• Willoughby

    Levt på föräldrarna - förskott på arv?

    Hej!

    Situation:

    Jag, kvinna 34 år, har en halvbror (samma mamma) som är 18 år äldre än mig, alltså 52.

    Han har aldrig gjort något av sitt liv. Han har aldrig gjort klart någon utbildning och aldrig haft/kunnat sköta ett jobb. Psykiatrin och soc har erbjudit honom all hjälp i världen och han har blivit erbjuden både bistånd och bostad men nekat för han tycker att han i så fall ska ha "samma standard på lägenhet som han har hos föräldrarna" (som bor i hus byggt för 10 år sen...). Han har aldrig hjälpt till hemma heller. Aldrig hjälpt till med trädgårdsarbete, renoveringar, måla huset, handla mat, städa, laga mat etc. Mamma har till och med fått gå in och städa hans rum ibland för hon är rädd att det förfaller där inne och huset tar skada av all skiten.

    I alla år har han snyltat på vår mamma och min pappa, som är för snälla för att sätta ner foten och kasta ut eländet till någon soc-lägenhet som han ju har blivit erbjuden. Han har fått följa med på alla semestrar, vilket har varit många och dyra, alltid fått all mat betald, fått kurslitteratur när han fått för sig att försöka plugga för CSN har han inte kunnat få pga att han tidigare inte skött sina studier. Jag har inte heller haft en spikrak uppväxt men har alltid haft CSN, lön eller mina sparade pengar att klara mig på. De gånger jag behövt hjälp har jag lånat av mina föräldrar, vilket har betalats tillbaka i sin helhet.

    Något är ju fel i huvudet på honom, det begriper jag med, men han själv är mycket mån om att det inte är något fel på honom utan det är alla andra det är fel på, så nu får han bli bemött så som han önskar från mig i alla fall - som någon som bara har sig själv att skylla.

    Nu när mina föräldrar börjar komma till åren, och jag fortfarande är den som får hjälpa till med allt trots att han bor under samma tak som dem gratis, så har jag börja undra om man på något sätt kan åberopa alla hans år av snyltande som förskott på arv? Är ju svårt att bevisa exakt hur mycket allt kostat, men bilder från alla semestrar finns ju och att han inte haft någon inkomst går ju att visa genom att begära ut hans deklarationer väl? Tänker någon form av schablonbelopp i alla fall för alla års matkostnader borde kanske gå att driva? Det är ju hutlösa summor det handlar om som han kostat mina föräldrar sedan mammas föräldraansvar tog slut när han gått ut gymnasiet (eller skulle gått ut gymnasoet om han var kapabel till något), samtidigt som jag alltid klarat mig själv.

    Ja, jag är bitter. Han förpestade min uppväxt och har alltid mobbat och förminskat mig något kolossalt. Har ingen lust till att bjuda honom på en massa den dag föräldrarna är borta.

  • Svar på tråden Levt på föräldrarna - förskott på arv?
  • Willoughby
    Kotten23 skrev 2023-07-24 08:12:08 följande:

    Du är bara penga kåt. Det är dina föräldrars pengar inte dina, dom gör va dom vill.

    Du verkar lika lat.

    Varför skaffar du dig inte ett bättre jobb med bättre lön. Du är inte ett bättre dugg än din bror.

    min syster är lika fattig, tänker bara på pengar. jag skulle inte ta i mot nåt arv.
    jag skulle se ner på min syster  som en sämre människa om hon skulle. 


    Smarti skrev 2023-07-24 08:43:25 följande:

    De gör vad de vill med sina pengar. Det är bara giriga människor som inte respekterar det. Tänk så här: Dina föräldrar VILL fördela SINA pengar som de önskar medan de lever. När de dör så är det deras vilja att fördelningen ska ske enligt testamente eller normal arvsrätt av kvarlåtenskapen. Det är deras pengar och deras vilja. Svälj din girighet och tjäna ihop dina egna pengar. Om föräldrarna vill att du ska ärva mer så skriver de det annars ska du vara nöjd med det du får. För du vill väll inte gå emot dina föräldrars sista vilja i livet?


    Kan tala om för båda er två sorgliga troll att jag flyttade ut när jag var 17 och direkt efter studenten började jag plugga och har sedan dess haft CSN och sedermera efter studierna lön. Den enda gången mina föräldrar hjälpt mig ekonomiskt var att låna mig pengar till att köpa min första bostadsrätt efter studierna, och det lånet betalade jag tillbaka i sin helhet och lade självmant på ränta på det.

