Är incel något man förtjänar att vara?

Skall bli intressant och se om han ser sin egna sin grova tankekullerbytta efter denna fina utlägg. 😏😁

Det klassas inte som girlpower att strunta i sina barn och satsa på karriären.
Det där är dessutom en gammal artikel så saker har väl förändrats sen dess. 

Det som är bra delar man lika på - Försäkringskassan
Senast uppdaterad 27 september 2023

Utvecklingen mot att dela lika på föräldrapenningen går alltså långsamt. Därför har regeringar genom åren gjort förändringar i reglerna i föräldraförsäkringen för att få fler att dela på ansvaret

www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/det-som-ar-bra-delar-man-lika-pa

Det som har diskuterats här i tråden är väl att strunta i att skaffa barn,.
Och det står ju var och en fritt att välja att inte göra.
TS däremot verkar ju anse att det är orättvist att även mannen ska ta ut FL.

Nina Åkestam
Feministfällan

Du sa: Jag är verkligen för jämställdhet, men familjer måste ju få bestämma över sig själva.

Jag tänkte: Här är vi överens. Jag tycker verkligen att människor ska få bestämma över sig själva. Just därför blir jag så förbannad när jag tänker på hur mycket normer kring kön begränsar oss i vår vardag, hela tiden.

Om familjer bestämde fritt, och om kön inte var viktigt, skulle rimligtvis fördelningen av sysslor se ut på olika sätt i olika familjer. Då skulle många kvinnor vara karriärister och hitta en partner med andra intressen som kunde ta stort ansvar för familjen, och tvärtom. Då skulle många kvinnor tjäna bättre än män med samma jobb, och tvärtom. Då skulle många kvinnor ta största delen av föräldraledigheten, och tvärtom. Då skulle många kvinnor inte ta något ansvar för att planera kalas och högtider, och tvärtom. Och även: Då skulle många kvinnor misshandla sina partners. Då skulle många män i prostitution utnyttjas av kvinnor. Men det här är det avgörande: I genomsnitt skulle det bli 50/50. En grundregel inom statistiken är att om vi gör ett urval på minst trettio enheter, till exempel familjer, ur en population, till exempel alla Sveriges familjer, kommer observationerna från det urvalet att anta en normalfördelning. Om vi skulle markera våra observationer på ett papper och dra streck emellan dem skulle de bilda en normalfördelningskurva, som ser ut som en klocka. Du har säkert sett en sådan många gånger; den är hög på mitten och har små låga svansar på sidorna. På vanlig svenska betyder det att om vi gör tillräckligt många observationer och det inte finns någon skevhet i urvalet eller i det vi observerar, kommer de flesta att landa kring mitten. Dina två bästa kompisar kanske har döttrar båda två, men skulle du fråga dina 30 närmsta vänner om könet på deras barn skulle det visa sig att det finns ungefär lika många flickor som pojkar. Normalfördelningen gäller nämligen det mesta, från antalet kvinnor och män som föds, till människors längd och vikt och politiska åsikter. Och, om familjer bestämde över sig själva fritt, skulle de individuella skillnaderna mellan människor göra att fördelningen av ansvar också följde normalfördelningen. Vissa skulle dela väldigt olika, men de flesta familjer skulle dela ungefär lika på det mesta. Så är det inte i praktiken. Det är 17 procent av alla föräldrar som delar hyfsat lika på föräldraledigheten, och 83 procent som inte gör det.5 Kvinnor som har högre utbildning än mannen de lever med tjänar ändå 15 procent mindre.6 Det är 16 procent av alla män som anser sig ta det större ansvaret för hem och barn.7 Det är nästan sex gånger högre risk att som kvinna utsättas för våld inom familjen.

Det är inte att bestämma över sig själv. Det är att vara fast i ett nät av fördomar som är så starkt att vi inte ens själva ser det.

[...]

