Hemma och "ta det lugnt"

Jag är kvinna här men tänker att jag kan föra min mans talan ändå. Han har alltid helt naturligt utan diskussioner eller bråk tagit ansvar för hem och barn. Jag känner aldrig igen mig i beskrivningar om mans bebisar och ojämlikt fördelat. Han tog också på sig extra när jag var gravid och inte kunde. Säg till honom att visst vi kan vara hemma men håll inte på framför datorn och annat . Berätta om hur du har det och hur du ser på det. De jag levt med tidigare de har också alltid skött sig . Jag har haft en grundinställning nog pga skilda föräldrar att jag själv vet inget annat. Jag var van vid en pappa som skötte hem och barn och jobbade. Det är jag tacksam för idag. Jag håller inte på så som en del kvinnor jag ser göra med sina män, de kommer från hem där den äldre generationen gör så och så vill de få mig med i spelet men jag säger tydligt ifrån. Jag har bara sett positiva reaktion hos män när jag gör det. Det här andra gamla som hängt sig kvar är från en tid då kvinnorna var hemmafruar och männen arbetade, då är det en logisk uppdelning av hem och barn. Det är det inte nu. Säg ifrån. Du kan ju bara gissa dig till hur sned belastningen blir sedan när nästa kommer och du står där med två barn och han vill hänga framför datorn.