Hemma och "ta det lugnt"

Jag tar halva ansvaret för mitt hem och mitt barn. Såklart.

Förutom när hon var gravid. Då tog jag givetvis mer ansvar för att hon var i större behov av vila.

Jag är kvinna här men tänker att jag kan föra min mans talan ändå. Han har alltid helt naturligt utan diskussioner eller bråk tagit ansvar för hem och barn. Jag känner aldrig igen mig i beskrivningar om mans bebisar och ojämlikt fördelat. Han tog också på sig extra när jag var gravid och inte kunde. Säg till honom att visst vi kan vara hemma men håll inte på framför datorn och annat . Berätta om hur du har det och hur du ser på det. De jag levt med tidigare de har också alltid skött sig . Jag har haft en grundinställning nog pga skilda föräldrar att jag själv vet inget annat. Jag var van vid en pappa som skötte hem och barn och jobbade. Det är jag tacksam för idag. Jag håller inte på så som en del kvinnor jag ser göra med sina män, de kommer från hem där den äldre generationen gör så och så vill de få mig med i spelet men jag säger tydligt ifrån. Jag har bara sett positiva reaktion hos män när jag gör det. Det här andra gamla som hängt sig kvar är från en tid då kvinnorna var hemmafruar och männen arbetade, då är det en logisk uppdelning av hem och barn. Det är det inte nu. Säg ifrån. Du kan ju bara gissa dig till hur sned belastningen blir sedan när nästa kommer och du står där med två barn och han vill hänga framför datorn.

Låter mest som att ni behöver ta ett rejält snack om hur det är att vara barnfamilj. När man bara är två vuxna kan man enklare göra som din man önskar, men nu har ni 1, snart 2 barn. Klart att det behöver fixas mat, tvätt, städ och lek på ett annat sätt är när man inte har småbarn. 

De här senaste 4 åren antar jag varit likadana? Det här att han vill ta det lugnt har knappast kommit nu? Du måste starta processen med att förändra hur det fungerar i hemmet, för annars får du ju bara mer och mer för varje barn som kommer. Du har troligen varit lite för "snäll". 
Han kanske behöver förberedas men säg saker som "imorgon får du laga middagen, medan jag viker tvätten" (eller tvärtom). Försök få honom att leka med barnet medan du gör något annat. 

Hos oss hjälps vi åt. Nu har vi inte så där små barn, men skulle vi ha det, så hade han lagat maten medan jag lekte med barnet. Han hade hängt tvätten OCH haft barnet med i tvättstugan medan jag fick vila min höggravida kropp en liten stund. 

Maken har alltid tagit halva ansvaret för hem och barn, inkluderat halva föräldraledigheten. 

Jag blir både glad och ledsen när jag läser de första inläggen. Att det finns män som är såna, helt naturligt, som det ska vara :) Synd bara att mitt ex inte var sån...

Vi har gemensam vårdnad, barnet bor hos mig, pappan har hen max 16 h/vecka sammanlagt. När vi var gifta hade vi ännu snedare fördelning på tid med barnet. Då hade jag barnet från morgon till kväll, dygnet runt. När hen var bebis kunde pappan ta ut hen i barnvagn en timme åt gången på kvällen (för att somna) och något äldre i bil en timme åt gången (samma syfte). Det blir alltså sammanlagt och högt räknat sju timmar per vecka, men det var aldrig så mycket så klart. Barnet gick i fsk från två års ålder så det var väl lite avlastning för mig men jag var hemma från jobbet i flera år pga utbrändhet så det behövdes kan jag säga. Under den tiden skötte jag det mesta i hemmet, middagar tog exet hand om i princip själv. Han tycker fortfarande att det var lite sned fördelning där till min fördel... Särskilt som jag inte hade någon inkomst och alltså inte kunde bidra till hushållet ekonomiskt, trots att vi var överens om det innan. Han gnäller än idag om hur orättvist det var och hur mycket "plus" jag har gått på huset också iom att han var den enda som betalade på huslånet osv. (Iaf delvis, när han varit arbetslös i perioder betalade bankens låneförsäkring huslånet.) Så såg det ut för oss.

Men alltså nej... Och nu ska du ha ett barn till med den egotrippade barnrumpan?

Beklagar.

Det finns gott om män som vet att de också är lika mycket föräldrar till sina barn som barnens mamma är och att deras partner inte är deras morsa. I ditt fall låter det tyvärr så. Testa familjerådgivningen omgående, och börja säg ifrån. Sätt upp gränser och dela 50 50 på ALLT.

Ska du ha båda barnen 100% dygnet runt sen eller hur tänker ni då?

Så här gör vi med. Delar jämnt på allt i vanliga fall. När jag varit gravid tar min man mer ansvar för saker som är fysiskt riktigt tunga eller innebär aktiv lek med ett äldre barn. Jag vilar mer då och sköter saker som mat och att se till att kläder är tvättade och planering och sånt som går att göra i mitt eget tempo och från en stol när det behövts.

Skicka ut honom och barnet, eller stäng in dig i ett rum. Alternativt drar du iväg nånstans själv och chillar. 

Vi delar lika på ansvar och sysslor. 

?och när jag var gravid gjorde min man i princip allt eftersom jag mådde så dåligt. 

Både jag (kvinna) och sambon (man) gör ungefär lika mycket hemma. Vi kan båda ha dagar vi är supereffektiva och andra man inte gör nånting mer än absolut minimum i hemmet. 

En normal helgdag hemma innebär att vi turas om med barn, tar nån promenad var själva, hittar pp nån liten utflykt med barnen, den som hinner först ger lunch, gör nån syssla (typ tvätt) var osv. Den som inte lagar mat diskar. Innan barnen kunde gå upp ensamma på morgonen körde vi varannan morgon. 

Vi har alltid tagit gemensamt ansvar och haft den inställningen, men har fått jobba en del för att få det såpass jämställt som vi har det idag. Är väl könsroller osv som spökat och som behövt synliggöras. 
Alltifrån att hushållssysslor (tyvärr) varit ett återkommande diskussionsämne till att reflektera över att default-läget ofta blev att jag hade med mig barnet och sambon åkte utan, att det alltid var jag som packade osv... 

Men du måste ju diskutera detta med honom.
Är ni båda hemma så lagar en mat och den andra leker med ungen osv
Egentid delar man 50/50

Mitt ex var likadan. Satt med telefonen direkt han kom hem. Jag hämtade barn tidigare och höll dem sysselsatta tills han kom sen gjorde jag antingen mat eller jobbade vidare. Han behövde ha en paus efter jobbet, tydligen hade inte jag rätt till detsamma.
På slutet lagade vi mat nästan lika mycket, jag gjorde det nån mer gång, disken ungefär lika, jag torkade av mer i köket. Jag planerade maten och storhandlade, han gjorde mindre inköp. Jag dammsög, våttorka golven, klippte naglar på barnen, klippte hår, rensade ut gamla kläder, köpte nya, badade barn, borstade hår och tvättade kläder. Han besiktade bilen och bytte däck.
söndagar låg han oftast vid tvn medan jag lekte med barn och deras kompisar, roddade lunch, ev fixade i trädgården mm.

Så mycket irritation som släppte sedan han flyttade ut.