3-åring med eventuell diagnos? Hjälp

Oavsett diagnos eller inte (sånt tar ju rätt lång tid innan det är klart i så fall), så kan ni själva testa med verktyg för den diagnos ni i så fall funderar på. Handlar det om tex adhd, så finns det ju många verktyg att ta till, eller autism osv. Bara att googla, läs på SPSM tex. 

Ingen skada skedd att prova med exempelvis bildstöd för rutiner eller annat, även om det sen visar sig inte alls vara någon diagnos. 

Att vara är väldigt intresserade av en lek, en speciell leksak eller så är inget att oroa sig över. Tycker det är bra när barn får fritt utlopp för sin fantasi i lekar som passar just det barnet. Kanske just ert barn behöver öva på det där med att natta och lägga gosedjuren, för att det hjälper henne förstå vad ni människor gör i samma situation. 

Jag har själv barn med NPF och vissa saker du beskriver skulle absolut kunna vara tecken på tex autism eller ADHD. Leker hon med andra barn? Är hon intresserad av andra barn? Om inte så kan ju det mer tydligt peka mot autism. Om hon har bra socialt samspel brukar det inte vara autism. 

Hur som helst är hon väldigt liten än och det brukar vara svårt att utreda så tidigt om det är mer diffust som i ert fall. Speciellt också om inte förskolan ser några tecken. 

Du kan ju läsa böcker och dylikt om anpassningar för barn med NPF och använda dig av de tipsen. Det är ju ändå grunden i vad man gör om barnet får diagnos. Sen kanske ni ska försöka skaffa mer avlastning om ni kan. Har ni någon som kan vara barnvakt? 

Sömnen är jobbig. Jag känner igen detta med att barnet har litet sömnbehov. Min 6-åring (som nu har diagnos ADHD) sover 8-9 timmar per dygn och behöver inte mer. Det har varit så flera år. Går han upp 8 är han absolut också vaken till 23-00. Vi brukar försöka få upp honom tidigare på morgonen för att få lite ro på kvällen. Vaknar han kl 5-6 så kan han somna mellan 20-21.

Hon är väldigt social och har flera goda vänner på förskolan som hon leker med varje dag och prata om hemma, så jag ser att det sociala klickar och funkar som det ska. Det är nog ADHD vi funderar på om det kan vara. 

Vi har turen att ha båda våra familjer nära som gärna hjälper till med avlastning när vi behöver det, engagerade mor och farföräldrar samt moster och farbröder med kusiner. Det är guldvärt. 

Har din son alltid haft det lilla sömnbehovet? Eller kom det senare?

Tack för lugnande ord ❤️

Min son har alltid sovit lite. När han var 1-2 år var han ofta vaken flera timmar varje natt mitt i natten men var ändå inte extremt trött dagtid. Han är verkligen aldrig trött nu heller. Kan gå upp 5.30, gå till förskolan och vara där till 15-16 men är ändå pigg sen. Han är oftast glad iallafall vilket är skönt. Bara en extrem energi....

Visst låter det lite som att det skulle kunna röra sig om npf men det måste inte göra det. 

Väldigt lite sömnbehov är något jag verkligen kan känna igen med mitt eget barn. Från födelsen och fram till nu då han är fem år har han sovit betydligt färre timmar än jämnåriga och ofta vaknat på natten. 

Dock har vi löst den situationen med att han numera stiger upp kl 6 och får då sin surfplatta. Är det vardag sitter han till 6:30 med den och är det helg så får han sitta till 8:00. På detta sätt får vi föräldrar sova någon extra timme på helgen och han kommer upp i tid och somnar 20:30 på kvällen. 

En del kommer säkert att förfasa över att han får sitta så länge med surfplattan men vi föräldrar har stort sömnbehov och hade aldrig fixat att han väckte oss kl 6 varenda morgon. 

Mitt barn är intresserade av att leka med andra barn, men det går inte så bra. Hon blir lätt sårad eller arg. Hon ska utredas. Låter det som autism eller adhd tycker du?

?Mitt barn är intresserade av att leka med andra barn, men det går inte så bra. Hon blir lätt sårad eller arg. Hon ska utredas. Låter det som autism eller adhd tycker du??

Min dotter har adhd- en Hel del av det du beskriver stämmer på hur hon var som liten, sov mindre än andra, gick inte att amma i röriga miljöer, otroligt gladlynt men stora känslor när det vände gick det fort och var stort (jätteledse, jättearg men mest jätteglad), aktiv, nyfiken och ville leka med andra men på något sätt blev det ofta fel i leken och hon blev väldigt sårad- just sårad är det jag reagerar på när du skriver- 

