Willoughby

Sun 23 Jul 2023 09:42

46 svar

Levt på föräldrarna - förskott på arv?

Hej!

Situation:

Jag, kvinna 34 år, har en halvbror (samma mamma) som är 18 år äldre än mig, alltså 52.

Han har aldrig gjort något av sitt liv. Han har aldrig gjort klart någon utbildning och aldrig haft/kunnat sköta ett jobb. Psykiatrin och soc har erbjudit honom all hjälp i världen och han har blivit erbjuden både bistånd och bostad men nekat för han tycker att han i så fall ska ha "samma standard på lägenhet som han har hos föräldrarna" (som bor i hus byggt för 10 år sen...). Han har aldrig hjälpt till hemma heller. Aldrig hjälpt till med trädgårdsarbete, renoveringar, måla huset, handla mat, städa, laga mat etc. Mamma har till och med fått gå in och städa hans rum ibland för hon är rädd att det förfaller där inne och huset tar skada av all skiten.

I alla år har han snyltat på vår mamma och min pappa, som är för snälla för att sätta ner foten och kasta ut eländet till någon soc-lägenhet som han ju har blivit erbjuden. Han har fått följa med på alla semestrar, vilket har varit många och dyra, alltid fått all mat betald, fått kurslitteratur när han fått för sig att försöka plugga för CSN har han inte kunnat få pga att han tidigare inte skött sina studier. Jag har inte heller haft en spikrak uppväxt men har alltid haft CSN, lön eller mina sparade pengar att klara mig på. De gånger jag behövt hjälp har jag lånat av mina föräldrar, vilket har betalats tillbaka i sin helhet.

Något är ju fel i huvudet på honom, det begriper jag med, men han själv är mycket mån om att det inte är något fel på honom utan det är alla andra det är fel på, så nu får han bli bemött så som han önskar från mig i alla fall - som någon som bara har sig själv att skylla.

Nu när mina föräldrar börjar komma till åren, och jag fortfarande är den som får hjälpa till med allt trots att han bor under samma tak som dem gratis, så har jag börja undra om man på något sätt kan åberopa alla hans år av snyltande som förskott på arv? Är ju svårt att bevisa exakt hur mycket allt kostat, men bilder från alla semestrar finns ju och att han inte haft någon inkomst går ju att visa genom att begära ut hans deklarationer väl? Tänker någon form av schablonbelopp i alla fall för alla års matkostnader borde kanske gå att driva? Det är ju hutlösa summor det handlar om som han kostat mina föräldrar sedan mammas föräldraansvar tog slut när han gått ut gymnasiet (eller skulle gått ut gymnasoet om han var kapabel till något), samtidigt som jag alltid klarat mig själv.

Ja, jag är bitter. Han förpestade min uppväxt och har alltid mobbat och förminskat mig något kolossalt. Har ingen lust till att bjuda honom på en massa den dag föräldrarna är borta.

Willoughby

Sun 23 Jul 2023 11:56

#5

Themis skrev 2023-07-23 10:34:52 följande:

Läs detta till att börja med:

www.bjornlunden.se/juridik/f%C3%B6rskott-p%C3%A5-arv__177?utm_referrer=https%3A%2F%2Fwww.google.com%2F

Men jag kan säga att vi har samma sits med ett syskon och i praktiken är det mycket svårt att hävda förskott på arv om det bara gäller levnadsomkostnader, om inte föräldrarna uttryckligen skriver i testamente att det ska räknas så.

Det kan vara svårt nog att enas med en diagnosperson ändå i en arvssituation och det kan ta år av obstruktion att bli klar med dödsboet om de inte ser saken på samma vis.

Så det är i princip nödvändigt att föräldrarna då är väldigt tydliga med hur de vill att arvet ska fördelas.

Jag har försökt ta upp detta med dem men de har liksom inte den mentaliteten att reda ut sådant typ. Jag har försökt prata lite med min pappa, som ju inte är pappa till min bror, om det men han har också helt fel för sig hur det fungerar med särkullbarn och arv och menar att när han går bort ärver jag direkt, men det gör jag ju inte utan mamma kommer ju ärva honom och sedan kommer väl det delas helt lika mellan mig och min bror.

