• Tom Araya

    Könstillhörighet - biologi eller känsla?

    Tillhör man det kön man har fötts med eller är man något annat om man känner det?

    Blir en man kvinna eller blir en kvinna man efter hormonbehandling och kirurgiska ingrepp, eller försöker vi bara trolla bort de medfödda biologiska förutsättningarna med halvdana resultat?

    Skapar man problem i samhället genom att bejaka och bekräfta känslan före det biologiska?

    Hur ska man hantera transsexualitet och könsbyten, exempelvis i offentliga omklädningsrum, toaletter, dusch, bastu e.t.c. och inom exempelvis idrott eller annan verksamhet där kvinnor och män har olika fysiska förutsättningar?

    Ska man tillåta barn att genomgå könsbyte?

    Uttryck din åsikt, argumentera, diskutera och debattera.

    Jag länkar till en artikel i ämnet, som förmedlar en uppfattning jag inte nödvändigtvis delar, men jag kan inte undvika att tycka det ändå ligger något i argumenten...

    Anastasia Eman: Att motsätta sig transrörelsen är det enda rätta (nyhetsbyran.org)

  • Svar på tråden Könstillhörighet - biologi eller känsla?
  • Anonym (F)

    Könsidentitet är en helt annan sak än biologisk könstillhörighet, den saken är klar. Det första handlar om hur man känner, det andra om vad kroppen visar.

    Jag tror att man i många fall går alldeles för snabbt fram när det gäller personer som upplever könsdysfori och att man skulle behöva bearbeta det mer innan man tar oåterkalleliga beslut. Vi vet ju att det är en förvånande stor andel som ångrar sina könsoperationer, så det kanske man ska vara mer restriktiv med. Man kan ändå leva som sitt upplevda kön på alla andra sätt. Förr i tiden hade man inte denna möjlighet, så hur gjorde man då? Kunde man då så kan man nu också. En del mår till och med riktigt dåligt efteråt med självmordstankar osv som följd, fruktansvärt!

    Jag tror också att man är alldeles för bejakande kring könskänsla när det gäller små barn, det är bättre att de får utvecklas klart först både kroppsligt och mentalt innan man säger att hen är si eller så.

    När det gäller omklädningsrum så blir det svårt. Jag skulle säga att det inte räcker med att påstå att man känner sig som det andra könet för att få gå in i deras omklädningsrum, det måste till en operation först faktiskt, annars kan vem som helst säga det. Om man oroar sig för att de av cis-kön ska bli antastade eller tittade på så kan man undra varför man inte känner samma rädsla inför bi/homopersoner. Irrationellt, kort sagt.

    Toaletter behöver inte vara enkönade, jag ser ingen större anledning till varför man inte kan ha stängda bås där vem som helst får gå på toaletten.

    Det blir svårt med idrott men även där skulle jag säga att det minsta man kan kräva är en könsoperation. Man kan ju inte utesluta transpersoner från att tävla mot likakönade, men samtidigt har vi sett problemen med fysik och hormoner som ger ffa nyblivna kvinnor en orättvis fördel, så det kan vara så att man ändå måste ha restriktioner. Jag vet inte vad som blir mest rätt eller minst fel där.

    Barn ska ALDRIG utsättas för hormonbehandlingar eller tillåtas könsbyten! ALDRIG! Det här är ett så pass stort beslut så man kan tyvärr inte anse att omyndiga själva ska få ta sådana beslut, och även om familjen är helt enig med barnet så kan det bli så otroligt fel. Därför måste man vänta tills man är minst 18 år, eller ännu äldre helst. Om vi har högre ålder för både Systembolaget och vissa körkort så är det inte märligare att ha högre ålder för könsbyten heller.

  • Meddelande borttaget
  • Tom Araya
    Anonym (F) skrev 2023-07-10 23:37:58 följande:

    Det blir svårt med idrott men även där skulle jag säga att det minsta man kan kräva är en könsoperation. Man kan ju inte utesluta transpersoner från att tävla mot likakönade, men samtidigt har vi sett problemen med fysik och hormoner som ger ffa nyblivna kvinnor en orättvis fördel, så det kan vara så att man ändå måste ha restriktioner. Jag vet inte vad som blir mest rätt eller minst fel där.


    Jag tycker inte att idrotten är svårhanterad i detta. I all idrott baserat på fysisk prestation ska kvinnor och män tävla separat och då är det biologiskt medfött kön som räknas. Har man genomgått puberteteten som man så har man fått en mans fysiska fördelar i muskelbyggnad, detta är vetenskapligt belagt.
  • Anonym (F)
    Tom Araya skrev 2023-07-11 12:17:19 följande:
    Jag tycker inte att idrotten är svårhanterad i detta. I all idrott baserat på fysisk prestation ska kvinnor och män tävla separat och då är det biologiskt medfött kön som räknas. Har man genomgått puberteteten som man så har man fått en mans fysiska fördelar i muskelbyggnad, detta är vetenskapligt belagt.
    Ja, det kanske måste vara en sådan lösning trots allt.
  • Anonym (Mickel)

    Jag tror att det finns personer som kan bli hjälpta endast av könskorrigering. Men jag tror att flera av de som idag får könskorrigering hade kunnat må bra utan att ändra sina kroppar om inte folk i allmänhet hade så snäva ramar för vad som är ok när man är kvinna respektive man. 

