Äggdonation 2023/2024
Hej! Någon som planerar äggdonation och vill följas åt? Jag och min man har gjort sex IVF:er och tre FET utan och lyckas och vi har nu bestämt oss för att gå vidare med äggdonation. <3
-
-
Svar på tråden Äggdonation 2023/2024
-
En liten allmän fråga - När visste ni att det var dags att gå vidare till äggdonation? Hur gick med era egna innan?
-
Hej Mathilda! Ja när vet man egentligen det.. För oss har det varit en lång resa. Från början konstaterad manlig faktor med få spermier vilket innebär att förutsättningarna för att lyckas med IVF är bra. Efter sex IVF med närmare 90 ägg uttagna totalt har vi ändå inte lyckats. Vi har haft bra befruktning och även fått till frysen vid IVF 4-6. En del fragmentering och lite anmärkning på hur embryona utvecklas är det man kunnat se.Mathilda88 skrev 2023-12-17 11:18:31 följande:
En liten allmän fråga - När visste ni att det var dags att gå vidare till äggdonation? Hur gick med era egna innan?
Vi kände själva att det var dags att gå vidare till nästa steg och blev då rekommenderade äggdonation. För mig var det till en början ganska svårt att acceptera, mycket pga. min ålder och att jag inte är den typiska äggdonationsmottagaren. Också för att fokus varit på den manliga faktorn genom behandlingarna. Men nu har det sjunkit in och jag känner att det genetiska spelar mindre och mindre roll. Särskilt efter en misslyckad äggdonation, nu handlar allt bara om att få ett barn. Jag tror att det är otroligt individuellt när man känner att det är dags att gå vidare. Vi hade nog kommit till en punkt där det kändes som att alternativet var att inte få något barn överhuvudtaget och det var inget alternativ för oss. Det finns såklart också en ekonomisk och framförallt psykisk faktor, hur länge orkar man utan att gå sönder.
Berätta gärna din historia och hur du känner och tänker om du vill. Det här är allt annat än enkelt. Kram! -
Är inte speciellt inläst just på slemhinnan. Vet att jag läst att vissa tar extra doser av E-vitamin tror jag det var. Och vissa har provat prp, det är dock dyrt och experimentiellt (?). Men e-vitamin hade jag googlat på om jag vore dig, å andra sidan har du nog googlat vad som finns redan. Har du tilltro till kliniken så du kan försöka tro på deras hoppfulla ord?Vuisin skrev 2023-12-16 15:11:46 följande:De har en gräns på 7 mm, men ser allt bra ut sätter de in om det är strax under också. Jag har legat mellan 6,5 och 7,5 mm ungefär. Försöker boosta med akupunktur och mycket rörelse. Några tips?
Förstår att oron finns där. Men tänk vad långt du har kommit nu, nu ska det väl ändå gå hela vägen. Tror och håller alla mina tummar för det.
Tack så mycket. -
Mathilda88 skrev 2023-12-17 11:18:31 följande:
En liten allmän fråga - När visste ni att det var dags att gå vidare till äggdonation? Hur gick med era egna innan?
Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då skulle jag fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Så läkaren sa att jag skulle skynda mig och att chanserna inte var så stora. Gjorde fyra inseminationer först (dessa ångrar jag nu senare att jag gjorde, borde ta gått direkt på ivf, men då lockade det att de var billiga).
Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre vad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk gravidite.
Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna.
Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.)
Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg.
När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg,
-
Tack! Jag har provat med E-vitamin men vet inte om det blev så mycket skillnad. Väldigt dyrt och man behöver ta höga doser. Hade jag vetat att det hjälpte är såklart det värt det men var i så fall på mariginalen.Kronärtskocka skrev 2023-12-17 16:33:20 följande:Är inte speciellt inläst just på slemhinnan. Vet att jag läst att vissa tar extra doser av E-vitamin tror jag det var. Och vissa har provat prp, det är dock dyrt och experimentiellt (?). Men e-vitamin hade jag googlat på om jag vore dig, å andra sidan har du nog googlat vad som finns redan. Har du tilltro till kliniken så du kan försöka tro på deras hoppfulla ord?