För mig är det inte viktigt att jag får mest egentligen, eller något alls för den delen, utan det viktiga för mig är att min bror inte gynnas ännu mer. Han har varit så otroligt röten mot allt och alla i alla år och inser inte alls hur mycket mina föräldrar gjort för honom, utan han anser sig faktiskt ha rätt till att bo hos dem gratis och äta dem ur huset och kosta en massa pengar och frustration. Han anser att vår mamma är skyldig honom det. Mamma köpte till och med en lägenhet till honom för en herrans massa år sedan, som hon dock behöll i sin ägo och så fick min bror bo där. Slutade med att han fick flytta hem till mamma och pappa igen och sen fick pappa (som är snickare) sanera och totalrenovera hela lägenheten för den blivit så nedgången under det året min bror haft den. Det genererade sedan en vist i försäljningen i alla fall, men fy hundan vad pappa slet. Och när pappa som nybliven pensionär byggde till ett uterum på nuvarande huset och behövde hjälp med något enstaka tungt lyft ställde min bror till med världens drama och menade på fullaste allvar att han lever som en slav hemma hos dem. Sist pappa hade bett honom om hjälp med något var typ tre år tidigare när han frågat om min bror inte kunde tömma diskmaskinen.

Numera så hejar jag på mina föräldrar fullt ut varje gång de vill spendera pengar på sig själva. Det bästa scenariot tycker jag hade varit om de satte sprätt på varenda krona så där inte finns något kvar den dagen de båda gått bort. Jag missgynnas ju inte av det - jag har jobb, hus, besparingar, ordnad ekonomi. Men min bror som inte har någonting skulle vara totalkörd.

Willoughby

Sun 23 Jul 2023 18:50

#8

GGN skrev 2023-07-23 15:27:52 följande:

Säg allt det du skrivit till dina föräldrar. Om de vill kan de testamentera så du får större del av arvet. Men bli inte förvånad om de istället skrivit/kommer skriva testamente så han får behålla huset... Kanske deras val, eller så har han lurat i dem det. Han kommer inte flytta i första taget, om föräldrarna ännu äger huset när de faller ifrån.

Nu har föräldrarna tack och lov precis sålt huset och köpt en mindre, billigare bostadsrätt (dock fortfarande med ett extrarum som han ska bo i... Och hjälper han till att packa? Nej.).

De gjorde rejäl vinst på husförsäljningen men har ändå valt att lägga in så lite kontantinsats som möjligt just för att ha kapitalet löst att kunna sätta guldkant på tillvaron med, vilket gör mig glad. Hellre att de sätter sprätt på varenda krona och både jag och min bror står utan arv att tala om, än att han får sko sig ännu mer på dem. I alla fall min mamma är fast besluten att hon inte ska äga någon bostad när hon går bort, så jag hoppas att när sista av mina föräldrar för så finns det bara en hyresrätt.

Willoughby

Sun 23 Jul 2023 22:57

#12

GGN skrev 2023-07-23 20:04:55 följande:

Har du frågat dem varför de gör såhär, varför de låter sig utnyttjas?

Direkt citat från min mor: "Har jag satt fan i båten får jag ro i land också. Jag kan inte bara sätta honom på gatan."

Och pappa... Ja, för att han är för snäll. Han har försökt sätta ner foten och det slutade bara med att mamma tog min brors parti och det blir bara bråk så han tiger hellre för husfridens skull.

Willoughby

Sun 23 Jul 2023 23:09

#13

FillippaFL skrev 2023-07-23 20:14:22 följande:

Förstår inte riktigt. Det är väl bättre att du försöker sätta stopp nu än att vänta tills dina föräldrar dör. Den enda som har något att vinna på det efter deras död är du själv. Men om du pratar ordentligt med dina föräldrar nu så kan ni kanske komma fram till något. Förstår du hur jag menar? Tänker att det är lite för sent att göra det efter att de gått bort.

Jag har försökt! Det hela slätas över, min mamma säger att "Har jag satt fan i båten får jag ro i land också. Jag kan inte sätta min son på gatan." och hon vill liksom inte kännas vid hur otroligt utnyttjade de båda har blivit. När pappa försökt sätta ner foten så tar mamma min brors parti. Tror helt enkelt min bror brutit ner mamma totalt genom åren. Jag har i alla år varit den som försökt göra något åt situationen, jag var 17 år gammal när jag ordnade med att flagga för både soc och psykiatrin, fick hem mobila psykiatriteamet och psykambulansen och såg till så att han blev tvångsinlagd på psyket när han inte lämnat huset på 12 månader för han hade gått in i någon form av psykos eller något och var så labil i humöret att jag var rädd att han skulle skada mamma eller pappa. Jag hade vid det laget bokstavligen flytt hemifrån och bodde hos bekanta efter att han lackat ur på mig...