Bland sådana frågor är en individualiserad föräldraförsäkring just nu den mest aktuella. Där finns det två huvudlinjer: den som hävdar att försäkringen borde individualiseras, så att alla föräldrar får samma antal dagar, och inte kan överlåta dem till varandra, för att det borde leda till ökad jämställdhet. Den andra linjen hävdar familjernas rätt att själva välja hur försäkringen borde fördelas. Det är en intressant fråga, eftersom de olika linjerna så tydligt representerar feministisk och konservativ analys.

I den första linjen har man gjort en feministisk analys och konstaterat att den relativt fria fördelningen idag leder till stora skevheter i hur många dagar kvinnor och män tar ut. Det är bara 17 procent av alla föräldrar som delar ungefär lika, trots att hypotesen om normalfördelning säger att den stora majoriteten borde dela ungefär lika om människor faktiskt valde fritt, snarare än efter vad traditionen förespråkar, nämligen att kvinnor bör ta hand om barn. Det är alltså våra kön som bestämmer över föräldraförsäkringen, inte de individuella familjerna. Detta vill man med politiska verktyg komma till rätta med. Den andra linjen har vanligtvis inte gjort en feministisk analys, och har inga problem med att uttaget av föräldradagar är skevt. Det ses i vissa fall som något naturligt utifrån traditionella könsroller; att kvinnor bör ta hand om barn och män inte bör göra det. Det är ingen fälla. Att vara emot jämställdhet och för traditionella könsroller är en politisk ståndpunkt som jag respekterar, även om jag inte håller med. En annan rimlig invändning har förts fram av Natashja Blomberg (Lady Dahmer)54: att individualiserad föräldraförsäkring kommer att drabba kvinnor och barn negativt i ett samhälle som är så ojämställt som vårt. Det troliga, enligt Natashja Blomberg, är inte att det skulle leda till att pappor tog ut mycket mer ledighet, utan att mammor var hemma lika länge fast utan att få betalt, eller att barnen börjar på förskolan när mammans dagar är slut. Även om jag anser att lärdomarna från de individuellt öronmärkta dagar vi redan har tyder på att det inte skulle bli så, utan att de flesta män faktiskt skulle ta ut sina dagar, så köper jag resonemanget. Fällan uppstår när någon hävdar att vår nuvarande föräldraförsäkring inte är ett jämställdhetsproblem, för att hon själv trivs med hur den är utformad. En sådan individualiserad feminism, där allt är feminism så länge en kvinna gillar det, är inte bara dålig. Den är inte en feminism över huvud taget.

Föräldrafällan gör också att vi ständigt hamnar i praktiska, snarare än principiella diskussioner. När jämställt föräldraskap diskuteras på sociala medier väller det in kommentarer som vill skjuta hela resonemang i sank för att de kan komma på exempel när det inte gäller. Ett exempel kommer från kriminologen Nina Rungs Instagramkonto (2018-05-16). Nina Rung tar ställning för en individualiserad föräldraförsäkring, och motiverar det så här:

Nu, i ett av världens mest jämställda länder, tar män ut ungefär en fjärdedel av sin föräldraledighet. Jag förstår faktiskt inte. Du får möjlighet att vara hemma med ditt barn vilket vi vet leder till att ni senare i livet får en bättre relation, att kvinnan (om det är ett heteropar) får större möjlighet till både karriär, bättre pension och att det är större chans att ni också kommer dela lika på VAB-dagar och hushållsarbete (?) Det är liksom inte bara en fråga för den enskilda familjen utan också en möjlighet att bidra till ett mer jämställt samhälle i stort och att möjliggöra att barn får lika stor tillgång till sina föräldrar (där det finns två).

I kommentarerna till inlägget, som alltså har postats på en uttalat feministisk plattform, kan vi bland annat läsa:

I vårt fall har jag varit hemma i drygt ett år med båda barnen och min man har varit hemma några månader. Han har absolut inte valt bort dem. Jag har inte fixat att gå ifrån dem när de har varit mindre än ett år.

Jag har varit hemma längre för att det varit bäst för vår familj. Ammade båda barnen länge och hade psykiskt inte klarat av att börja jobba tidigare.