Tack så mycket. -
Stort stort tack för svaret och utförliga berättelse!Vuisin skrev 2023-12-17 14:22:44 följande:Hej Mathilda! Ja när vet man egentligen det.. För oss har det varit en lång resa. Från början konstaterad manlig faktor med få spermier vilket innebär att förutsättningarna för att lyckas med IVF är bra. Efter sex IVF med närmare 90 ägg uttagna totalt har vi ändå inte lyckats. Vi har haft bra befruktning och även fått till frysen vid IVF 4-6. En del fragmentering och lite anmärkning på hur embryona utvecklas är det man kunnat se.
Vi kände själva att det var dags att gå vidare till nästa steg och blev då rekommenderade äggdonation. För mig var det till en början ganska svårt att acceptera, mycket pga. min ålder och att jag inte är den typiska äggdonationsmottagaren. Också för att fokus varit på den manliga faktorn genom behandlingarna. Men nu har det sjunkit in och jag känner att det genetiska spelar mindre och mindre roll. Särskilt efter en misslyckad äggdonation, nu handlar allt bara om att få ett barn. Jag tror att det är otroligt individuellt när man känner att det är dags att gå vidare. Vi hade nog kommit till en punkt där det kändes som att alternativet var att inte få något barn överhuvudtaget och det var inget alternativ för oss. Det finns såklart också en ekonomisk och framförallt psykisk faktor, hur länge orkar man utan att gå sönder.
Berätta gärna din historia och hur du känner och tänker om du vill. Det här är allt annat än enkelt. Kram!
Förstår verkligen att ni landat i där ni är nu då Nej verkligen inget lätt beslut! Håller alla tummar och tår att det tar sig nästa gång!
Då har ni haft bättre utveckling av era embryon än vi haft med våra. Men vilken lång resa ni gjort ja. Det ger en definitivt en tankeställare. Jag har haft äggdonation i åtanke sen IVF1 då allt dog på dag 2, men då sa RMC att de fortfarande trodde på våra ägg då jag har många kvar och att det troligen bara behövdes rätt protokoll. Nu hoppas jag bara på att få återkoppling från dom i veckan så man vet hur man ska gå vidare.
Vi har också börjat med manlig faktor, få spermier. Nu dock normal mängd.. Vill också hellre bära ett barn, hellre annans ägg än inget alls. Men såklart en acceptans-process kvar innan man landar 100% i det då de ändå byggt upp ett hopp om att vi skulle kunna klara det. Har varit inställd på att köra ett 3-pack till efteråt direkt, men med tanke på totala resultaten så börjar jag vackla. Än mer då sambon - som upplevt flera missfall med sitt ex redan för 20 år sedan - är väldigt starkt påverkad av det hela. Vet inte hur länge till han mäktar. Och då får kanske jag ge upp min ursprungliga dröm och inse fakta. För just nu är ändå den allra starkaste drömmen att få bära ett barn.
Kramar
-
Stort tack för din berättelse 🙏❤️🙏❤️. Lång och kämpig resa. Tack för dina tankar och funderingar du haft på vägen. Ja lite sådana tankar har dykt upp. Har nu fått tid för avslutningssamtal 12/1, får se vad RMC säger då. Har också kontaktat flera privata kliniker och försökt rådfråga om deras erfarenheter av fragmenterade embryon. Änsålänge vill de flesta bara planera in dyra konsultationsmöten. Sellmer erbjuder gratis dock så blir första helgen i januari. Börjar mer o mer ställa in mig mot äggdonation. Det är tufft för oss båda, men rädd för att sambon ska bli deprimerad till slut av allt för många motgångar, att kanske jag får ge upp min dröm tidigare än jag kanske önskat.Kronärtskocka skrev 2023-12-17 16:50:33 följande:
Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då skulle jag fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Så läkaren sa att jag skulle skynda mig och att chanserna inte var så stora. Gjorde fyra inseminationer först (dessa ångrar jag nu senare att jag gjorde, borde ta gått direkt på ivf, men då lockade det att de var billiga).
Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre vad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk gravidite.
Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna.
Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.)
Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg.
När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg,
-
Mathilda88 skrev 2023-12-18 19:28:50 följande:Stort stort tack för svaret och utförliga berättelse! Förstår verkligen att ni landat i där ni är nu då Nej verkligen inget lätt beslut! Håller alla tummar och tår att det tar sig nästa gång!