Jag kan faktiskt inte göra något, prata fungerar inte. Efter ett antal års skuldsanering har han nu lyckats få CSN för att ta körkort och har övertalat mamma att köra honom till körlektionerna så att han slipper ta bussen de 15 minuterna det tar att åka dit. Och så pluggar han, igen. För han lever i någon sjuk villfarelse att någon kommer vilja anställa en 50+ gubbe som bor hemma hos mamma och aldrig genomfört en hel arbetsdag i hela sitt liv. Han inser väl nu att shit, mamma kommer inte finnas där att utnyttja för evigt och jag har gjort klart att han sätter inte sin fot hemma hos mig och min man. Och fortfarande beter han sig som att han är förträffligheten själv.

Försöker intala mina föräldrar att sätta sprätt på varenda krona så att där inte finns något kvar till varken mig eller min bror, men om de inte lyckas göra det så vill jag undanhålla varje krona jag kan från honom för han har banne mig fått tillräckligt.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 11:49

#21

Kotten23 skrev 2023-07-24 08:12:08 följande:

Du är bara penga kåt. Det är dina föräldrars pengar inte dina, dom gör va dom vill.

Du verkar lika lat.

Varför skaffar du dig inte ett bättre jobb med bättre lön. Du är inte ett bättre dugg än din bror.

min syster är lika fattig, tänker bara på pengar. jag skulle inte ta i mot nåt arv.
jag skulle se ner på min syster som en sämre människa om hon skulle.

Smarti skrev 2023-07-24 08:43:25 följande:

De gör vad de vill med sina pengar. Det är bara giriga människor som inte respekterar det. Tänk så här: Dina föräldrar VILL fördela SINA pengar som de önskar medan de lever. När de dör så är det deras vilja att fördelningen ska ske enligt testamente eller normal arvsrätt av kvarlåtenskapen. Det är deras pengar och deras vilja. Svälj din girighet och tjäna ihop dina egna pengar. Om föräldrarna vill att du ska ärva mer så skriver de det annars ska du vara nöjd med det du får. För du vill väll inte gå emot dina föräldrars sista vilja i livet?

Kan tala om för båda er två sorgliga troll att jag flyttade ut när jag var 17 och direkt efter studenten började jag plugga och har sedan dess haft CSN och sedermera efter studierna lön. Den enda gången mina föräldrar hjälpt mig ekonomiskt var att låna mig pengar till att köpa min första bostadsrätt efter studierna, och det lånet betalade jag tillbaka i sin helhet och lade självmant på ränta på det.

Det handlar inte om vad mina föräldrar "vill" göra med sina pengar. Min pappa har aldrig velat ha kräket under sitt tak (det är inte hans son, hans egen pappa stack för han pallade inte med honom) men viker sig för mammas och husfridens skull. Så många gånger pappa ringt mig och beklagat sig och ibland till och med gråtit över situationen hemma. Min mamma är så totalt söndermobbad och nedbruten mentalt av min manipulativa bror, det är ett förhållande med psykisk misshandel från hans sida gentemot båda mina föräldrar - och även mig under uppväxten - som det handlar om, ingenting annat. Jag flydde hemifrån som 17-åring på grund av honom och pappa har ofta sagt att jag ska vara glad att jag tog mig ut.

Brosan har säkert alla diagnoser och bokstavskombinationer under solen men dum är han inte och han är väldigt bra på att ge i synnerhet min mamma dåligt samvete i mammahjärtat för allting, och har alltid varit. Han började redan som barn med det. Jag som sett hela situationen från sidan nu under många år ser ju att dynamiken under deras tak är så sinnessjuk så det finns inte, men precis som med alla misshandelsförhållanden så går det inte alltid att få någon att lämna.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 13:11

#29

GGN skrev 2023-07-24 12:57:47 följande:

TS, jag tycker så synd om din pappa. Varför har han ens stannat??

Är brorsans biologiska pappa i livet? Tänkte på arvet där. Kul om han skulle få ut några miljoner, då blir man ju ännu bittrare...

Ja du, den frågan har jag också ställt många gånger och aldrig fått något svar. Tror ärligt att pappa varit så dränerad av min brors mobbing att han bara inte haft ork att lämna. Det har varit lättare att vara passiv.

Ingen aning om min brors pappa, de hade kort kontakt för en del år sedan och jag förstod det som att han inte direkt hade något att skryta med han heller. På mamma har jag förstått att den snubben också är ett riktigt stolpskott.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 13:21

#31

FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 12:28:43 följande:

Om det är så din pappa känner borde han absolut skriva ett testamente och ge allt sitt till dig, som enskild egendom. Då går det direkt till dig och inte till din mamma, om han går bort före henne, så hon kan inte använda de pengarna på brodern.