    Det handlar inte om vad mina föräldrar "vill" göra med sina pengar. Min pappa har aldrig velat ha kräket under sitt tak (det är inte hans son, hans egen pappa stack för han pallade inte med honom) men viker sig för mammas och husfridens skull. Så många gånger pappa ringt mig och beklagat sig och ibland till och med gråtit över situationen hemma. Min mamma är så totalt söndermobbad och nedbruten mentalt av min manipulativa bror, det är ett förhållande med psykisk misshandel från hans sida gentemot båda mina föräldrar - och även mig under uppväxten - som det handlar om, ingenting annat. Jag flydde hemifrån som 17-åring på grund av honom och pappa har ofta sagt att jag ska vara glad att jag tog mig ut.

    Brosan har säkert alla diagnoser och bokstavskombinationer under solen men dum är han inte och han är väldigt bra på att ge i synnerhet min mamma dåligt samvete i mammahjärtat för allting, och har alltid varit. Han började redan som barn med det. Jag som sett hela situationen från sidan nu under många år ser ju att dynamiken under deras tak är så sinnessjuk så det finns inte, men precis som med alla misshandelsförhållanden så går det inte alltid att få någon att lämna.
  • Less is more

    Jag förstår dig verkligen. Du beskriver en sjuk /funktionsnedsatt bror som dränerar familjen på resurser och energi. Hans föräldrar/mamma har gjort då gott de kan på egen hand men inte hittat rätt vägar mot mer självständighet genom vården diverse myndigheter. 

    Oavsett så får man ändå räkna med att en funktionsnedsatt personer behöver livslångt stöd på olika sätt från sin familj/föräldrar.

    NNu är det som det är. Be din mamma koppla in kommunen för att prata om en plan framåt för din bror. Om jag förstår dig rätt kommer du inte finnas där som stöd när din mamma gått bort. Det behöver finnas en plan för boende, ekonomi och annat stöd i vardagen för din bror då du inte varken har lust eller ork för det.

    När det gäller arv skulle jag diskutera vad som är rimligt och legitimt med en familjejurist. Det kostar pengar - men de har stor erfarenhet av olika familjer, lösningar av problem som kan uppstå. Kolla först upp vilka familjejuristfirmor som finns och vilken som verkar bra.

  • AndreaBD

    Om din bror har haft psykoser, då är han svårt psykiskt sjuk. Då är han inte en snyltare. 

    Jag hade själv en syster med funktionshinder och jag har aldrig tänkt så. Också eftersom min syster ju hade sämre ekonomi än jag för att hon inte har (kunnat) jobba genomgående. Visserligen var jag lite tveksam när hon var arbetslös i allt för många år och vägrade vara lite mera flexibel där och kanske jobba med något annat. 

    Jag har aldrig tänkt att man skulle räkna upp sånt emot arvet eftersom om föräldrarna väljer att hjälpa sitt barn som har det lite svårare så är det inget de får stå till svars för eller kompensera för senare. 

  • FuckGoggleAskMe
    Willoughby skrev 2023-07-24 11:49:37 följande:
    Smarti skrev 2023-07-24 08:43:25 följande:

    De gör vad de vill med sina pengar. Det är bara giriga människor som inte respekterar det. Tänk så här: Dina föräldrar VILL fördela SINA pengar som de önskar medan de lever. När de dör så är det deras vilja att fördelningen ska ske enligt testamente eller normal arvsrätt av kvarlåtenskapen. Det är deras pengar och deras vilja. Svälj din girighet och tjäna ihop dina egna pengar. Om föräldrarna vill att du ska ärva mer så skriver de det annars ska du vara nöjd med det du får. För du vill väll inte gå emot dina föräldrars sista vilja i livet?


    Kan tala om för båda er två sorgliga troll att jag flyttade ut när jag var 17 och direkt efter studenten började jag plugga och har sedan dess haft CSN och sedermera efter studierna lön. Den enda gången mina föräldrar hjälpt mig ekonomiskt var att låna mig pengar till att köpa min första bostadsrätt efter studierna, och det lånet betalade jag tillbaka i sin helhet och lade självmant på ränta på det.