  • Anonym (F)
    Anonym (Mickel) skrev 2023-07-11 12:46:53 följande:

    Jag tror att det finns personer som kan bli hjälpta endast av könskorrigering. Men jag tror att flera av de som idag får könskorrigering hade kunnat må bra utan att ändra sina kroppar om inte folk i allmänhet hade så snäva ramar för vad som är ok när man är kvinna respektive man. 


    Det sista tror jag du har helt rätt om! Mer acceptans till folket!
  • Anonym (Mx)
    Anonym (Bullshit) skrev 2023-07-11 11:35:19 följande:

    Män har snopp kvinnor har livmoder. 

    att Känna att man är nåt man inte är, tyder mer på nån psykisk störning i huvudet. 


    rent teoretiskt  så nån som identifierar sig som helförlamad ska få knäcka nacken å bli förlamad få assistenter  dygnet runt. 


    ska en 20 åring som identifierar sig som 90 år ska den då få gå i pension å flytta in på ett ålderdomshem. 


    gör nåt vettigt med era liv i stället än å gå runt å tro att ni är nåt annat än vad ni verkligen är. 


    Ge det några år och vi är där .. haha

    Själv identifierar jag mig som världens snabbaste man, så jag kräver att alla låtsas vara söligare än mig på 100m, även på VM. Givetvis ska även sponsorerna låtsas vara superintresserade av att skriva avtal kring olika produkter med mig.

    Annars vill jag inte vara med, som Karlsson på taket sa en gång i tiden.
  • Anonym (biologi)
    Anonym (F) skrev 2023-07-10 23:37:58 följande:

    Könsidentitet är en helt annan sak än biologisk könstillhörighet, den saken är klar. Det första handlar om hur man känner, det andra om vad kroppen visar.

    Jag tror att man i många fall går alldeles för snabbt fram när det gäller personer som upplever könsdysfori och att man skulle behöva bearbeta det mer innan man tar oåterkalleliga beslut. Vi vet ju att det är en förvånande stor andel som ångrar sina könsoperationer, så det kanske man ska vara mer restriktiv med. Man kan ändå leva som sitt upplevda kön på alla andra sätt. Förr i tiden hade man inte denna möjlighet, så hur gjorde man då? Kunde man då så kan man nu också. En del mår till och med riktigt dåligt efteråt med självmordstankar osv som följd, fruktansvärt!

    Jag tror också att man är alldeles för bejakande kring könskänsla när det gäller små barn, det är bättre att de får utvecklas klart först både kroppsligt och mentalt innan man säger att hen är si eller så.

    När det gäller omklädningsrum så blir det svårt. Jag skulle säga att det inte räcker med att påstå att man känner sig som det andra könet för att få gå in i deras omklädningsrum, det måste till en operation först faktiskt, annars kan vem som helst säga det. Om man oroar sig för att de av cis-kön ska bli antastade eller tittade på så kan man undra varför man inte känner samma rädsla inför bi/homopersoner. Irrationellt, kort sagt.

    Toaletter behöver inte vara enkönade, jag ser ingen större anledning till varför man inte kan ha stängda bås där vem som helst får gå på toaletten.

    Det blir svårt med idrott men även där skulle jag säga att det minsta man kan kräva är en könsoperation. Man kan ju inte utesluta transpersoner från att tävla mot likakönade, men samtidigt har vi sett problemen med fysik och hormoner som ger ffa nyblivna kvinnor en orättvis fördel, så det kan vara så att man ändå måste ha restriktioner. Jag vet inte vad som blir mest rätt eller minst fel där.

    Barn ska ALDRIG utsättas för hormonbehandlingar eller tillåtas könsbyten! ALDRIG! Det här är ett så pass stort beslut så man kan tyvärr inte anse att omyndiga själva ska få ta sådana beslut, och även om familjen är helt enig med barnet så kan det bli så otroligt fel. Därför måste man vänta tills man är minst 18 år, eller ännu äldre helst. Om vi har högre ålder för både Systembolaget och vissa körkort så är det inte märligare att ha högre ålder för könsbyten heller.


    Men biologisk könstillhörighet handlar inte bara om vad man har för könsorgan. Den sitter i minst lika hög grad i hjärnan och bara för att vi inte kan se den så vet vi att det är skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor och likaväl är det nog så att för många transpersoner så är de strukturerna i hjärnan som definierar ens upplevelse av kön annorlunda än hos cis-personer. Att säga att det bara är en känsla är som att säga att någon som lider av kronisk smärta bara har en känsla. Vi är trots allt vare sig mer eller mindre än vad våra hjärnor är.

