Borde otrohet brotts rubriceras?

Med det resonemanget är det väl också bedrägeri att inte vara tillsammans till döden skiljer en åt. Man borde kanske inte få lov att skilja sig heller, även utan otrohet, för det kan få stora ekonomiska konsekvenser. 

Naturligtvis ska man vid stora ekonomiska affärer ha avtal nedskrivna, när det gäller bolån tillsammans med andra och i alla andra situationer. 

Det är ju helt absurt. 
Frihet är en grundläggande mänsklig rättighet och i det inkluderas att knulla vem man vill så länge det är samtycke. 

Hur ont det gör för den bedragna spelar ingen roll juridiskt, och ska verkligen inte göra det heller.

Herregud, du skulle ju kunna hävda psykiskt lidande om ditt ex som du är separerad från men fortfarande är kär i ligger med nån annan....😆

Narccesist psykopat?
Verkar ju tycka att ge andra lidande är helt ok.
Du verkar ju inte utväklat empati.

Mest troligen med det resonemanget enligt mig.

Du till exempel. Du påstår ju att det är lika hemskt att "lata sig" som att vara otrogen. Och att om en otrohet ska påverka skilsmässoföljderna, så ska "latandet" också göra det. 

Nej, då har du inte läst rätt. Jag skrev att det upplevda sveket är högst subjektivt. Som det att bli brutalt dumpad av någon som den dumpade gjort betydligt mer för än hen fått. Det är ju inget ovanligt. 

Ja, men domstolen kan ju inte ta hänsyn till alla subjektiva känslor av svek. "Hon sa att hon inte tyckte om min mamma, jag blev så sårad, därför ska jag behålla huset". Det håller ju inte. Men otrohet är som sagt en orsak som i alla kulturer och i alla tider har setts som grund för skilsmässa (eller i vissa fall dödsstraff, men det är det nog ingen som vill ha), och som har påverkat sådant som återlämnande av morgongåvan t.ex.. Det är ett universellt svek som alla i hela världen brukar fatta, men inte du då..?

Det var till och med så förr (nu är vi tillbaka på 1940-talet och tidigare) att det bara fanns några få omständigheter som ansågs tillräckliga för att en domstol skulle döma till skilsmässa, och det var ofruktsamhet, impotens, otrohet, sinnessjukdom, och det faktum att en av parterna inte berättat före vigseln att han/hon bar på anlaget för en ärftlig sjukdom. (Kanske något mer också, minns inte nu.)

Därför förekom det till och med att folk som ville skiljas, i samförstånd arrangerade så att den ena hyrde en privatdetektiv som skulle skugga den andra, och så gick den andra till ett hotell med en annan man/kvinna (som också var insatt i kuppen). Privatdetektiven dokumenterade detta - och så fick paret sin skilsmässa! :) Men så ska vi nog vara glada för, att man inte behöver göra idag. )

Det är nog själva lögnen man lever i som försvårar vid otrohet som jag ser det. Då kan det gå ett år medans partnern lever ett dubbelliv, själv är man ovetande. Om nån vill separera och kommunicerar det så har man tid att förbereda sig. 

Om partnern för undan gemensamma pengar systematiskt, belånar det gemensamma huset kan det bli svårt. Alla spelar inte ett rent spel vilket du verkar förvänta dig.

Cathariina, varför skulle just otrohet vara det värsta sveket, bara för att det har varit så i alla kulturer, i alla tider? 

De flesta tycker att otrohet är fel. Men vill man göra domstolssak av det, blir det svårt att motivera varför inte annat svinigt beteende skulle räknas in. Man lovar trots allt varandra mer än bara trohet. 

Om någonting alltid har varit på ett visst sätt i alla kulturer som man känner till, så finns det goda skäl till det.

Det är så mycket: dels äcklet att han kanske har kommit direkt till mig med hennes sekret på sig, typ. Bakterier, virus, (i värsta fall HIV), svampsporer... Det intima livet måste hållas mellan bara två, det blir ju jätteäckligt annars. (Om man inte har kommit överens om annat förstås.)

