Anonym (Galen)

Sat 29 Jul 2023 18:18

52 svar

Hur står folk ut med sina tonåringar?!

Jag är så less på mina tonåringar. Hur står folk ut?

De har blivit såna där människor som blir sura, kränkta och arga vad man än säger. Man får liksom tassa på tå. En helt vanlig konversation om vad som helst så blir dottern plötsligt jättearg, vägrar prata mer och tycker man är dum. En jättetrevlig middag eller ett samtal i bilen spårar ur direkt man råkar säga något dottern inte tycker om eller håller med om eller inte vill höra. Hon tar alla tillfällen i akt att bli arg.

Sonen som är några år yngre har börjat få en jäkla attityd, dryg och trist.

Jag blir så himla arg och less. Varför ska man behöva stå ut med sånt här beteende.

Ibland blir jag jättearg. Iblabd sur. Ofta försöker jag hålla lugnet och ibland känns beteendet så absurt att jag måste skratta åt det.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-07-30 17:24
För att förtydliga problemen lite.

Vi har generellt en väldigt bra kontakt och familjeliv. Vi gör saker ihop, pratar ihop, vi är väldigt aktiva i deras idrott, skola osv.

Problemet är väl främst ett par situationer. Allt som innebär att fatta beslut eller något som innebär minsta stress, då går hon helt i spinn och skriker. Hon vrålar i dessa situationer "jag hatar mitt liv", "allt är ert fel", "det här är värsta dagen någonsin" osv osv.

Det här innebär alltså situationer som när hon ska besluta om att ta en tjock tröja med sig eller inte när hon ska iväg, packa något, hittar inte rätt strumpa, hårsnodd sina airpods osv osv. Eller bestämma sig för om hon ska äta eller duscha först efter träningen på kvällen, typ,

Sen är hon oerhört känslig för att man skämtar med henne, pratar om något som har med kroppen att göra (alltså kvinnokroppen) eller säger något i ett ämne hon inte vill prata om. Då blir hon jättesur och "kränkt" och går därifrån eller vill inte prata mer.

Hon är i övrigt väldigt välfungerande, med vänner, skola och idrott.

TvillingmammaVästgöte

Sun 30 Jul 2023 12:20

#31

Anonym (Galen) skrev 2023-07-30 11:45:26 följande:

Fast dottern kan haverera över galna grejor även under helt lediga veckor på sommarlovet när hon sovit länge och inte har några krav eller måsten.

Visst finns det också så kallade tonårshormoner!

Sen kan julstressen också komma idag från sociala medier, även på sommaren. Dels genom ouppnåeliga barn, dels genom mobbing på nätet, eller bara en stress och oro för att bli utanför, man måste alltid vara nåbar annars hamnar man utanför.

Anonym (Galen) Trådstartaren

Sun 30 Jul 2023 12:29

#32

Anonym (Jessica) skrev 2023-07-30 11:52:18 följande:

Men då måste det finnas en grundläggande orsak till att hon spårar ur för en liten grej? Kan ni prata om allt?

hon är inte så bra på att prata om känslor men hon pratar mycket om vad som händer i skolan, med kompisar osv så jag känner mig trygg i det.

Anonym (Igenkänning)

Sun 30 Jul 2023 12:45

#33

Yes, känner igen det här. Har en 14-åring som är sur och otrevlig konstant. Har lagat middag innan jag kommer hem från jobbet (till sig) så vi äter inte ens ihop.

Nu är tonåringen på landet hos några släktingar och allt funkar så bra där. Min tonåring som inte ens kan sätta in en tallrik i diskmaskinen har hjälpt till att städa övervåningen hos släktingarna. Det hjälps till att lagas mat, att handlas osv. Mig vill tonåringen inte ens visa sig ute med.

linani

Sun 30 Jul 2023 13:08

#34

Anonym (Galen) skrev 2023-07-30 11:48:35 följande:

Jag försöker verkligen hålla mig lugn men ja jag blir arg ibland.

Men oftast ber vi henne bara prata lugnt och inte skrika så vi kan prata med varandra. Då blir hon ännu argare och hävdar oerhört bestämt att hon inte är arg och inte skriker?

vad är dessa andra mer pedagogiska sätt? Vad gör man, konkret, när någon är helt hysterisk, vrålar, vräker ur sig allt möjligt. För en grej som borde vara en bagatell.

