Min dotter lider så av att hon är introvert

Jag är ganska blyg ibland och rätt extrovert. Är man väldigt introvert blir ju inte eventuell blyghet ett problem då man trivs bäst i sin ensamhet? Jag förstår inte varför blyghet skulle ha en negativ klang eller stämpling? För mig handlar det om att det är svårt att ta plats i nya större grupper och prata med nya människor. Desto tryggare jag är desto bättre och i vuxen ålder går det oftast bra med främlingar med.

Bra grejer som hjälpt mig:
Le för att slappna av.
Styrda grupper är det viktigt att skolan har, inte välja själva.
"Ojämlika" relationer - jag har lättare både att leda eller bli ledd än i mötet med potentiella vänner. Aldrig haft jättesvårt med muntliga presentationer tex - till lärarnas förvåning nästan. Uppgiften är ju så tydlig här.
Tryggheten i en hobby, att vara duktig på något och mötas utanför skola i gemensamma intressen.
Kontakt med djur. 
Nervositet och osäkerhet är inte skadligt och inte en stor grej. Nöta in det.