Ni som har barn på internationella engelska skolan

Jag har kollegor som har barn på IES och de är missnöjda, skolan har blivit mycket sämre säger de. 

Vi har kompisars barn på olika IES skolor i Stockholm och det är väldigt olika hur dom skolorna fungerar. Det gäller Täby, Nacka, Tyresö, Värmdö och Bromma.
Ett par av våra vänner har bytt ifrån dom skolorna så deras barn har fått börja andra skolor. 
Men det verkar vara väldigt olika som sagt mellan skolorna.
Vi hade tänkt sätta våra barn i en av skolorna men fick plats i musikklass på annan skola, men nu har vi blandade åsikter, ett par av dom skolorna skulle vi absolut kunna tänka oss men inte alla.

Det är min bild också, det var bra.
Sen fick makarna Bergström storhetsvansinne, och verkar tro att skolorna har samma "air" och standard idag vilket de inte alls har. Och de kan inte se det? 
Vi har en hyfsat nystartad IES i kommunen och aldrig att jag sätter mitt barn där. Dels pga jag är emot marknadsskolan som princip men också för att det ganska snart blev stök som man inte kunnat rå på.

Till dig TS, är ni inte nöjda, byt. Det är inte jättekul att tvingas flytta på sina barn, man vill tro att det ändå ska bli bra och man vill att det ska finnas kontinuitet. Men gör det inte det så måste man agera på något sätt för att trygga sitt barn. Om ni inte kan få gehör för de problem ni upplever men samtidigt ska inte barnet mista månader av sin skolgång " i väntan på" att de reder ut saker.
Politiken vill ju också hävda att föräldrar kommer att byta bort skolor av dålig kvalitet så det är precis så man vill att det ska gå till. 

Kraven har varit låga från minst 1990-talet och framåt. Jag kommer t.ex. ihåg när jag läste enstaka kurser på Stockholms universitet tillsammans med studenter på högstadie- och gymnasielärarlinjerna. Då var det LÄGRE gräns för godkänt för dem än det var för oss "enstaka-kursare", för att det skulle bli några godkända alls! Fastän de som skulle lära andra väl i så fall borde ha haft HÖGRE krav på sig än de som bara läste ämnena för nöjes skull - OM det nu skulle vara olika gränser (vilket jag inte tycker att det ska). 

"obehörig lärare" är ju inte samma som "outbildad lärare" - de flesta har läst sina ämnen som enstaka kurser, eller inom andra utbildningsprogram, och då ofta på en högre nivå och med högre krav än lärarstudenterna behöver för att få ut sina "legitimationer". Och pedagogbiten, och det sociala, är inget som man kan lära sig på en lärarhögskola - utan snarare något som man måste ha i sig när man föds. Det kräver auktoritet, självförtroende, en förmåga att "ta" eleverna, lite skådespelarbegåvning också för att kunna lägga fram materialet på ett intressant sätt... och inte minst måste man ha ett hjärta. Man måste BRY SIG OM sina elever.

...och det är det inte många lärare som gör, skulle jag säga. De gör än idag oerhört oempatiska saker, som gör livet svårare för de elever som är utanför i klassen. T.ex. att de låter eleverna välja helt öppet vilka de ska grupparbeta med eller sova i samma tält med på skolresan - och då står en elev där som får försöka tigga sig till att få vara med någonstans, klasskamraterna säger nej, de får gå till nästa grupp... och läraren *ser ingenting, fattar ingenting*.

Jag har heller inte varit imponerad av mina ungars lärare, skoltiden igenom. På gymnasiet var de lite bättre, och på Kunskapsskolan där min dotter gick på högstadiet var de också ganska bra (i alla fall var de engagerade). Men i de kommunala grundskolorna i grundskolan - hu jeda mig. Det var lärare som inte kunde stava, som särskrev, som inte kunde något om sina ämnen om eleverna frågade någonting som var det allra minsta utanför det som stod i kursplanen för den årskursen. Min man, som är civilingenjör, brukade roa sig med att ta upp saker ur matematikens, fysikens och teknologins värld med respektive lärare, och det var så uppenbart att de inte hängde med... men inte ville låtsas om det.