Dessutom kan du kolla med jurist om vilka bevis som krävs för att påvisa förtida arv från din mamma till din bror. Jag kan förstå att hon vill ta hand om sin son, men hon kan inte vara för orättvis mot dig heller.

Jag har försökt prata med pappa om detta och han har sagt att när han går bort ärver jag direkt, men något testamente har han inte skrivit säger han, verkar som om han tror det kommer bli så ändå även utan testamente och han lyssnar inte på mig när jag försöker förklara att nej, mamma kommer ärva allt först om inte något är skrivet.

Min pappa är äldre än min mamma och skröpligare så sannolikheten talar väl för att min pappa kommer gå bort först. Men man vet så klart aldrig.

Min fasta hållpunkt är dock att jag allra helst skulle se att mina föräldrar lever loppan på varenda krona själva och att sedan både jag och min bror står lottlösa. Jag vill inte mina föräldrar något ont, utan bara att min bror inte ska ha mer än han redan fått. Enligt honom själv så har han ju valt att inte skaffa sig ett jobb och egen bostad för han anser att mamma är skyldig honom att han ska få bo där, äta dem ur huset och vara odräglig mot henne och pappa.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 14:27

#34

AndreaBD skrev 2023-07-24 12:25:05 följande:

Om din bror har haft psykoser, då är han svårt psykiskt sjuk. Då är han inte en snyltare.

Jag hade själv en syster med funktionshinder och jag har aldrig tänkt så. Också eftersom min syster ju hade sämre ekonomi än jag för att hon inte har (kunnat) jobba genomgående. Visserligen var jag lite tveksam när hon var arbetslös i allt för många år och vägrade vara lite mera flexibel där och kanske jobba med något annat.

Jag har aldrig tänkt att man skulle räkna upp sånt emot arvet eftersom om föräldrarna väljer att hjälpa sitt barn som har det lite svårare så är det inget de får stå till svars för eller kompensera för senare.

Hade min bror bara varit det minsta tacksam för allt han fått, eller ens bara inte betett sig som ett svin mot mina föräldrar trots allt de gjort och gör för honom, så hade jag inte brytt mig.

Men han står fast vid att han väljer att leva på dem för att han anser att mamma är skyldig honom det. Jag har förstått på hur mina mostrar berättat att han var extremt manipulativ redan som barn, han har alltid vetat vilka knappar han ska trycka på för att få mamma att må dåligt och den konsten har han bara förfinat. Han har brutit ner henne totalt, hon själv vill inte erkänna det men jag har ju sett i alla år hur hon lider på grund av honom. Han gör aktivt allt han kan för att ingen runt honom ska få må bra.

Han har blivit erbjuden hjälp att få ett eget liv - soc och psykiatrin har varit inblandade och han har fått flertalet erbjudanden om bostad och ekonomisk hjälp, men tackat nej för insatserna han blivit erbjuden har inte hållit tillräckligt hög standard för Hans Höghet.

Per all definition i världen är han en snyltare. Man kan vara både funktionsnedsatt och ett rövhål, det ena utesluter inte det andra.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 16:35

#38

vissli skrev 2023-07-24 15:43:39 följande:

Fast här är ju resultatet två psykiskt nedbrutna äldre människor. Det är inte heller rätt egentligen, här borde mamman och pappan fått (och tagit emot) stöd mer i hur de ska bemöta brodern. Också för hans egen skull för när de är borta en dag.

TS - kanske kan du säga det så? Att de behöver hitta något annat vis mot brodern för att de inte kommer finnas där i framtiden. Hur har din mamma tänkt sig det den dagen, ver du det? Chocken för brodern blir ju större om han till den stunden levt väldigt väl och sen försvinner det mesta på en gång.

Jag har ju frågat mamma hur hon tänker att min roll ska vara när de inte finns mer. Hennes svar har varit att min bror absolut inte är mitt ansvar och att hennes uttryckliga vilja är att jag inte ska ta hand om honom eller hjälpa honom - utan då får det gå som det går. Men medan hon lever tänker hon göra vad hon kan för honom. Men hon inser inte att det han behöver är ett ultimatum - en soclägenhet eller en spark ut på gatan.

Willoughby

Mon 24 Jul 2023 23:41

#44

FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:

Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås).

Jag uppskattar alla råd jag får, men just detta känner jag är väl påtvingat, så jag kommer inte göra så. Men, uppskattar nedlagd tid på tipset.

Levt på föräldrarna - förskott på arv?

INNEHÅLL