Då har ni haft bättre utveckling av era embryon än vi haft med våra. Men vilken lång resa ni gjort ja. Det ger en definitivt en tankeställare. Jag har haft äggdonation i åtanke sen IVF1 då allt dog på dag 2, men då sa RMC att de fortfarande trodde på våra ägg då jag har många kvar och att det troligen bara behövdes rätt protokoll. Nu hoppas jag bara på att få återkoppling från dom i veckan så man vet hur man ska gå vidare.
Vi har också börjat med manlig faktor, få spermier. Nu dock normal mängd.. Vill också hellre bära ett barn, hellre annans ägg än inget alls. Men såklart en acceptans-process kvar innan man landar 100% i det då de ändå byggt upp ett hopp om att vi skulle kunna klara det. Har varit inställd på att köra ett 3-pack till efteråt direkt, men med tanke på totala resultaten så börjar jag vackla. Än mer då sambon - som upplevt flera missfall med sitt ex redan för 20 år sedan - är väldigt starkt påverkad av det hela. Vet inte hur länge till han mäktar. Och då får kanske jag ge upp min ursprungliga dröm och inse fakta. För just nu är ändå den allra starkaste drömmen att få bära ett barn.
KramarNej inget lätt beslut och många olika hänsyn att ta. Innebär det att ni har gjort tre försök? Vi fick inget till frysen våra första tre försök men har sen fått i frysen varje gång efter att vi bytte till privat klinik. Man kan väl bara spekulera kring vad det beror på men såklart kan det löna sig att göra fler försök. Sen i vårt fall ha det ju tyvärr inte inneburit något barn ändå.
När det gäller privata kliniker så tror jag faktiskt inte att CVL i Uppsala tar så mycket mer än en patientavgift för ett första möte. De har ju väldigt bra rykte och verkar väldigt seriösa och erfarna. Vet också att det finns en gammal tråd om fragmenterade embryo här på familjeliv. Vill minnas att det gick vägen för många av dem tillslut.
Kram!! -
Nej, starka kämpar allesammans här inne!Vuisin skrev 2023-12-20 21:26:30 följande:
Nej inget lätt beslut och många olika hänsyn att ta. Innebär det att ni har gjort tre försök? Vi fick inget till frysen våra första tre försök men har sen fått i frysen varje gång efter att vi bytte till privat klinik. Man kan väl bara spekulera kring vad det beror på men såklart kan det löna sig att göra fler försök. Sen i vårt fall ha det ju tyvärr inte inneburit något barn ändå.
När det gäller privata kliniker så tror jag faktiskt inte att CVL i Uppsala tar så mycket mer än en patientavgift för ett första möte. De har ju väldigt bra rykte och verkar väldigt seriösa och erfarna. Vet också att det finns en gammal tråd om fragmenterade embryo här på familjeliv. Vill minnas att det gick vägen för många av dem tillslut.
Kram!!
Ja det stämmer, vi har gjort tre försök nu via landstinget. Aha, så det vände så pass med privat? Nej, kändes som att ni kom så mkt närmre ändå.
Okej, det gör dom kanske bara, får kika på det. Ja väldigt bra rykte! Läste så sent som häromdagen att de räknas till topp 5 i Europa tror jag det stod någonstans. Det är ju fantastiskt om det är så pass bra att ha den kompetensen så pass nära i hemlandet!
Åh, om jag inte redan har läst den så måste jag söka upp den! Tack så mkt för tipset
-
Hade det gått att visa med forskning att det funkade hade klinikerna skrivit ut det. Det är synd att en hel del med kroppen fortfarande är mystiskt. Även om det samtidigt är häftigt vad de kan idag! Hänt så mkt bara från det att min första blev till genom IVF 2009. Då hade de inte dagens frysteknik.Vuisin skrev 2023-12-17 17:31:55 följande:Tack! Jag har provat med E-vitamin men vet inte om det blev så mycket skillnad. Väldigt dyrt och man behöver ta höga doser. Hade jag vetat att det hjälpte är såklart det värt det men var i så fall på mariginalen.
Hoppas kliniken har rätt, att det finns goda förutsättningar för att det ska fästa nästa gång.