    Det handlar inte om vad mina föräldrar "vill" göra med sina pengar. Min pappa har aldrig velat ha kräket under sitt tak (det är inte hans son, hans egen pappa stack för han pallade inte med honom) men viker sig för mammas och husfridens skull. Så många gånger pappa ringt mig och beklagat sig och ibland till och med gråtit över situationen hemma. Min mamma är så totalt söndermobbad och nedbruten mentalt av min manipulativa bror, det är ett förhållande med psykisk misshandel från hans sida gentemot båda mina föräldrar - och även mig under uppväxten - som det handlar om, ingenting annat. Jag flydde hemifrån som 17-åring på grund av honom och pappa har ofta sagt att jag ska vara glad att jag tog mig ut.

    Brosan har säkert alla diagnoser och bokstavskombinationer under solen men dum är han inte och han är väldigt bra på att ge i synnerhet min mamma dåligt samvete i mammahjärtat för allting, och har alltid varit. Han började redan som barn med det. Jag som sett hela situationen från sidan nu under många år ser ju att dynamiken under deras tak är så sinnessjuk så det finns inte, men precis som med alla misshandelsförhållanden så går det inte alltid att få någon att lämna.

    Om det är så din pappa känner borde han absolut skriva ett testamente och ge allt sitt till dig, som enskild egendom. Då går det direkt till dig och inte till din mamma, om han går bort före henne, så hon kan inte använda de pengarna på brodern. 


    Dessutom kan du kolla med jurist om vilka bevis som krävs för att påvisa förtida arv från din mamma till din bror. Jag kan förstå att hon vill ta hand om sin son, men hon kan inte vara för orättvis mot dig heller. 

  • Oussama
    Less is more skrev 2023-07-24 12:08:43 följande:

    Jag förstår dig verkligen. Du beskriver en sjuk /funktionsnedsatt bror som dränerar familjen på resurser och energi. Hans föräldrar/mamma har gjort då gott de kan på egen hand men inte hittat rätt vägar mot mer självständighet genom vården diverse myndigheter. 

    Oavsett så får man ändå räkna med att en funktionsnedsatt personer behöver livslångt stöd på olika sätt från sin familj/föräldrar.

    NNu är det som det är. Be din mamma koppla in kommunen för att prata om en plan framåt för din bror. Om jag förstår dig rätt kommer du inte finnas där som stöd när din mamma gått bort. Det behöver finnas en plan för boende, ekonomi och annat stöd i vardagen för din bror då du inte varken har lust eller ork för det.

    När det gäller arv skulle jag diskutera vad som är rimligt och legitimt med en familjejurist. Det kostar pengar - men de har stor erfarenhet av olika familjer, lösningar av problem som kan uppstå. Kolla först upp vilka familjejuristfirmor som finns och vilken som verkar bra.


    Jag tycker TS bör följa dessa råd. 

    Bra sagt
  • Oussama
    AndreaBD skrev 2023-07-24 12:25:05 följande:

    Om din bror har haft psykoser, då är han svårt psykiskt sjuk. Då är han inte en snyltare. 

    Jag hade själv en syster med funktionshinder och jag har aldrig tänkt så. Också eftersom min syster ju hade sämre ekonomi än jag för att hon inte har (kunnat) jobba genomgående. Visserligen var jag lite tveksam när hon var arbetslös i allt för många år och vägrade vara lite mera flexibel där och kanske jobba med något annat. 

    Jag har aldrig tänkt att man skulle räkna upp sånt emot arvet eftersom om föräldrarna väljer att hjälpa sitt barn som har det lite svårare så är det inget de får stå till svars för eller kompensera för senare. 


    Mycket bra sagt. 

    TS, din bror hade säkert velat bli frisk och jobba och klara sig själv om han hade tänkt klart någonsin. Det är synd om din bror, varför skall du vara avundssjuk mot honom.

    Du får vara glad att du inte lider av någon grav funktionsnedsättning som honom. Det väger mycket mer än den delen av arvet du inte vill att han ska ta över. 

    Visst kan dina föräldrar ha gjort fel i situationen med honom, men de har gjort sitt bästa, och det är fullt naturligt att mamman eller pappan offrar sig och hjälper sitt barn när den behöver.

    Jag tycker att det vore elakt av dig om du gjorde så att han fick mindre av arvet, för då har du bara gjort de värre för honom efter din mammas bortgång, och så har du dessutom ingen plan på att stötta honom. Vakna min vän! 

