Vad är samvetet?

Det är en förening och styrelsen sitter i Uppsala.

Det sitter i hjärnan och består av vad man har lärt sig.

Blir man tex inlärd genom hela sin uppväxt att homosexualitet är en synd. Eller sex utanför äktenskapet. Då hindras man av sitt samvete om man skulle börja fundera på sådana saker. Och genomför man ändå sexet trots att det går emot ens samvete, så kan man då få ont i samvetet, man får dåligt samvete. Det kan också släppa men då måste man tänka om i fråga om vad som är rätt och fel och det kan ta tid.

För mig verkar det sitta nära ångesten, då ångestkänsla känns väldigt likt eller samma som dåligt samvete, samma känsla fast utan något att ha dåligt samvete för. 

Så om jag skulle hitta vart ångesten sitter i hjärnan hade jag nog hittat samvetet med. De bor nog grannar.

Samvetet är något immateriellt och är en förmåga.

Ont och gott är helt och hållet mänskliga konstruktioner, även de immateriella. Oftast flytande med i regel något som gynnar överlevnad. Det sitter ingenstans då det inte är fysiskt och består inte heller av något fysiskt.
Var i hjärnan då?

En förmåga. Ja, kanske det, så vi har olika förmåga att ha gott och ont samvete. De som inget samvete har saknar alltså förmågan. Ja, tål att fundera över men hur är det med den del av oss som dagligen och stundligen plågas av dåligt samvete utan att vi gjort oss förtjänta av detta. ? Varför är det så sällan vi känner gott samvete? Eller är det så att normalläget just är gott samvete?

En förmåga att skilja på rätt och fel och vad som är det. Samvete har orsakssamband. Varför det leder till dåligt samvete kan vara olika, man måste försöka spåra hela tanke- och reaktionskedjan. Kanske är det en reaktion på maktförlust också, vad vi vet kan vi inte påverka förgången tid då något inträffat, för var existerar gången tid bortom vårt kollektiva medvetande? Svaret beror delvis på om man tror mer på eternalism eller presentism.

Grundtillståndet är inte helt lätt att avgöra. I drömlös sömn existerar inget samvete och ingen jag-upplevelse som kan uppleva det. I vaket tillstånd kanske man kan tycka att det tillstånd som tar minst energi är det mest normala tillståndet, som hos atomer och molekyler, som vi ju verkar vara byggda av fysiskt. Hos alla är det inte så, vad det beror på kan jag inte svara på rakt av. har man inte handlat på något vis som strider mot ens uppfattningar om rätt och fel kanske man har en idealbild i huvudet som man inte kan leva upp till, som exempel.

Alltså ja, samvete finns inte manifesterat i en mätbar så kallad yttre värld. Samvete är en självsanktionering där ett mycket konformistiskt samhälle innebär mindre avvikelser i individuella moralkoder och ett mindre konformistiskt dito innebär fler. Det är också en personlig domstol och reglage. Individ och grupp/samhälle överlappar varandra. Samvete är också en potential för något sorts mående som baseras på upplevelser av bra eller dåligt. Det är ett sätt för medveten intelligens att undvika kaos och det är en överlevnadsstrategi och därmed hat det en viss spilleffekt med. Det spiller över på olika områden, som så mycket annat. Slutligen är samvete upplevelser och upplevelser är väl det enda vi kan vara säkra på skulle jag tro.

För mig känns det som om samvetet bara existerar i eternalismen  eftersom samvetet bara gör sig påmint i efterskott. Det är för mig svårt att härleda samvetet till nuet. Men jag kanske tänker fel där..?  

Däremot vill jag koppla det goda samvetet till moral. man vill göra det rätta enligt den moral som råder. eller...?

Men om jag ger ett exempel; För många år sedan gjorde jag ett val som jag då kände var det rätta för mig och andra. Nu har jag dåligt samvete för att jag fått veta att åtminstone en av dem blev väldigt sårad och andra for också illa. 

Rent moraliskt gjorde jag nog rätt då men när jag senare får veta resultatet så får jag dåligt samvete. 

Tja, det är väl ett sätt att se på det men fullt så enkelt tror jag inte det är. 

Kan du komma i håg när du hade gott samvete senast? Det onda samvetet däremot är något man alltid bär med sig. Man kunde alltid ha gjort saker bättre.

Något man en gång gjorde och som man då trodde var för allas bästa kanske efter en tid visar sig skadat människor man älskar man får då bära det dåliga samvetet resten av livet.

Eller när man gör sitt bästa för att barnen ska få en bra uppväxt men man har ständigt dåligt samvete för att man inte gjort nog. 

Det här med samvetet är knepigt

Fel tänker du inte. Det är väl snarast en tolkningsfråga beroende på synvinkel. Samvetet gör sig påmint i efterskott, eller samvetet gör sig påmint i nuet på grund av upplevelser i nuet. Man vill göra det rätta om ens egen moral överensstämmer med ens egen och vice versa. Du handlade i god tro, resultatet frö din del blev fel i efterskott när du fick veta det. Teoretiskt rätt, praktiskt fel. En krock uppstår och dåligt samvete gör sig gällande. Jag ska inte skriva en text om att du inte ska ha dåligt samvete, så lätt är det inte. Rättsfilosofi kan bli invecklat och det finns många frågeställningar som berör ämnet. Jag tror att du bör försöka hitta ett sätt att jämkas med dig själv genom, ett resonemang som är giltigt nog att uppväga det dåliga samvetet.