Ja detta är knappast ovanligt, särskilt om man levt länge tillsammans med någon. För mig har det varit en mycket längre process än jag såg framför mig. Tänkte någon månad och sedan skulle jag ha släppt alla tankar och känslor för den andra mannen. Men ärligt talat så har det gått över ett år och den andra mannen har fortfarande en speciell plats hos mig. Men jag har förlikat mig med tanken på att det är så, att jag kommer undra vad som händer i hans liv trots att jag satt punkt.
Det har funnits stunder då jag inte visste om jag kunde lita på mig själv om fel situation skulle dyka upp.Men som tur var så blev det aldrig så och det blev en naturlig brytpunkt då han bytte jobb. Jag är fortfarande förtjust i den andra mannen men inte på samma sätt som förut. Men det spelar ingen roll, för det skulle ändå aldrig bli vi och det känner jag mig säker på nu.
Du ska inte anklaga dig själv, man rår inte för vad man känner. Däremot har man ansvar för sitt agerande. Om man väljer att berätta för sin partner så är det nog tyvärr risk att det leder till slutet av ens relation. Men det beror så klart på.
Känner så väl igen mig i situationen, inför förra semestern kände jag också så. Jag ville nästan inte gå på semester och bryta det härliga som låg i luften. Vad den där flörten betyder..ja vill man stanna kvar i det man har så spelar det ju ingen roll. Jag kommer aldrig att ta reda på om han kände samma sak.
Jag hoppas att du hittar den väg du vill gå oavsett hur det blir. Man förtjänar att vara lycklig, så jag tänker att man ska fråga sig vad man behöver för att vara det.
Förstår inte alla dömande kommentarer.Så tråkigt!
Detta ÄR skitvanligt och händer de flesta någon gång i livet. Man lever ett tryggt och bra liv i en längre stabil relation. Är relativt nöjd men så träffar man helt plötsligt en person man klickar med och det uppstår en attraktion man inte räknat med att man skulle kunna känna. Orationell och den vänder upp och ner på livet.
Det händer. Och inte ovanligt att det sker på den plats man tillbringar mest tid- jobbet.
Med det sagt TS så är det oftast mer tankefantasier. Du blir kär i en dröm om något annat. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. För skulle du välja den här kollegan så skulle er relation bli vardag om ett tag med. attraktionen dämpas och jobbiga sidor uppdagas. Kanske t.o.m. sämre sidor än din tidigare man haft.
Vad du kan göra är att ;(som du nämnt) jobba på relationen med din man. Berätta för honom att du behöver mer av er tvåsamhet. kanske kan ni hitta på roliga saker på tu man hand och bli starkare? Gemensam hobby?med tiden kommer intresset för kollegan att svalna. Du kanske t.o.m. om ett tag slår dig för pannan och undrar om du var vid dina sinnes fulla bruka.
Tusen tack för ett ickedömande och omtänksamt inlägg.
Det låter som jag vill olika hela tiden, men jsg väljer att se tiden an och försöka använda semestern för att försöka hitta tillbaka till den man jag valde att gifta mig med och bilda familj med.
Förhoppningsvis svalnar känslorna för min kollega, men det känns så avlägset, men jag vet iaf att jag inte är det han söker, då jag är ?för gammal ? för honom😊
och att jag tror han ser mig som fin vän
En uppdatering:
Sista arbetsdagen innan semester jobbade jag mycket med kollegan och ät lunch ihop o så.
Nu under semester när vi inte ses( vilket är bra) vill jag fokusera på min man o vårt förhållande och det är så blandade känslor då jag faktiskt saknar min kollega och har svårt att sluta tänka på honom?.
vi hördes av på sms dagen efter vår sista arbetsdag & önskade varandra trevlig semester och han kallade mig bästa, vilket värmde enormt. Så allt känns bara så omständigt.
ville bara skriva av mig?.
Jag har inte läst alla svar. Men jag vill ändå svara TS - att många använder " varma och generösa" emojis frikostigt. Utgå därför inte ifrån att han flirtar. Han kanske bara vill vara allmänt glad och trevlig.
Alla lkan bli förälskade. Även om man är i ett långt förhållande.
SAcceptera dina känslor. Tillåt dig att tycka om honom. Men tänk på att han är som en vacker blomma. Du får tycka om vad du ser. Blomman är fin och luktar gott. Mer än så kan du inte göra med en blomma.
Jag tänker att just i ditt fall just nu skapar jobbtelefonen en påminnelse av kollegan, vilket du inte behöver på semestern.
Men du behöver ju landa i vad du och din man vill med ditt befintliga förhållande. Det blir ju inte heller rättvist mot någon annars. Din man verkar ju inte förstå allvaret i det hela, att du faktiskt är närmre en skilsmässa än han.
Tack för alla svar i tråden.
Semestern blev inte den nystarten i äktenskapet som jag hoppades, var iofs massa annat tråkigt som hände som inte har med detta att göra , dock.
Det känns som jag kommer gå sönder inombords av alla förvirrade känslor, för känslorna för min kollega har djupnat och vi hörs ibland av på sms, ganska oskyldigt och han vet att han betyder mycket för mig ( kanske inte på vilket sätt, men ändå).
Jag mår så otroligt bra i hans sällskap och någonstans känns det som han har fått känslor för mig med, och i alla sammanhang på jobbet liksom ?väljer? vi varandras sällskap.
Jag älskar även min man, men mer som en väldigt nära vän, och sexet är trots allt bra, men jag känner mig som världens hemskaste som jämt tänker på min kollega.
Allt känns bara kaosigt och jag känner mig så ensam i detta?..
Har inte hunnit läsa alla svar men kan bara säga att jag till viss del känner igen mig. Jag är väldigt förälskad i en person i min närhet (inte från jobbet men liknande). Jag har valt att ta avstånd för en kortare tid sedan men vi "springer på varandra" titt som tätt vilket gör det svårt. Förstår inte hur jag ska sluta känna för honom, tänker på honom så mycket så jag blir helt trött i huvudet.
Inte lätt situation, även om jag förstår att man "utifrån" kanske kan tycka det.
Så här har du iaf en person som fördtår dig till fullo!
Om du vill kan vi skrivas via meddelanden här på familjeliv - känner att jag inte riktigt vill öppna mig helt på ett forum.. Men du kanske föredrar här!?