    Jag håller i och för sig med om att könsbyten på minderåriga är fel, å andra sidan är det inte så lätt att dra gränsen för när de ska tillåtas. Hur man än gör blir det fel - antingen att någon som är helt på det klara med sitt kön inte får behandling i tid att styra puberteten i rätt riktning, eller att någon ångrar ett könsbyte senare. Det behövs mer forskning på att hitta pålitliga sätt ett bedöma vilka som har störst sannolikhet att gagnas av ett könsbyte och vilka som gör bäst i att avvakta eller inte alls göra det.
  • Anonym (F)
    Anonym (biologi) skrev 2023-07-11 13:05:28 följande:
    Men biologisk könstillhörighet handlar inte bara om vad man har för könsorgan. Den sitter i minst lika hög grad i hjärnan och bara för att vi inte kan se den så vet vi att det är skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor och likaväl är det nog så att för många transpersoner så är de strukturerna i hjärnan som definierar ens upplevelse av kön annorlunda än hos cis-personer. Att säga att det bara är en känsla är som att säga att någon som lider av kronisk smärta bara har en känsla. Vi är trots allt vare sig mer eller mindre än vad våra hjärnor är.

    Jag håller i och för sig med om att könsbyten på minderåriga är fel, å andra sidan är det inte så lätt att dra gränsen för när de ska tillåtas. Hur man än gör blir det fel - antingen att någon som är helt på det klara med sitt kön inte får behandling i tid att styra puberteten i rätt riktning, eller att någon ångrar ett könsbyte senare. Det behövs mer forskning på att hitta pålitliga sätt ett bedöma vilka som har störst sannolikhet att gagnas av ett könsbyte och vilka som gör bäst i att avvakta eller inte alls göra det.
    Jag håller inte med om definitionen. Jag vet mycket väl att hjärnan är olika utformad beroende på vilket kön man är attraherad av så kanske även vad man känner sig som, men kroppen i sin helhet, utformning, hormonnivåer mm, är ändå så som den är. Det är därför det är skillnad på upplevt kön och biologiskt kön. Stämmer inte de delarna överens får man könsdysfori, förenklat skrivet. Du kan inte alls jämföra med kronisk smärta i de här fallen eftersom smärta har med nervsystemet att göra bl.a. och är verkligen inte bara en upplevelse som man tänker sig. Smärta finns oavsett vad man själv intalar sig.

    Den lägsta åldern ska väl ändå vara 18 år? Helst 20 år. Jag tror tyvärr inte man kommer hitta en tillförlitlig metod för att förutsäga vilka som kommer att vara nöjda efter ett ingrepp eller inte. Det är för mycket okänt, saker kanske inte blir som det var tänkt osv.
  • Anonym (biologi)
    Anonym (F) skrev 2023-07-11 13:18:03 följande:
    Jag håller inte med om definitionen. Jag vet mycket väl att hjärnan är olika utformad beroende på vilket kön man är attraherad av så kanske även vad man känner sig som, men kroppen i sin helhet, utformning, hormonnivåer mm, är ändå så som den är. Det är därför det är skillnad på upplevt kön och biologiskt kön. Stämmer inte de delarna överens får man könsdysfori, förenklat skrivet. Du kan inte alls jämföra med kronisk smärta i de här fallen eftersom smärta har med nervsystemet att göra bl.a. och är verkligen inte bara en upplevelse som man tänker sig. Smärta finns oavsett vad man själv intalar sig.

    Den lägsta åldern ska väl ändå vara 18 år? Helst 20 år. Jag tror tyvärr inte man kommer hitta en tillförlitlig metod för att förutsäga vilka som kommer att vara nöjda efter ett ingrepp eller inte. Det är för mycket okänt, saker kanske inte blir som det var tänkt osv.
    Dina upplevelser, tankar, känslor är vare sig mer eller mindre än anatomiska,  biokemiska och elektriska strukturer i hjärnan. Det är därmed ingen som helst skillnad mellan kronisk smärta (som beror på att delar av hjärnan signalerar smärta trots att det inte finns någon skada) eller en instinktiv känsla om vad du har för kön. Lika lite som homosexuella bara har "en känsla" av vad de attraheras av har transpersoner bara "en känsla" av deras könstillhörighet. Det är nog precis lika ovanligt att transpersoner "inbillar" sig att de är ett annat kön än de fötts med som att homosexuella bara "inbillar" sig att de är homosexuella. Könsdysfori uppstår när strukturerna i hjärnan inte stämmer överens med kroppens anatomi. Problemet är att eftersom hjärnan förändras så mycket i puberteten och tidig vuxen ålder är det inte självklart att vad man upplever som 15 åring är detsamma som man gör som 18 åring, så risken finns att det beslut man fattar (om att byta eller inte byta kön) när man är 15 kan vara helt fel när man är 18.

    Självklart ska en 18 åring ha rätt att göra vad de vill - är man myndig så är man myndig.
Svar på tråden Könstillhörighet - biologi eller känsla?