Förälskad i min kollega

Hur räddar man ett äktenskap om den ena inte vet att det ska räddas? Om den ena inte vet att ens partner redan är förälskad i en annan? TS man måste alltså prestera på topp under semestern , men han ska inte få veta att det redan finns en annan som upptar  hans frus tankar?

Så när någon ifrågasätter dig måste det vara en hund begraven? Det kan inte vara att folk tycker annorlunda än du? Med det sagt så ja, jag försvarar TS mot ogrundade angrepp, det borde alla göra.

Ja, uppenbarligen vill du TS ont eftersom du först säger att hon borde visa den här tråden för sin man för att i nästa stund visa att du inte tycker att det är en bra idé. Du ger alltså ett råd till henne som du tror är en dålig idé. Varför om du inte vill TS ont?

Allt det du nämner som TS gjort "fel" är saker hon inte kan hjälpa, det vill säga att du hoppar på henne för sina känslor. Och detta inlägg är rätt talande om vad du faktiskt har för ambitioner. Istället för att svara på vad TS gjort fel vänder du på det och söker efter svar på vad TS gjort rätt. Det har jag redan svarat på, men eftersom du vill sätta åt TS hellre än att hjälpa ignorerar du dessa svar eller vänder det till något negativt.

TS har känslor för en kollega och vill inte förstöra sitt äktenskap. Kom med konkreta råd för hur hon ska göra utan att vara dömande. Jag ställer den här frågan för att se om du klarar av det.

Citera när jag kommit med personliga påhopp. Detta för att du ska kunna backa upp dina påståenden. Bevisa att du själv klarar av att sakligt diskutera.

Tack snälla för ditt svar! Det kändes tröstande och så ickedömande att läsa. Är du fortfarande småförtjust i den andre mannen, även om du valde din man o familj?

Tror det kommer göra väldigt stor skada om jag skulle berätta för min man om min kollega, han skulle tycka det var jobbigt  att vi jobbar ihop ochså.
Däremot vet han faktiskt att jag gillar den andre som kollega och de har till och med bytt ord med varandra vid något tillfälle, så det skulle vara extra jobbigt om han fick veta vilka känslor jag har för min kollega.
Jag tror heller inte det kan bli ?vi? då jag är för ?gammal? för honom och hans preferenser för blivande tjej/fru är inte som jag, då jag är mer än 5 år äldre än honom.

Så därför är det lite konstigt att vi båda betett oss flirtigt mot varandra, men man vet ju inte vad han tycker om mig.

Jag hoppas det lägger sig, men har ochså en sorg och ångest över att vi inte kommer se varandra på 1 månad i och med stundande semester

Har inga klara svar. Behöver iaf prata med min man hur vi kan göra vårt förhållande bättre och lyckligare tillsammans.
Min kollega vet dessutom att vi har det lite kämpigt.

Det är desto svårare då våra yrkesroller är som sådana att vi måste samarbeta, då vi är en liten organisation.
Idag var det dessutom bara vi två på kontoret och kommer vara så imorgon med, även om jag lite andra ärenden med.

Sluta nu, det där är bara en skönmålning av dig själv du försöker göra. Du uppmuntrar henne att visa tråden för sin man för att i nästa stund hävda att det handlar om principer och för att nu säga att du inte alls menar det utan att det bara var metaforiskt. Du gör så många pudlar att du snart skulle kunna starta en pudelfarm. Jag har då aldrig hört talas om någon som försöker göra en tankebana om något man själv inte tror på. Så återigen handlar detta om att du gav ett värdelöst råd till TS, och du vågar inte stå för det i efterhand. Det är enligt mig omoget att inte kunna medge att man gjort fel.