Att säga åt någon som är arg "sluta vara arg" är väl allmänt känt som en ganska fruktlös och dålig metod. Många tonåringar känner att ingen förstår dem. Att då få sina känslor mötta med "lugna ner dig" eller "prata på ett annat sätt" istället för att bli lyssnade på ger såklart vatten på kvarnen.

Om någon är helt hysterisk, var lågaffektiv själv. Eskalera inte konflikten.
Försök se bakom ilskan, vad handlar det om egentligen?
Prata när ni har bra stunder. Försök hitta på mys och trevlighet så ofta det går.
Ta inte åt dig. Inse att det som sägs INTE handlar om dig, det handlar om dina barns frigörelse.

Och förminska inte dotterns känslor genom att kalla det hon upplever för bagateller. Är det viktigt för henne, så är det så. Det betyder inte att man behöver släppa allt för händer och genast leta upp en förlorad tröja, men fnys inte åt hennes upplevelse.

Lyssna. Prata. Visa att din kärlek är ovillkorlig även om de beter sig som as.

cosinus

Sun 30 Jul 2023 13:15

#35

Det där verkar vara lite av ett lotteri. Jag har just nu 4 tonåringar och jag tycker mest de är roliga. Kul humor, går driva med och ändå prata med på ett relativt vuxet sätt (såklart 19-åringen mer än 13-årligen)

Sen tror jag också att det är lite hur man som förälder triggar på olika saker också. Jag och min man (barnens far) har ju samma tonåringar och han tycker de har mycket sämre humör är vad jag tycker. Men deras kommunikation skär sig mer än vad våran gör.

T ex så kan han säga åt barnen att ta upp några grejor på sina rum som ligger i trappen. Han är less på att de inte plockat upp, säger åt dem med en ton som indikerar att han är less och tonåringen svarar grinigt och så är det liksom igång.

Jag brukar dels akta mig för att säga åt dem att göra saker när jag redan är irriterad men framförallt väntar jag sällan på svar. Jag bara meddelar att den där prylen som legat i trappen 2 dagar ännu inte lärt sig gå i trappen själv och att det är dags att hjälpa de på traven. Sen gör jag annat och så hamnar jag sällan i någon diskussion. Ungdomen suckar och stönar garanterat men jag slipper höra det och när vi sen ska interagera om nästa sak är det liksom glömt för det blev inget.

Anonym (Jessica)

Sun 30 Jul 2023 13:22

#36

linani skrev 2023-07-30 13:08:30 följande:

Att säga åt någon som är arg "sluta vara arg" är väl allmänt känt som en ganska fruktlös och dålig metod. Många tonåringar känner att ingen förstår dem. Att då få sina känslor mötta med "lugna ner dig" eller "prata på ett annat sätt" istället för att bli lyssnade på ger såklart vatten på kvarnen.

Om någon är helt hysterisk, var lågaffektiv själv. Eskalera inte konflikten.
Försök se bakom ilskan, vad handlar det om egentligen?
Prata när ni har bra stunder. Försök hitta på mys och trevlighet så ofta det går.
Ta inte åt dig. Inse att det som sägs INTE handlar om dig, det handlar om dina barns frigörelse.

Och förminska inte dotterns känslor genom att kalla det hon upplever för bagateller. Är det viktigt för henne, så är det så. Det betyder inte att man behöver släppa allt för händer och genast leta upp en förlorad tröja, men fnys inte åt hennes upplevelse.

Lyssna. Prata. Visa att din kärlek är ovillkorlig även om de beter sig som as.

Detta!!! Så bra

TvillingmammaVästgöte

Sun 30 Jul 2023 14:01

#37

linani skrev 2023-07-30 13:08:30 följande:

Att säga åt någon som är arg "sluta vara arg" är väl allmänt känt som en ganska fruktlös och dålig metod. Många tonåringar känner att ingen förstår dem. Att då få sina känslor mötta med "lugna ner dig" eller "prata på ett annat sätt" istället för att bli lyssnade på ger såklart vatten på kvarnen.

Om någon är helt hysterisk, var lågaffektiv själv. Eskalera inte konflikten.
Försök se bakom ilskan, vad handlar det om egentligen?
Prata när ni har bra stunder. Försök hitta på mys och trevlighet så ofta det går.
Ta inte åt dig. Inse att det som sägs INTE handlar om dig, det handlar om dina barns frigörelse.