min dotter har jag aldrig upplevt som hyper,  men jo hon var antagligen mer aktiv än andra flickor, lekte hellre med pojkarna, hon fuskade sig igenom det mesta i skolan, det gick undan och hon blev alltid färdig fort och fick gå runt och hjälpa andra. Hon vessade allas pennor, hjälpte läraren att plocka fram och undan, allt för att slippa sitta still?. och ingen reagerade. Vid 18års ålder fick hon sin diagnos efter att världen tyvärr blev för svår oc hon levt genom ett antal år av depression och ångest-  hon har internaliserat alla svårigheter ovig arbetat hårt för att ?vara som andra? Och hon har det som kallas ?rejection sensitivity? vilket är jättevanligt bland flickor med adhd. Det finns en så bra bok för föräldrar till flickor med adhd som jag rekommenderar dig att läsa, ?adhd, från duktig flicka till utbränd kvinna? den kommer räcka långt och kan stötta i vad ni ska tänka på OM hon har adhd- men det är inte alls säkert att hon har det och dessutom så hur grav adhd hon eventuellt har är supersvårt att bedöma på en så liten tjej. Vad är syftet liksom? Risken är att hon har lätt adhd och kommer klara sig alldeles utmärkt genom livet utan diagnos och varför ska hon då ha en? 
har någon av er föräldrar en npf diagnos? Nästan alltid har man själv som förälder diagnos om barnet har, ni kan testa er själva på tester på nätet, har ni absolut inte någon diagnos så är sannolikheten liten att hon har det. 

flickor får sällan diagnos i unga år då de är duktiga på att anpassa sig när de ser att de får negativa konsekvenser. Dessutom är adhd tester och utredningar fortfarande till stor del fokuserade på beteenden som pojkar uppvisar och det är ofta skiljt från flickors beteende.

man brukar inte utreda så små barn som 3år om dom inte har stora svårigheter själva? det låter för mig som att din dotter har bra föräldrar och klarar sig bra i förskolan. jag tänker att hon inte behöver någon diagnos just nu- låt henne leva och utveckla, stötta med att försöka hålla rutiner runt henne och skriv gärna dagbok över hur hon är, vad hon gör, är bra på och har utmaningar att klara. Skulle hon senare behöva en utredning och en diagnos så kommer den dagboken hjälpa er komma ihåg- 
problematisera inte- man klarar livet alldeles utmärkt med diagnos, hon kan komma att behöva den i skolåldern men kanske inte när hon är tre år?

ta det lugnt det Kommer gå bra oavsett diagnos eller inte- er dotter är er fina tjej och hon kommer klara sig bra💕

Vissa saker stämmer in absolut?men samtidigt kan det också vara omogenhet, ?ointressanta ? samlingar ( dvs samlingar med ett innehåll som kan vara bra?men som inte fångar just ert barn)
 Det kan vara en fas? men samtidigt börjar man ofta misstänka saker just i den åldern..man börjar ha en liten gnagande känsla att det är något som inte riiiktigt stämmer.. Det innebär inte att det alltid ? är? något..vissa barn är bara ? sånna ? ..de växer i från det..i andra fall så visar det sig så småningom att det var ? något?.
Mina barn var väldigt kompetenta lekare som barn , omtyckta lekkamrater som alltid hade någon att vara med?den ena började i 3 års åldern bli mer o mer selektiv i maten..eller ? tetig ? som man säger här .. mer o mer ratades men vi anpassade o såg alltid till att något på tallriken var ? ätbart? i skolan sedan införde de önskekost - detta var några år sedan o vettig skola så läkarintyg behövde inte ..
det barnet hade också ägnat sig en heldel åt att rada upp saker, fastna för ett intresse - till viss del 
skolan funkade , betyg mellan ? godkänt och mycket väl godkänt ? beroende på ämne..i 7:an kraschade det ..utredning gjordes o ADD och atypisk autism konstaterades ..
ett av syskonen fick också i samma ålder dessa diagnoser

Det man alltid ska ha i bakhuvudet är att dessa diagnoser är oerhört breda..framför allt autism?där har du allt från de som nästan men bara nästan är som ? alla andra? som har många kompisar som barn,dom kan ha ögonkontakt o söker närhet?till de som är stereotypen av en autism?dvs som Rainman ..
ADHD är också så olika..både beroende på om du har ADhD eller om du har ADHD - vid ADhD eller ADD som det ofta kallas så är du hyperaktiv ..det H : et i ADHD står för, i någon grad men då en person med ADHD vänder sin hyperaktivitet utåt, inte kan sitta still, ? brötar? och hörs o syns så vänder en person med ADhD sin hyperaktivitet inåt ..o försök lyssna på en fröken när det är kaos o tjugotvåtusen olika tankar som far runt inne i hjärnan..
ADHD brukar graderas i 3 olika steg beroende på hur mycket det påverkar ens vardag, de brukar också beskrivas vilken del personen har jobbigast med..tex ADHD nivå två med huvudsak koncentrations svårigheter..

Om jag vore er skulle jag dels självklart föra en dialog med förskolan,be dem ta in sin specialpedagog för att se hur de kan hjälpa o stötta, kontakta vården för sömnen.. om det påverkar dagen..sedan något som många missar är att om ett barn somnar sent på kvällen kan det också vara ett tecken på att barnet sovit för lite på dagen?barnet är alltså övertrött o har missat sömntåget o håller få igång tills nästa gång sömntåget passerar?vilket kan vara flera timmar senare ..så att minska ner på dagdrömmen är inte alltid lösninge?ibland kan det t.o.m förvärra problemen..
Sedan..det finns hjälp att få..förutom att jobba på kvällsrutinerna o nedvarvningen där så kan det vara så att ert barn behöver något mer, det kan vara så att nattsömnen inte håller den kvalité som behövs, sover oroligt ,vaknar upp, behöver inte innebära mer än vakna ?en halv sekund  ? så att vare sig barnet eller föräldern hinner uppfatta det , för att påverka sömnkvalitén  och då är barnet konstant övertrött = svårare att somna