Återigen, allting handlar om att du vill sätta dit henne, inte hjälpa henne. Du bevisar det med detta inlägg också, där du bara försöker peka på det som TS borde ha gjort enligt dig och påvisar att hon inte gjort det. Hur vet du förresten att TS inte gjort något av det du skrivit om? Hur vet du att hon inte sitter och tar till sig dina tips? Du har ju endast bestämt dig för att TS inte vill ta till sig några av tipsen, utan att TS sagt varken bu eller bä. Vad det hela handlar om är att du dömer TS på förhand innan du har all information. Ta exempelvis det som jag svarade på, som du fortfarande inte läst, att TS faktiskt vill rädda förhållandet på semestern. Detta har du avvisat med att det i princip är trams, utan att ens fråga TS om vad hon tänker. Hade du inte varit dömande hade du frågat henne vad hon vill göra och utgått från det, men det tog dig flera dagar innan du ens ställde den enkla frågan. Som jag säger är du alltså inte intresserad av att hjälpa TS utan du är intresserad av att döma henne. Om du fortfarande hävdar att du inte vill döma ut TS utan att du vill hjälpa henne, säg mig då varför du aldrig stället henne följdfrågor om hur hon vill rädda förhållandet och utgått från det? Om du bara hade velat hjälpa hade du ju direkt varit nyfiken på att veta mer om hennes lösningar istället för att sitta och säga att alla TS idéer är värdelösa. På tal om det kan jag också förklara hela ditt resonemang: TS gör ingenting för att rädda sitt förhållande eftersom hon inte gör det DU tycker att hon ska göra (vilket du iof inte vet om hon börjat göra eller inte eftersom du utgår från att hon inte gör det helt utan grund). Om hon gör på andra sätt är det enligt dig fel, och därför menar du att detta är ett bevis på att hon inte gör någonting åt sitt förhållande. När du läser detta, kan du själv inte se felet med din attityd?

Och det är just detta jag tycker är så jävligt. Familjeliv är ett bra forum där många människor söker hjälp för allehanda problem. Majoriteten här inne är bra människor som faktiskt vill hjälpa, men sen finns det en liten klick som inte är ute efter att hjälpa utan enbart att få folk att må dåligt och döma ut dem. Och jag tror på den enkla principen att människor måste få ventilera sina problem för att kunna må bra. När ni gör som ni gör förstör ni Familjelivs rykte och gör att folk inte vågar skriva för de vet att de kan bli attackerade på väldigt lösa grunder. Just relationsproblem är väldigt känsligt och jobbigt att prata om, och jag är övertygad att många drar sig för att skriva och ventilera här när de ser såna som er. Och kan de inte ventilera sina problem går de och håller på dessa, och det kan ju inte ens ni tro är bra.

Tack snälla för stöttande ord pepp Och att du delade med dig av egna erfarenheter!

På ett sätt tror jag inte han är intresserad av mig på det sättet, men vi har konstaterat att vi bor för långtifrån varandra för att kunna träffas spontant utanför jobbet (vilket kanske är tur).
Däremot skulle jag gärna vilja ha honom som vän och det har jag förstått är ömsesidigt och hur fel det än låter skulle jag gärna träffa honom vid något tillfälle på semestern,som vänner såklart! Men det kanske spär på allt?
Samtidigt börjar jag se att det inte kan vi bli vi heller, då jag känner att det är för mycket som står på spel.

Detta är så jobbigt!!!! Men dina sista ord var så tröstande och ger mig flera funderingar.

Tack snälla för stöttande ord pepp Och att du delade med dig av egna erfarenheter!

På ett sätt tror jag inte han är intresserad av mig på det sättet, men vi har konstaterat att vi bor för långtifrån varandra för att kunna träffas spontant utanför jobbet (vilket kanske är tur).
Däremot skulle jag gärna vilja ha honom som vän och det har jag förstått är ömsesidigt och hur fel det än låter skulle jag gärna träffa honom vid något tillfälle på semestern,som vänner såklart! Men det kanske spär på allt?
Samtidigt börjar jag se att det inte kan vi bli vi heller, då jag känner att det är för mycket som står på spel.

Detta är så jobbigt!!!! Men dina sista ord var så tröstande och ger mig flera funderingar.

Tusen tack för ett ickedömande och omtänksamt inlägg. 

Det låter som jag vill olika hela tiden, men jsg väljer att  se tiden an och försöka använda semestern för att försöka hitta tillbaka till den man jag valde att gifta mig med och bilda familj med.