Lögnerna, sveket... En längre affär har dessutom tagit upp tid, som borde ha tillbringats med familjen. Här hämtar jag barnen, handlar med dem när de är trötta och griniga, lagar mat, diskar, badar barnen, nattar dem, plockar i ordning till i morgon... men tänker att det är OK, för han jobbar ju över för karriärens skull - karriären som ska ge hela familjen en bättre standard och status! Och så har han legat i sängen hos HENNE, i själva verket, alla de där kvällarna och helgerna när han "jobbat över"!

Tanken på att han har viskat ömma kärleksord till henne - troligen samma som han viskar till mig. SÅ mycket var DET värt!

En kvinna som är otrogen, kan dessutom lura på sin man en gökunge. Det blir en svår chock för pappan när han inser att han inte är pappan. Och inser han aldrig det, så kan det handla om stora värden som går bort - först att han har försörjt barnet under uppväxten, och sedan att arv som rätteligen borde ha gått till hans andra barn, eller - om han inte har egna barn - till hans syskonbarn - går till gökungen. Tänk en släktgård eller ett stort gods som gått i arv i flera hundra år till exempel - och så går det ur släkten och ingen vet ens om det! 

En man som är otrogen kan inte ställa till DET i alla fall, men gör han älskarinnan med barn och hon vägrar abort, så blir det dyrt. Underhållet som ska betalas går ju ut över hans fru och äktenskapliga barn. Och kanske vill han ha umgänge med barnet, och DET måste då frun stå ut med, och kanske till och med samarbeta med älskarinnan om barnet!!!

Nej, otrohet är något fruktansvärt. Förutom rena lagbrott som grov misshandel av kvinnan eller misshandel av barnen, så finns det inget värre man kan göra mot sin partner. Jag kan faktiskt förstå att man i många länder har lagar för att ge den bedragna upprättelse - alltså i brottslagstiftningen. Där det den bedragna parten som bestämmer om straffet - t.ex. spöstraff - ska utdömas eller inte. Observera att jag INTE tycker att vi ska ha så, men att det får påverka följderna av en skilsmässa ekonomiskt, är i alla fall inte för mycket begärt!

Att något alltid har varit på ett visst sätt, betyder INTE att det finns goda skäl till det, inte i ett modernt civiliserat samhälle. 

Att otrohet är moraliskt fel är en sak. Att göra det till ett juridiskt brott är något annat. Men skönt att du i alla fall inte förespråkar spöstraff (!) (Duh)

Icke-demokratiska samhällen har varit det vanligaste historiskt. Betyder det att vi inte ska ha demokrati?

Slaveri var mer regel än undantag i historiska samhällen och förekommer än idag. Betyder det att vi ska ha slaveri? 

Barnaga var vanligt förr. Betyder det att man ska få slå sina barn? För det har ju alltid varit så, mer eller mindre överallt.

Kvinnor har sällan haft samma rättigheter som män. Har det funnits goda skäl till det menar du? Bara för att det alltid har varit så? 

Många samhällen var barbariska förr! En hel del är det fortfarande.

Så nej, att otrohet ofta har varit ett brott tidigare, betyder inte att det ska vara brottsligt idag. Moraliskt klandervärt ja. Men inte juridiskt straffbart. Allt dåligt kan inte bestraffas.

Dessutom stämmer inte det du skriver. Det vi kallar otrohet har INTE fördömts alltid och överallt. Det har funnits kulturer där man haft en annan syn på familj och äktenskap. Polygami har varit vanligt. Män har ofta kommit undan med att ha kvinnor utanför äktenskapet. Så synen på otrohet har sannerligen varierat. 

Fast nu var det ju ditt resonemang, inte mitt, som bygger på den subjektiva och känslomässiga upplevelsen av sveket som är grunden till hela vår diskussion. Har du redan glömt det?

(Fortfarande, bebisundervisning på öppna förskolan hjälper inte ditt case)

@hemma man
1. Rekommenderar dig att ta på pannlampan och söka igenom alla vrår i huset/lägenheten efter förlorade hjärnceller, för det är uppenbarligen inte många kvar innanför pannbenet.

2. Har aldrig ens antytt att jag tycker det är OK att orsaka andra människor lidande. Vad jag tycker är dåligt beteende och vad som ska klassas som potentiellt straffbart är däremot två helt skilda saker. Men det finns säkert nån sjuk diktatur i världen som skulle överväga att klassa otrohet som brottsligt under "psykisk misshandel".