• Anonym (Tof)

    Hon vill inte ha barn

    Jag och min flickvän har varit tillsammans i snart sex år och sedan vi träffades har vi båda två velat fram och tillbaka kring barn. Jag är 38 år och hon är 36 år. 

    Inledningsvis var vi i princip överens om att vi inte ville ha barn i det ögonblicket och att vi var osäkra på hur många barn man skulle vilja ha i framtiden. Allteftersom att vårt egna liv utvecklades så kom vi mer och mer till insikten att vi kommer nog inte vilja ha mer än ett barn men att det i det ögonblicket fortfarande inte var rätt "timing" för barn. Vi ville helt enkelt fortsätta fokusera på oss själva, t.ex. karriär, resa och ekonomiskt. 

    Sedan köpte vi hus på landet och för min del var det rätt uppenbart då att nästa steg var att skaffa ett barn. På dagarna gör vi inte så mycket annat än att umgås med oss själva i hus, försöker locka över vänner (som har barn), är i trädgården och arbetar så klart.

    För en vecka sedan, i samband med ett gräl, så sa hon att hon känt sista tiden att hon lutar mer åt att inte skaffa barn. Hon "känner ingen längtan" att ha barn. Min egen uppfattning är att en sådan känsla är omöjlig att ha om man inte intalar sig själv. Däremot är jag övertygad om att man ångrar att inte skaffa barn (om man kan) än att man skaffade ett (1) barn. 

    Vad gör man?

  • Svar på tråden Hon vill inte ha barn
  • EnAnonumius
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 09:11:44 följande:
    Nej att förstå ett beslut är inte trångsynt det är faktiskt raka motsatsen. 
    Men du vill ju inte förstå din flickväns beslut. Bara för att de inte fallar in under dina s.k "godtagbara förklaringar". Det i sig är jävligt trångsynt beteende.

    Så jo du är jävligt trångsynt.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Tof)
    EnAnonumius skrev 2023-07-03 09:13:27 följande:
    Vem är du att bestämma vad som är rätt och fel?

    Du ger knapphändig information på folks kommentar.. Är jävlig dumdryg i dina svar.
    Vägra att svara på frågor som ställs. 
    Gå tillbaka till din första kommentar och kom sen tillbaka med svar på vem som är dumdryg. 

    Som sagt, du förstår inte tråden och du tillför därför absolut ingenting. Du är enkel och söker enkla svar på svåra frågor. Jag är raka motsatsen till det. 
  • Anonym (suck)
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 09:08:34 följande:
    Men absolut. Ger dig rätt i det. Jag hade nog lite för höga förväntningar på en relation. T.ex. att man fattar gemensamma beslut. För med ditt resonemang så har man egentligen ingen relation. Man är två personer som tillfälligt bor under samma tak så länge deras egocentriska viljor är linjerade.

    Om en i förhållandet vaknar upp en dag och vill ha hund, får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp och bestämmer sig för att måla om huset i rosa, så får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp en dag och bestämmer sig för att sluta betala gemensamma räkningar för att den inte tror på kapitalismen så får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp en dag och vill bo i husvagn, så får den andra acceptera det eller lämna. 

    Jag menar, det ska absolut inte vara kärlek som håller samman ett förhållande. Utan det ska vara respektive parts egocentriska intressen som gör det.
    Ja, om man har helt olika syn på hur man ska leva passar man inte ihop, vad är det för konstigt med det?

    Tycker du ärligt talat att det är rätt mot barnet att skaffa det mot sin vilja bara för att partnern vill ha barn? Det om något vore väl egoistiskt?
  • Anonym (suck)
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 09:11:44 följande:
    Nej att förstå ett beslut är inte trångsynt det är faktiskt raka motsatsen. 
    Du vill ju inte förstå eftersom du inte accepterar att ett förhållande kan ta slut på grund av att man vill olika saker.
  • Anonym (Olika)
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 09:08:34 följande:
    Men absolut. Ger dig rätt i det. Jag hade nog lite för höga förväntningar på en relation. T.ex. att man fattar gemensamma beslut. För med ditt resonemang så har man egentligen ingen relation. Man är två personer som tillfälligt bor under samma tak så länge deras egocentriska viljor är linjerade.

    Om en i förhållandet vaknar upp en dag och vill ha hund, får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp och bestämmer sig för att måla om huset i rosa, så får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp en dag och bestämmer sig för att sluta betala gemensamma räkningar för att den inte tror på kapitalismen så får den andra acceptera det eller lämna. Om en vaknar upp en dag och vill bo i husvagn, så får den andra acceptera det eller lämna. 

