Hon vill inte ha barn

Hon har även förlossningsrädsla och enligt min mening är det den som i grunden avskräcker henne från att skaffa barn. Dvs hon rationaliserar beslutet med att hon inte vill uppoffra sitt liv. Jag tycker personligen att vårt liv är rätt tragiskt då vi lever ett typiskt husliv men utan barn. Jag hade förstått vårt beslut att inte ha barn om vi t.ex. bodde i stan och levde ett extravagant liv som inte har plats för barn. Men så som vi lever nu saknar helt enkelt något längre perspektiv eller större mening.

Vad du gör? Om du vill ha barn gör du slut och träffar en kvinna som vill ha barn. 

Acceptera hennes val. Jag har väninnor som inte velat ha barn.
De har även brutit upp relationer pga detta.

Det finns kvinnor  (och män) som är totalt ointresserade av att skaffa barn.
Inget man antalar sig.
Nej de har inte ångrat sig utan även nu, när de börjar närma sig 60, nöjda med sina val

Bra poäng. Så får det bli! Vad är sex års förhållande värt egentligen. Ingenting. Varför skaffa barn liksom? De är ju kladdiga, kostar pengar och tar massa tid. Usch och fy. Typ som att skaffa jobb, det tar ju massa tid och är jobbigt. I båda fallen får man inte tid för att inte göra någonting. Sedan kan man dö ensam och fattig, vilket härligt liv :D 

De jag känner, som valt att inte ha barn har vänkrets som de umgås med.
Min mormor hade flera barnlösa väninnor  och de träffades ofta och ensamma var det sista de har varit 

I ert fall tycker jag det låter som att ingen gjort fel. Ni har startat relationen med att ingen ville ha barn just då, och sen har ni helt enkelt hamnat i olika slutsatser. 

Det är skillnad (tycker jag) om någon gick in i en relation med att säga att den inte vill ha barn, och sedan hållit fast vid det. Då är det liksom den andra partens val att stanna eller gå. Ni har inte haft det så. 

Din parter kan, om hon vill, gå och prata med någon om förlossningsrädsla mm, men vill hon inte det och står fast vid sitt beslut att inte skaffa barn så är det upp till dig att välja hur DU vill göra: stanna eller gå och försöka möta någon som är mer i samma fas som du själv. 

(TS: ditt raljanta svar i kommentaren ovan förstår jag beror på frustration, men det ger dig väl inget att bli "kantig" mot oss här i tråden?) 

Du kanske själv skulle gå och prata med en kurator eller liknande? 

Ta av dig offerkoftan. Respektera hennes val och ta sedan ansvar för hur du vill leva ditt liv. Det är inte hennes ansvar.

Du verkar ju ha svårt att förstå, ta till dig och acceptera, att man kan ha en annan syn på barn än din egna.

Det finns kvinnor och män som aldrig längtar efter barn. Det behöver inte alls ha något med att  man "intalar sig själv" att göra, som du vill ha det gällande. Den inställningen från din sida säger bara en hel del om att du har extremt svårt att förstå att man vill prioritera annat i livet än att skaffa barn..

Detta med förlossningsrädsla, kan mycket väl vara ett sätt för din flickvän har tröttnat på att argumentera med en vägg (dig) så hon kan mycket väl valt det som en utväg att då skylla på förlossningsrädsla.

Jag säger samma till dig, fast du är en man, som jag säger till barn längtande kvinnor.
Du får göra en avvägning, vad är viktigast barnet eller din flickvän.  Ja det är valen du har, då din flickvän inte vill ha barn egentligen.

Men snälla sluta upp med att utgå från att folk som valt bort barn i livet att de "ångrat sig" på "ålderns höst". De finns faktiskt de som aldrig har ångrat sitt beslut om att inte skaffa barn. Oavsett om du gillar sanningen eller inte.

Ta av dig offerkoftan. Respektera hennes val och ta sedan ansvar för hur du vill leva ditt liv. Det är inte hennes ansvar.

Det var inte raljant. Det är seriöst så som jag resonerar kring barn. Barn är kladdiga, kostar pengar och tar en massa tid. Jag värdesätter min egen fritid, mina pengar och mina torra händer mera. Jag är egocentrisk och egoistisk så varför kasta bort det för att villkorslöst ta om hand ett barn? 

När man inleder en relation är barnfrågan alltid ett känsligt ämne. Jag tror rätt få svarar på en sån fråga med 100% säkerhet eller seriositet i inledningen av ett förhållande.