Förhoppningsvis svalnar känslorna för min kollega, men det känns så avlägset, men jag vet iaf att jag inte är det han söker, då jag är ?för gammal ? för honom😊
och att jag tror han ser mig som fin vän 

En uppdatering:
Sista arbetsdagen innan semester jobbade jag mycket med kollegan och ät lunch ihop o så.
Nu under semester när vi inte ses( vilket är bra) vill jag fokusera på min man o vårt förhållande och det är så blandade känslor då jag faktiskt saknar min kollega och har svårt att sluta tänka på honom?.
vi hördes av på sms dagen efter vår sista arbetsdag & önskade varandra trevlig semester och han kallade mig bästa, vilket värmde enormt. Så allt känns bara så omständigt.
ville bara skriva av mig?.

Ibland känns det så 

Det känns smärtsamt och träffat en ny har jag inte riktgt då han kanske inte är intresserad.

Jag vill inte berätta för min man och kommer inte göra det heller.

Är ochså medveten om att jag behöver koncentrera mig på relationen med min man, men jag känner att under den här semestern har vi dragit år olika håll och när jag sagt  inte är nöjd med vårt äktenskap blir han bara irriterad och säger att det är bara för mig att vi skiljer oss och att jag kan hitta någon annan och han vill inte prata djupare om det och tycker att man inte kan vara nyförälskade efter 20 år ihop och att vi har fullt upp med barnen och allt kring hus o hem.
 Så, jag vet inte riktigt vad jag vill eller känner. Älskar  honom fortfarande, men hade önskat att vi fick chansen att gå på djupet och prata om vår relation, men han är inte så intresserad av det , känns det som.
Vi ska dock iväg o tumanhand  nästa helg och jag hoppas vi kan lugnt o sansat prata då o att han förstår.

På något sätt vill jag ju ge äktenskapet en chans, men det är extra jobbigt när jag tänker på min kollega alldeles för mycket, och vi hördes av via sms nyss.
Visserligen jobbärende, men det är som hela min värld lyser upp och jag lever upp av hans vänliga ord?. Det är så jobbigt 😩 

Han messade mig om en sak jag behöver göra när jag kommer tillbaka efter semestern. Inget konstigt alls.

Vill inte erkänna för mig själv att det är så, utan vill ge äktenskapet en chans till, men allt är mer komplext än vad det ser ut att vara.

Gällande jobb-telefonen så hade vi en överenskommelse om att man ibland  kollar av den på semestern, men det var inget stort krav från arbetsgivarens sida.

Tack för alla svar i tråden.

Semestern blev inte den nystarten i äktenskapet som jag hoppades, var iofs massa annat tråkigt som hände som inte har med detta att göra , dock.

Det känns som jag kommer gå sönder inombords av alla förvirrade känslor, för känslorna för min kollega har djupnat och vi hörs ibland av på sms, ganska oskyldigt och han vet att han betyder mycket för mig ( kanske inte på vilket sätt, men ändå).
Jag mår så otroligt bra i hans sällskap och någonstans känns det som han har fått känslor för mig med, och i alla sammanhang på jobbet liksom ?väljer? vi varandras sällskap.

Jag älskar även min man, men mer som en väldigt nära vän, och sexet är trots allt bra, men jag känner mig som världens hemskaste som jämt tänker på min kollega.

Allt känns bara kaosigt och jag känner mig så ensam i detta?..

Men hur har du förväntat dig att semestern skulle bli en nystart när du envisas med att hålla ständig kontakt med kollegan? 

Ärligt talat TS, man får ju nästan känslan av att du driver med oss.... 

Ja vi har nog alla fattat att hon är förälskad, men bara för att man är förälskad så betyder ju inte det att man då absolut måste tappa vettet helt och hållet, många som är förälskade lyckas ju ändå behålla nån slags vett och försöker iaf hålla lite distans men TS verkar ha noll impuls kontroll öht utan ska bara fortsätta messa kollegan på fritiden och blir nästan förvånad över att relationen med sin man inte blir bättre och att relationen med kollegan djupnat... tacka fan för det hon har ju gjort sitt absolut bästa för att se till att det blev så.

Tror inte det finns en chans i världen att TS kommer göra ett val, hon verkar ju inte ens kapabel att släppa telefonen och sluta messa kollegan.. hur ska hon då kunna ta större beslut om sin relation?

Ofattbart hur vuxna människor kan bete sig så oerhört barnsligt...