Vad är samvetet?

Alltså ja, samvete finns inte manifesterat i en mätbar så kallad yttre värld. Samvete är en självsanktionering där ett mycket konformistiskt samhälle innebär mindre avvikelser i individuella moralkoder och ett mindre konformistiskt dito innebär fler. Det är också en personlig domstol och reglage. Individ och grupp/samhälle överlappar varandra. Samvete är också en potential för något sorts mående som baseras på upplevelser av bra eller dåligt. Det är ett sätt för medveten intelligens att undvika kaos och det är en överlevnadsstrategi och därmed hat det en viss spilleffekt med. Det spiller över på olika områden, som så mycket annat. Slutligen är samvete upplevelser och upplevelser är väl det enda vi kan vara säkra på skulle jag tro.

Man menar då att någon har burit sig gränslöst och osjälvsanktionerat åt. 

Nä, det är nog egennyttigt också. Kärlek är ett känslospektrum. Samvete skulle kunna betraktas som värden och ideal. Mitt ordval grundar sig på mitt första inlägg i den här tråden.

Snarare en förmåga att skilja gott från ont, som är mänskliga konstruktioner. Samvete är också en förmåga att sanktionera sig själv, att inte bete sig gränslöst. Undantag finns förstås. Om du och ja och några till befinner oss i stor nöd på Sydpolen och en av oss offrar sig genom ett självmord som får oss andra att överleva, har vi inslag som vi oftast uppfattar som ont, men som har först gott med sig.

Man får nog skilja på skuldkänslor och dåligt samvete, där det senare kan tänkas leda till det förra. Att händelser bortom ens kontroll kan ge dåligt samvete fungerar på följande vis. Tänk att du har en boll i handen, du bedömer avstånd, vindriktning och försöker beräkna kastparabeln bäst den går. Så länge bollen ligger i handen har du kontroll över parabel och utfall, när du sedan kastar den har du inte längre någon kontroll. Vad som helst kan hända, en vindpust kan komma, någon kan ta bollen och så vidare. Överensstämmer inte utfallet med ens vilja är det lätt att dra felaktiga slutsatser att man gjorde fel. Det gäller alltså att utveckla sina förmågor att kunna särskilja moment från varandra.

Krig är ont. Däremot kan det bli nödvändigt att försvara sina territorier om man vill fortsätta att härska över dem och inte underkasta sig främmande makt.