Anonym (Tof) skrev 2023-07-03 08:38:08 följande:
Det var inte raljant. Det är seriöst så som jag resonerar kring barn. Barn är kladdiga, kostar pengar och tar en massa tid. Jag värdesätter min egen fritid, mina pengar och mina torra händer mera. Jag är egocentrisk och egoistisk så varför kasta bort det för att villkorslöst ta om hand ett barn?
När man inleder en relation är barnfrågan alltid ett känsligt ämne. Jag tror rätt få svarar på en sån fråga med 100% säkerhet eller seriositet i inledningen av ett förhållande.
Många vet om de vill ha barn i framtiden, även om det inte är precis nu. Vet man inte det så vet man inte, och det gjorde inte ni, nu klandrar du henne för att ha nått "fel" slutsats.
Och jo du var raljant. Jag kopierar in det du skrev:
Bra poäng. Så får det bli! Vad är sex års förhållande värt egentligen. Ingenting. Varför skaffa barn liksom? De är ju kladdiga, kostar pengar och tar massa tid. Usch och fy. Typ som att skaffa jobb, det tar ju massa tid och är jobbigt. I båda fallen får man inte tid för att inte göra någonting. Sedan kan man dö ensam och fattig, vilket härligt liv :D
Det är en raljant ton (men jag förstår att du ville vara lite ironisk och jag förstår som sagt din frustration, men jag har lite svårt för tonen). Men nu i din kommentar här ovan påstår du att det här var seriöst skrivet - det ÄR så du resonerar om barn skriver du ovan - så betyder det att du inte vill ha barn - men din TS handlar ju om att du VILL ha barn och din partner sagt hon inte vill - så du snurrar verkligen till saker här, när du försöker bortförklara den raljanta tonen.
Oavsett kvarstår mitt råd som jag skrev: hitta någon att bolla med, antingen parterapi eller egen kurator eftersom du verkar ha svårt att stå upp för det du önskar, när din sambo drar igång. Du kan behöva hjälp utifrån med hur du ska prata med henne så att ni förstår varann bättre.