    Lev livet och sura dig inte över honom. Jag förstår att han har varit anledningen till mycket lidande, men hade han varit frisk, så hade han nog velat vara snäll och hjälpsam mot dig. 

    Som sagt, försök övertyga din mamma om att ta hjälp av kommunen och göra en plan. 

    Lycka till min vän. 
  • GGN
    Citronella skrev 2023-07-24 08:47:45 följande:

    Nej, det kommer inte delas lika mellan din bror och dig. Din bror kan aldrig ärva din pappa. Som du säger ärver din mamma först när hon går bort ärver du din pappas del dvs hälften av hennes tillgångar (förutsatt att inget testamente eller andra papper finns) sen delar du och din bror på resten dvs du får 3/4 och din bror får 1/4 av de totala tillgångarna. 


    Om mamman inte redan spenderat allt på brorsan...
  • GGN

    TS, jag tycker så synd om din pappa. Varför har han ens stannat??

    Är brorsans biologiska pappa i livet? Tänkte på arvet där. Kul om han skulle få ut några miljoner, då blir man ju ännu bittrare...

  • Willoughby
    GGN skrev 2023-07-24 12:57:47 följande:

    TS, jag tycker så synd om din pappa. Varför har han ens stannat??

    Är brorsans biologiska pappa i livet? Tänkte på arvet där. Kul om han skulle få ut några miljoner, då blir man ju ännu bittrare...


    Ja du, den frågan har jag också ställt många gånger och aldrig fått något svar. Tror ärligt att pappa varit så dränerad av min brors mobbing att han bara inte haft ork att lämna. Det har varit lättare att vara passiv.

    Ingen aning om min brors pappa, de hade kort kontakt för en del år sedan och jag förstod det som att han inte direkt hade något att skryta med han heller. På mamma har jag förstått att den snubben också är ett riktigt stolpskott.
  • Ekdahl
    Willoughby skrev 2023-07-24 11:49:37 följande:
    Smarti skrev 2023-07-24 08:43:25 följande:

    De gör vad de vill med sina pengar. Det är bara giriga människor som inte respekterar det. Tänk så här: Dina föräldrar VILL fördela SINA pengar som de önskar medan de lever. När de dör så är det deras vilja att fördelningen ska ske enligt testamente eller normal arvsrätt av kvarlåtenskapen. Det är deras pengar och deras vilja. Svälj din girighet och tjäna ihop dina egna pengar. Om föräldrarna vill att du ska ärva mer så skriver de det annars ska du vara nöjd med det du får. För du vill väll inte gå emot dina föräldrars sista vilja i livet?


    Kan tala om för båda er två sorgliga troll att jag flyttade ut när jag var 17 och direkt efter studenten började jag plugga och har sedan dess haft CSN och sedermera efter studierna lön. Den enda gången mina föräldrar hjälpt mig ekonomiskt var att låna mig pengar till att köpa min första bostadsrätt efter studierna, och det lånet betalade jag tillbaka i sin helhet och lade självmant på ränta på det.

    Det handlar inte om vad mina föräldrar "vill" göra med sina pengar. Min pappa har aldrig velat ha kräket under sitt tak (det är inte hans son, hans egen pappa stack för han pallade inte med honom) men viker sig för mammas och husfridens skull. Så många gånger pappa ringt mig och beklagat sig och ibland till och med gråtit över situationen hemma. Min mamma är så totalt söndermobbad och nedbruten mentalt av min manipulativa bror, det är ett förhållande med psykisk misshandel från hans sida gentemot båda mina föräldrar - och även mig under uppväxten - som det handlar om, ingenting annat. Jag flydde hemifrån som 17-åring på grund av honom och pappa har ofta sagt att jag ska vara glad att jag tog mig ut.

    Brosan har säkert alla diagnoser och bokstavskombinationer under solen men dum är han inte och han är väldigt bra på att ge i synnerhet min mamma dåligt samvete i mammahjärtat för allting, och har alltid varit. Han började redan som barn med det. Jag som sett hela situationen från sidan nu under många år ser ju att dynamiken under deras tak är så sinnessjuk så det finns inte, men precis som med alla misshandelsförhållanden så går det inte alltid att få någon att lämna.
    Prata med din pappa om att skriva testamente. Problemet är om din far dör före din mor så lär ni annars behöva dela allt 50/50.
Svar på tråden Levt på föräldrarna - förskott på arv?