Ni som har barn på internationella engelska skolan

Det är samma vad jag hört om IES. Mina barn som gick på Kunskap lärde sig dock jättemycket och var väl förberedda till kommunalt gymnasium. På Kunskap lär man sig också att planera sitt arbete, det hade de stor nytta av även i högre studier.

Det finns säkert bättre och sämre skolor även inom samma koncern. Men detta är vad jag hört i alla fall i min begränsade lilla klick av erfarenhet. 

Det där var en väldigt okvalificerad och dum kommentar. Man läser minst 4, 5 år på högskolan för att bli lärare. Och det är bara under de senaste åren som kraven har varit låga, eftersom de har svårt att hitta folk som vill bli lärare. När jag läste till lärare var kravet ett genomsnitt av 4,7 av 5. Nästan lika hög som för läkarstuderande. Och det är nog fortfarande inget fel på utbildningen och det är löjligt och dumt att påstå att vem som helst utan utbildning kan göra jobbet! Även om det ibland kan vara med unga människor, det finns ju de som har bra kontakt med ungdomarna då. Som elevassistent kan man gärna ha några yngre utan speciell utbildning. 

Och vad skulle det vara för länder? Kina? Afghanistan? Eller? I alla civiliserade länder har lärarna en utbildning. 

Kraven har varit låga från minst 1990-talet och framåt. Jag kommer t.ex. ihåg när jag läste enstaka kurser på Stockholms universitet tillsammans med studenter på högstadie- och gymnasielärarlinjerna. Då var det LÄGRE gräns för godkänt för dem än det var för oss "enstaka-kursare", för att det skulle bli några godkända alls! Fastän de som skulle lära andra väl i så fall borde ha haft HÖGRE krav på sig än de som bara läste ämnena för nöjes skull - OM det nu skulle vara olika gränser (vilket jag inte tycker att det ska). 

"obehörig lärare" är ju inte samma som "outbildad lärare" - de flesta har läst sina ämnen som enstaka kurser, eller inom andra utbildningsprogram, och då ofta på en högre nivå och med högre krav än lärarstudenterna behöver för att få ut sina "legitimationer". Och pedagogbiten, och det sociala, är inget som man kan lära sig på en lärarhögskola - utan snarare något som man måste ha i sig när man föds. Det kräver auktoritet, självförtroende, en förmåga att "ta" eleverna, lite skådespelarbegåvning också för att kunna lägga fram materialet på ett intressant sätt... och inte minst måste man ha ett hjärta. Man måste BRY SIG OM sina elever.

...och det är det inte många lärare som gör, skulle jag säga. De gör än idag oerhört oempatiska saker, som gör livet svårare för de elever som är utanför i klassen. T.ex. att de låter eleverna välja helt öppet vilka de ska grupparbeta med eller sova i samma tält med på skolresan - och då står en elev där som får försöka tigga sig till att få vara med någonstans, klasskamraterna säger nej, de får gå till nästa grupp... och läraren *ser ingenting, fattar ingenting*.

Jag har heller inte varit imponerad av mina ungars lärare, skoltiden igenom. På gymnasiet var de lite bättre, och på Kunskapsskolan där min dotter gick på högstadiet var de också ganska bra (i alla fall var de engagerade). Men i de kommunala grundskolorna i grundskolan - hu jeda mig. Det var lärare som inte kunde stava, som särskrev, som inte kunde något om sina ämnen om eleverna frågade någonting som var det allra minsta utanför det som stod i kursplanen för den årskursen. Min man, som är civilingenjör, brukade roa sig med att ta upp saker ur matematikens, fysikens och teknologins värld med respektive lärare, och det var så uppenbart att de inte hängde med... men inte ville låtsas om det.

Fast det är extremt lätt att komma in på lärarutbildningarna med låga intagningspoäng. Och det är inte bara de senaste åren utan det har ju pågått rätt länge. Sen har lärarutbildningen ganska låg nivå jämfört med andra akademiska utbildningar med motsvarande poäng.

Dessutom är det rätt många som går lärarutbildningen utan att ens vilja bli lärare, särskilt de som blir ämneslärare. De är bara intresserade av eller bra på matte, historia eller nåt och tänker att då kan de ju bli lärare i alla fall... så får de jobba inom sitt specialintresse, men är usla pedagoger. 

Inte på högre stadier. Det brukar finnas motsvarande vårt gamla småskollärarsemnarium, för att få undervisa de mindre barnen. Men högre upp i årskurserna, när det blir ämneslärare i stället för klasslärare, så räcker det att de har läst sina ämnen på universitetet. Och då vanligen på en mycket högre nivå än vad som krävs för att bli lärare för elever på samma stadium i Sverige.

Det är inte alls konstigt att vi har så mycket sämre resultat i PISA-undersökningarna än exempelvis Kina (som du tog upp). I Afghanistan är nog problemet snarare att landet är så fattigt, att folk inte har råd att ha sina barn i skolan längre än den obligatoriska Koranskolan för pojkarna - och flickorna släpper de ju inte ut utan övervakning av religiösa skäl. 

Utbildning ja, men legitimation är det inte så många andra länder som har. Den verkar mest vara ett sätt att försöka höja statusen på läraryrket, men frågan är om det inneburit nån skillnad i yrket egentligen. 

IEG har väl alltid varit vinstdrivande? Det har aldrig varit en kommunal skola. 

Men visst har den blivit sämre sedan de sålde den. 

Enig!