Och förminska inte dotterns känslor genom att kalla det hon upplever för bagateller. Är det viktigt för henne, så är det så. Det betyder inte att man behöver släppa allt för händer och genast leta upp en förlorad tröja, men fnys inte åt hennes upplevelse.

Lyssna. Prata. Visa att din kärlek är ovillkorlig även om de beter sig som as.

Ja, detta med lågaffektivt bemötande använde jag för att lugna ner min tonårsdotter och inte eskalera . Min mamma hade ett hetsigt temperament och vi bråkade mycket när jag var i tonåren. Jag bestämde mig för att göra det bättre och det fungerade väldigt bra med lugnt och lågaffektivt bemötande. Tonåringar behöver trygghet, lugn och kärlek tror jag, de är inte så tuffa egentligen.

TvillingmammaVästgöte

Sun 30 Jul 2023 14:01

#38

linani skrev 2023-07-30 13:08:30 följande:

Att säga åt någon som är arg "sluta vara arg" är väl allmänt känt som en ganska fruktlös och dålig metod. Många tonåringar känner att ingen förstår dem. Att då få sina känslor mötta med "lugna ner dig" eller "prata på ett annat sätt" istället för att bli lyssnade på ger såklart vatten på kvarnen.

Om någon är helt hysterisk, var lågaffektiv själv. Eskalera inte konflikten.
Försök se bakom ilskan, vad handlar det om egentligen?
Prata när ni har bra stunder. Försök hitta på mys och trevlighet så ofta det går.
Ta inte åt dig. Inse att det som sägs INTE handlar om dig, det handlar om dina barns frigörelse.

Och förminska inte dotterns känslor genom att kalla det hon upplever för bagateller. Är det viktigt för henne, så är det så. Det betyder inte att man behöver släppa allt för händer och genast leta upp en förlorad tröja, men fnys inte åt hennes upplevelse.

Lyssna. Prata. Visa att din kärlek är ovillkorlig även om de beter sig som as.

Ja, detta med lågaffektivt bemötande använde jag för att lugna ner min tonårsdotter och inte eskalera . Min mamma hade ett hetsigt temperament och vi bråkade mycket när jag var i tonåren. Jag bestämde mig för att göra det bättre och det fungerade väldigt bra med lugnt och lågaffektivt bemötande. Tonåringar behöver trygghet, lugn och kärlek tror jag, de är inte så tuffa egentligen.

Studentpappa

Sun 30 Jul 2023 16:47

#39

Anonym (Jessica) skrev 2023-07-30 11:51:40 följande:

Men åh. Tack gulliga du. Det där behövde jag faktiskt höra. Ja, jag mår bättre. Lite besvär finns kvar än men jämför man så är nästan allt borta. Stor kram !

Vi har en dotter med liknande besvär, inte lika stora kanske men dock. Hon tar, petar, trampar etc. och alltid ett visst antal ggr och ju tröttare hon är ju värre blir det.

Hon upprepar ofta samma saker vid läggning många ggr också, vi har sökt hjälp och gått på samtal. Det hjälpte väl henne till viss del att prata om det med hon vägrar fortsätta. Hon vill ju sluta men vi har inget aning om hur vi ska hjälpa henne, på samtalen skulle hon genom att testa och se att inget hemskt sker om hon inte gör sina ritualer komma förbi det. Men det verkar ha dålig effekt...

Hur skulle du vilja att någon hjälpt dig?

Ride it like you stole it

Anonym (Galen) Trådstartaren

Sun 30 Jul 2023 16:56

#40

TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-30 14:01:05 följande:

Ja, detta med lågaffektivt bemötande använde jag för att lugna ner min tonårsdotter och inte eskalera . Min mamma hade ett hetsigt temperament och vi bråkade mycket när jag var i tonåren. Jag bestämde mig för att göra det bättre och det fungerade väldigt bra med lugnt och lågaffektivt bemötande. Tonåringar behöver trygghet, lugn och kärlek tror jag, de är inte så tuffa egentligen.

Alla gånger jag klarar att hålla mig lugn så gör jag väl ungefär så. Säger inte så mycket, håller mig passiv osv. Men jag tycker ju sällan att det hjälper. det blir ju inte ett bråk mellan oss, det är ju bra, men hon är ju lika arg och skrikande för det?

Hur står folk ut med sina tonåringar?!

INNEHÅLL