Min man väljer inte bort sitt barn, han jobbar trots allt bara 6 timmar under barnets vakna tid. Hade vi haft råd hade vi delat lika. (?) Sluta döm mig och andra som inte delar lika. Vi gör det knappast för att jämställdheten ska bli sämre utan för att vi helt enkelt har kommit fram till vad som blir bäst för våra barn i framtiden.

Min man skulle vara föräldraledig och byta av mig, men blev erbjuden en chefsposition under förutsättning att han var på plats minst 6 månader och kanske ?bara är hemma med er son några veckor i sommar?. Inte läge att bråka.

En aspekt som glöms bort är alla de barn som har föräldrar med handikapp som inte kan vara föräldralediga med sina barn.

Argumenten för varför en viss familj som säger sig vara för jämställdhet inte kan dela lika på föräldraledigheten tillhör vanligtvis en av två kategorier: biologi eller ekonomi. I den första hittar vi argument som att mamman ammar och därför måste vara hemma (trots att bara 63 procent av svenska barn ammas vid sex månaders ålder, och 20 procent vid tolv månader).55 Det kan också handla om nattamning som gör att hon är vaken hela nätterna och inte orkar jobba, eller att hon har skador efter förlossningen. Även argument om modersinstinkten, av typen ?jag vill verkligen vara hemma, det tar emot i hela mig att lämna över till pappan?, hör hemma här. I kategorin ekonomi finner vi argument som på olika sätt förklarar varför just den här familjen inte har råd att dela lika.

Det går bra att diskutera var och en av de här invändningarna, men det är inte poängen. Poängen är att individuella situationer inte hör hemma i principiella diskussioner. Vi fick inte allmän förskola för att feminister demonstrerade med skyltar där det stod ?För mig passar det bäst att mina barn går på förskola?. Det stod ?Daghemsplats för alla barn?. Det är det som är politik. Att ett resonemang ska vara applicerbart på alla situationer ? alltid ? är ett orimligt krav. Att begära att den som för fram en önskan om ett mer jämställt samhälle ska ha en konkret plan för hur det ska implementeras i allas enskilda liv utan att någon får det sämre, och att deras resonemang annars ogiltigförklaras, är också orimligt. Det är inte heller något vi överför till andra feministiska frågor. Vi bemöter inte den som menar att kvinnodominerade yrken borde ha högre löner med ett ?jaha, men jag vet en förskollärare som inte gör sitt jobb ordentligt. Hur ska vi göra med henne menar du?? Vi säger inte att vi borde ha stoppat samtyckeslagen för att den i vissa fall kan vara svår att applicera. Vi låter inte vår vardagliga verklighet stoppa den idémässiga kampen för förändring. Tvärtom är det ju vardagen vi vill förändra. Att hävda att vi borde strunta i att kämpa för jämställt föräldraskap för att det finns familjer som inte kan eller vill leva jämställt idag är ett cirkelresonemang.

Feminism är inte alla kvinnors samlade upplevelser. Att en kvinna tar hand om sina barn och trivs med det har ingenting med feminism att göra. Det är tvärtom ett bevis på motsatsen. När vi lever i ett samhälle med tydliga könsroller är det helt naturligt att vi mår bra när vi gör som våra könsroller har lärt oss att vi borde. Då får vi beröm av andra (vilken bra mamma du är!), uppfyller omvärldens förväntningar (jag förstår att han måste jobba mycket nu, det kostar på att ha familj), och slipper vår egen osäkerhet. Att som kvinna vara hemma med barn är familjemotsvarigheten till en snygg klänning och manikyr. Det är härligt och det får en att känna sig bra, men det har ingenting med jämställdhet att göra. Jämställdhet känns tvärtom ofta jobbigt när man gör det. Det går emot ryggmärgsreflexer och samhällets förväntningar. Det måste dockas in i något större, en idé om en bättre värld på sikt, för att det ska vara värt det. Om det känns bra i stunden är det troligtvis inte jämställdhet.

