlar det om att det är svårt att ta plats i nya större grupper och prata med nya människor. Desto tryggare jag är desto bättre och i vuxen ålder går det oftast bra med främlingar med.
Bra grejer som hjälpt mig:
Le för att slappna av.
Styrda grupper är det viktigt att skolan har, inte välja själva.
"Ojämlika" relationer - jag har lättare både att leda eller bli ledd än i mötet med potentiella vänner. Aldrig haft jättesvårt med muntliga presentationer tex - till lärarnas förvåning nästan. Uppgiften är ju så tydlig här.
Tryggheten i en hobby, att vara duktig på något och mötas utanför skola i gemensamma intressen.
Kontakt med djur.
Nervositet och osäkerhet är inte skadligt och inte en stor grej. Nöta in det.