    Jag menar, det ska absolut inte vara kärlek som håller samman ett förhållande. Utan det ska vara respektive parts egocentriska intressen som gör det.

    Herregud. Get a grip. Jag förstår att du är besviken att din sambo inte vill samma som du, men nu får du faktiskt skärpa dig.

    Ja, man fattar beslut ihop i en relation, men vissa beslut är dealbreakers för relationen. Barn är en sån. Att den ena vill flytta till andra sidan jorden permanent är också en sån. Att tvinga på den ena ett livsbeslut den inte vill är inte kärlek, det är egoism.

    Nu får du faktiskt lugna dig. Din sambo vill inte ha barn. Du får acceptera det. Antingen genom att hoppas att hon ändrar sig, eller genom att inse att det här inte kommer vara någor ni kan lösa.

    Jag har barn, och det är en STOR livsförändring. Det tar mycket tid, det är en stor insats  i livet under många år. För mig var det rätt, men det är inte utan att man ger avkall på mycket annat. Alla vill inte det, jag har både barnfria vänner och vänner med barn. 


    Du behöver kanske prata med någon kurator eller liknande om din besvikelse?

  • Jemp
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 08:40:48 följande:
    Eller så skaffar jag barn med någon annan och så får hon acceptera det och utifrån det bestämma om hon vill stanna eller gå?
    Då har du ju redan lämnat. 

    Men vill du ha barn? Du verkar ju vilja prioritera annat än kladdiga barn, som du själv skriver?
  • Anonym (Tof)
    Anonym (suck) skrev 2023-07-03 09:22:38 följande:
    Ja, om man har helt olika syn på hur man ska leva passar man inte ihop, vad är det för konstigt med det?

    Tycker du ärligt talat att det är rätt mot barnet att skaffa det mot sin vilja bara för att partnern vill ha barn? Det om något vore väl egoistiskt?
    Precis och om man ändå väljer att leva ett egocentriskt och egoistiskt liv så är det väl inget fel med det. 

    Sedan finns som sagt en hel del motsägelser i resonemanget som saknar verklighetsförankring. T.ex. att livet skulle ta slut för att man har barn. Att man blir olyckligare av att ha barn. Sådant stämmer inte och det går oberoende av det inte att svara på förens man har barn. Jättekonstigt inställning. Hade vi haft samma inställning till allt annat så hade vi haft noll utveckling. 
  • Anonym (Tof)
    Jemp skrev 2023-07-03 09:25:10 följande:
    Då har du ju redan lämnat. 

    Men vill du ha barn? Du verkar ju vilja prioritera annat än kladdiga barn, som du själv skriver?
    Aha så man älskar en person för att den vill ha x och y? 
  • Anonym (Olika)
    Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 09:12:58 följande:
    "Finns det inget" 



    Var finns listan över saker som saknar "mellanläge"?

    Det finns ingen eftersom det är individuellt. Men tänk dig att du är gravt allergisk mot pälsdjur och din sambo verkligen bara vill en sak i livet för lycka och det är att driva en kennel. Det går inte.

    Eller att en vill bo i Sverige och en i Nya Zeeland permanent. 


    Eller att en vill ha barn och den andra vill leva barnfritt.

    Eller att en vill att ni ska leva off the grid utan fasta jobb men med extremt låga inkomster för att slippa ekorrhjulet, men den andra vill ha trygghet med pension och kunna åka på resor en gång per år.

    Alla par kommer inte passa ihop långsiktigt pga hur man känner för livet.

  • Anonym (Tof)
    Anonym (Olika) skrev 2023-07-03 09:24:58 följande:

    Herregud. Get a grip. Jag förstår att du är besviken att din sambo inte vill samma som du, men nu får du faktiskt skärpa dig.

    Ja, man fattar beslut ihop i en relation, men vissa beslut är dealbreakers för relationen. Barn är en sån. Att den ena vill flytta till andra sidan jorden permanent är också en sån. Att tvinga på den ena ett livsbeslut den inte vill är inte kärlek, det är egoism.

    Nu får du faktiskt lugna dig. Din sambo vill inte ha barn. Du får acceptera det. Antingen genom att hoppas att hon ändrar sig, eller genom att inse att det här inte kommer vara någor ni kan lösa.

    Jag har barn, och det är en STOR livsförändring. Det tar mycket tid, det är en stor insats  i livet under många år. För mig var det rätt, men det är inte utan att man ger avkall på mycket annat. Alla vill inte det, jag har både barnfria vänner och vänner med barn. 


    Du behöver kanske prata med någon kurator eller liknande om din besvikelse?


    Har du ett barn eller fler barn? Om du har fler barn, blev det svårare från ett till flera? Är du ensam?
Svar på tråden Hon vill inte ha barn