Vi som argumenterar för en individualiserad föräldraförsäkring gör det alltså inte för att det vore bra för oss själva personligen. Vi har troligtvis redan utnyttjat möjligheten som finns idag att dela lika, för dem som vill. Vi kämpar för en individualisering ändå, för att vi verkligen tror att samhället skulle bli bättre, och individer på sikt skulle uppleva mer frihet och lycka om vi avskaffade könsrollerna. Att bryta upp familjen som juridisk enhet har varit ett central politiskt verktyg i det svenska feministiska projektet. Vi har steg för steg låtit individen bli enheten som röstar, har vårdnaden om barnen, betalar skatt. Den familjebaserade föräldraförsäkringen är en rest från tiden när familjen ansågs viktigare än individen. Vi får inte glömma att varje förslag på individualisering, från kvinnors rösträtt till särbeskattning, har bemötts med just samma argument: att det här är en familjeangelägenhet, familjerna borde få bestämma själva. Den moderna kärnfamiljen är dock i sig en patriarkal konstruktion med syftet att hålla kvinnor på plats. När vi säger att ?familjen ska få bestämma? betyder det nästan alltid att det är traditionen som ska få bestämma. Det visar statistiken över svenska föräldrars ledighet tydligt. En feministisk analys måste alltid försöka se igenom sådana strukturer.

Föräldraskapet har länge varit en öm tå för feminismen. Det är släggan våra motståndare tar till när inget annat hjälper. Den är effektiv, eftersom de flesta människor är eller någon gång kommer att bli föräldrar. På så vis slipper nästan ingen undan. Eftersom den också siktar där det gör som ondast, och ifrågasätter vår kärlek till våra barn, är det förståeligt att vi vacklar. Men vi måste resa oss igen. För just eftersom föräldraskap är så universellt, så centralt, kommer vi aldrig runt det. Samtidigt är det där vi kan göra allra störst skillnad. Därför måste vi höja blicken, knyta näven, och stå fast i vår övertygelse om att våra barn ska få det bättre än vad vi har haft det.

Dags för en ny direkt lögn? Du verkar ha en förkärlek för dem..

Ingen har sagt att det finns någon rättighet enligt lagen att orgasmer skall fördelas lika.

Ingen anser heller att sex skall fördelas lika när kvinnorna anser det.

Vad vill du uppnå med att sitta och ljuga ihop vad folk skriver, i synnerhet då kvinnorna, och sedan hålla dina direkt lögner emot kvinnorna sedan?

Media ? Fi Strömstad

En Amerikansk studie från 2017 visar att en överväldigande majoritet av alla heterosexuella män, 95 %, nästan alltid får orgasm vid samlag med en kvinna. Motsvarande siffra för kvinnor är 65 %. Skillnaden är kolossala 30 procentenheter! Suzanne Larsdotter, sexualforskare, beskriver de här stora skillnaderna som en strukturell orättvisa, jämförbar med andra maktskillnader mellan kvinnor och män. Hon lyfter att många, felaktigt (!), tror att det är svårare för kvinnor att få orgasm - trots att sexualforskaren Kinsey redan på 1940-talet visade att det i genomsnitt tar fyra minuter för både kvinnor och män att få orgasm vid onani. Det finns alltså ingen fysiologisk skillnad mellan könen. Att det tar längre tid för kvinnor att komma vid omslutande (?penetrerande?) samlag handlar om otillräcklig stimulering av klitoris

Linda Nordin

ersättare i Kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ Strömstad

Marielle Alvdal

kommunfullmäktige- och kommunstyrelseledamot Feministiskt initiativ Strömstad

www.fi-stromstad.com/media-1

På vilket sätt skulle det bli bättre?
Och jag förstår egentligen inte heller vad det har med trådens 'ämne att göra då det inte är jämförbart. 

Ja,naturligtvis är det han som ska svara på det.
Jag har bara lite svårt att förstå hans resonemang. 

news.unt.edu/news-releases/men-have-highest-risk-low-self-esteem-while-using-tinder-unt-study-finds

www.psychologytoday.com/intl/blog/the-state-of-our-unions/202305/the-harsh-reality-men-face-on-dating-apps

Vad spelar det för att jag kan backa upp mina påståenden när ändå ni vägrar lyssna på forskning? Ni är faktaresistenta manshatare.

