Är incel något man förtjänar att vara?

Och var har jag skrivit att det står i lagstiftningen?

Så vad är din lösning?
Hur ska kollektivet män och kvinnor hjälpa de som är ensamma. 
För alla lyckligt lottade män som får sex har väl också ansvar för incelsen? 
Ska de hoppa över ett tillfälle här och där i solidaritet. Sexstrejka för sina sorgsna bröder.
Eller varför inte kanske ha lite kompissex med de ensamma.
Om kvinnornas ansvar är att börja ha sex med sådana som de inte tänder på för att bota andras ensamhet så kan ju männen också göra det. Lite homosex för den goda sakens skull. De kan ju ha ögonbindel.

Många kvinnor lever i ensamhet, helt frivilligt. Kanske de kan öppna upp behandlingsskolor för incelsen, där de får lära sig acceptans för sin situation. Visa att det går utan att bli hatisk...

Nu raljerar jag.
Men tanken att jag som kvinna ska sänka mina krav och leva ett liv med någon som jag inte delar värderingar med eller tänder på är lika absurd som att män mot sina preferenser ska börja ha homosex.
Det går inte att jämföra skatt och sex.
Inte ett dugg samma sak. 

Mycket märkligt resonemang.

Om någon kommer fram och vill ha din klocka och du säger nej så är du ansvarig att personen är klocklös? 
Ditt val ditt ansvar.

Du behöver nog läsa på vad ansvar betyder....

ansvar - Skyldighet att ansvara för något aktivitet eller sak, skyldighet att vara den som ser till att något blir rätt utfört

Att känna sig ansvarig och faktiskt vara det är helt olika saker...

Asså denna kommentaren...
Skrattade så jag nästan kissade på mig...
Klockren....

Precis så.
Så bra skrivet och uttryckt.

Jag som kvinna vill också bli respekterad och ha fin man att ligga med och de män jag känner vill ha allt som du räknade upp att kvinnor vill ha.
Förstår inte behovet att dela upp i olika kön.
Respekt och vilja samma saker i livet räcker väl?

Gener till avkomman låter väldigt kliniskt. Så har inte jag tänkt och resonerat. Jag har sökt efter en jämställd man som ser papparollen som lika viktig som mammarollen. Mellan min man och mig så var det nog han som längtade mest efter barn och var väldigt noga med att hitta någon trygg och stabil just utifrån detta. Sexet var mer min dealbreaker...
Min bästa killkompis gjorde också slut med en kvinna, trots mycket kärlek, för att hon inte ville ha fler barn (han ville ha egna). 

En stor orsak till att allt fler kvinnor hellre lever själva är faktiskt att de inte känt sig respekterade av männen de levt med och dejtat. 
Så att hoppa över det i din analys känns väldigt vanskligt...

Jag förstår hur du menar men samtidigt känner jag att du lägger ansvaret "fel".
Du skriver att fler män ska få chansen att lära känna kvinnor.
Att det är något som någon annan har ansvar för att se till att detta händer...

Jag gifte mig med en man som aldrig haft relation, över 30 och nästan var oskuld och superblyg och jobbade (och jobbar) som busschaufför.

Men han hade noll bitterhet och la inte över sitt singelskap på någon. Hade han haft minsta tendens åt det hållet hade jag tappat intresset direeeeekt.
Jag inget problem med incels (dvs urdefinitionen-inte den nuvarande definitionen) så länge de inte stickar en offerkofta. Det är så gräsligt oattraktivt.
Det är en dealbreaker för mig och förmodligen många med mig...
Jag tror att jättemånga incels går runt och utstrålar offerkofta (kanske omedvetet) och istället för att ta ansvar för sin situation känna sig förfördelade som om samhället (och då främst kvinnorna) är skyldiga dem en relation och sex.
Här tror jag många skulle behöva stöd i sitt mindset.

Jag går inte igång på status eller har behov av nån stereotypisk machoman. Jag blir kär i en person och det viktiga för mig är respekt pch kommunikation.
Men, här kommer något viktigt: Jag har aldrig dejtat på dejtingappar utan mig träffar man i andra forum (jag har träffat mina män på utbildningar, på jobbet, på sportevenemang och i bekantskapskretsen). 
Jag tror att om incelmännen ska hitta någon måste de ut och hitta sina forum där de kommer till sin rätt eller anpassa sig efter de forum som finns. Inte förvänta sig att forumen och medlemmarna ska anpassa sig efter dem.

Jag kommer inte svara på dina andra svamliga inlägg.
Men jag har vetat hela tiden så nej jag skulle inte dumpat honom.
Och jag har varit med honom i 15 år. Så jag har väldigt god koll på om han har bittra offerkoftetendenser.

För mig är det olika saker.
Att säga nej till något exempelvis sex om man inte vill (dvs stå upp för sig själv och sina behov) och exempelvis ljuga, gå bakom ryggen etc.

Att sätta gränser är ju inte samma sak som att svika någon. Om man inte gör det sviker man ju sig själv.
Att någon blir sårad betyder ju inte heller automatiskt att man är ansvarig för sårandet.

Sex är inte en förpliktelse som någon kan kräva/förvänta sig av någon annan och inget man ska lägga på sig själv.
I en annan tråd (som förhoppningsvis är skrivet av ett troll) uppgav en kvinna att hon 7 dagar efter förlossning hade sex med sin man trots att hon inte ville (kroppen sa tydligt nej), för att hon kände att hon måste för att behålla sin man.
Hemskt.

Jag är lite nyfiken på hur du tänker kring ansvaret från den som frågar. Om exempelvis en person frågar mig om sex trots att hen redan vet att jag inte vill/kan, vem har ansvaret för att hen blir sårad?