Tinder statistik 2023: Allt du behöver veta om dejtingappen! - ROAST

75 % av Tinder användare är män

https://roast.dating/sv/blog/tinderstatistik

Tror du att män har blivit sämre på emotionell intelligens och effektiv kommunikation än vad män var tidigare?

Hur skulle denna brist på emotionell intelligens märkas på en dejtingapp när de inte ens får chansen att dejta?

Dessa tips är bara ren smörja. För att bli bra på relationer måste man få öva och får man aldrig det är det omöjligt. Männen kan inte göra något åt det om de aldrig får chansen att prova.

The biggest opportunity for the greatest number of men is to first illustrate their personality, warmth, and wit on their profile by responding to prompts or drafting charming "about me" sections

www.psychologytoday.com/intl/blog/the-state-of-our-unions/202305/the-harsh-reality-men-face-on-dating-apps

Jag länkade till dem för att ni ville ha källor som bevisade att män tar skada av dejtingappar. Det var inte för deras tips och det vet du.

Du vet också att alla såna tips är politiskt korrekt dravel som går ut på att bara lägga skulden på män och aldrig se män som offer som behöver hjälp. Allt enligt den rådande principen att män inte tillskrivs samma människovärde idag.

Så att sitta och gnälla över kvinnor, ha kvinnoförakt och att sitta och skylla i från sig på kvinnor för att incels inte vill egentligen förändra sin situation genom att arbeta med sig själva (så som alla andra människor får göra) är samma sak som olycka..

Blev du tappad hårt i golvet när du var liten?

He he, ja du har rätt.. Det är sama (sopiga) strategi..

Ohh, det vore som lök på laxen med ett sånt påstående... 😂😂😂

Jag (man) var själv incel tills jag var 35 och har därför stor medkänsla med incels. 

Det är inte bra att det finns så många incels och det allra värsta är att det för många slår över i kvinnohat och högerextremism. Det är jag i alla fall oskyldig till. Visst var jag desperat och kanske lite bitter, men det föll mig aldrig in att hata kvinnor. Snarare var kvinnor för mig något mer eller mindre ouppnåeligt. Jag har alltid stått till vänster politiskt och jag tror att detta bidragit till att jag aldrig utveckat kvinnohat. Det är en tragedi att högerextremismen profiterar på mäns ensamhet. 

Jag vill också passa på att avliva vad jag tror är en myt: Att det måste vara något fel på incelmännen generellt eftersom de inte lyckas få till det. Om en man är oskuld vid 30 måste det vara något fel på honom, tänker många. Och man utgår från att han inte tvättar sig ordentigt, att han inte städar hemma, att han inte kan laga mat, att han inte har några ambitioner m.m. Jag tror inte alls att det handlar om det.
För problemet är att många incelmän inte ens kan få till en dejt. Han blir genast bortvald på dejtingsajter, får inte napp på krogen, misslyckas med att bjuda ut kvinnor han känner m.m. Och i de fallen kan ju kvinnorna inte veta att han har ostädat hemma eller inte kan laga mat och sånt, om det nu är så, eftersom det knappast är det första han talar om. Sånt får ju inte en tillränkt dejt reda på förrän hon känt mannen ett tag. (Iofs, om han luktar illa så märks det ju, men jag tror det är ovanligt.)
Jag tror snarare att kvinnorna snabbt märker hans desperation, vilket är svårt att dölja även om man försöker, och blir avtända av det. Plus att de just har fördomen det måste vara något fel på honom eftersom han misslyckats få till det, vilket också torde komma fram ganska snart.

Jag vill därför rikta en bön till er kvinnor som söker en man: Avfärda inte en man som är en incel. Tro inte att måste vara något fel på honom. Ha överseende med om han är lite desperat (fast det får naturligtvis inte urarta). Om du väljer en incel så kan du mycket väl få en riktigt kärleksfull man, just för att han längtat så mycket. Det är klart att han åtminstone till en början kommer att vara så världsvan och dominant som många kvinnor tänder på, utan att du får hjälpa honom en del. Men du kan få väldigt mycket igen!