Robin95 skrev 2023-06-13 12:08:12 följande:
Det stämmer det du säger, Min sambo har haft problemet att inte våga markera mot hennes mamma då hon lyckas få samma tankesätt och jag bara överreagerar. Har jag planerat något som är viktigt för mig så kan hon bakom ryggen planerat att hämta en möbel eller bara ringa och säga att vi ska ta hennes barn eller grannens.
Hennes ord är ofta "man kan inte skylla på ADHD" fast du är ju faktiskt vuxen och måste kunna ta lite ansvar" Det är just det jag gör jag arbetar för att hjälpa till med hyran och elen sparat för att betala av mina skulder. Problemet är att hon oftast tar min sambo vid sidan för att skrämma henne.
Däremot är det otroligt viktigt för min del att ha rutiner och framförhållning, hennes krav tar våran tid att prioritera våra viktiga saker och när man säger nej får man bara höra att man är otacksam.
Nej mår man dåligt så målas man upp som en överdrivare som man inte tänker dalta med, man ska låtsas hela tiden som att det inte regnar.
Då var det som jag fruktade då ja.
Din partner måste omprogrammera sig själv om du ska stanna i relationen. Dvs om du verkligen känner det så. Jag hade känt det så. Jag kan dras med nåt bara så länge, sen slår jag bakut (fast jag borde ju ha slagit bakut från första början, men ibland är det svårt att identifiera problemet).
Det är alltså han som är huvudproblemet här, inte svärmor.
Ingen av de här två har ADHD. Har någon utbildning i ADHD. De kan ta och kamma sig, allvarligt. Jag hade nog jobbat fram ett svar som låtit så här: -Du vet inte vad du pratar om och jag önskar inte diskutera det här ämnet med dig.
Eller Oj, förlåt, är du doktor helt plötsligt? Då kanske min doktor /psykolog kan sätta dig på plats. Eller Jag orkar inte höra på din okunnighet om ADHD, var snäll och ta det med nån annan.... Man kan komma på hur många som helst. Det känns verkligen som att din svärmor talar till dig som om du vore hennes barn, tar sig som sagt de friheterna.
Antingen får din partner börja fatta och omprogrammera sig själv innan det är för sent eller om han är så pass insnärjd i det att han då behöver ta till terapi. Jag är säker på att om ni skulle välja terapi så kommer det kännas bättre för er båda.
Vi får se hur länge du står ut... du kan också gott säga till din partner att hans sätt att agera för sin mammas räkning får dina känslor för honom att ändras, dö ut. Det är inte mor och son som ska vara ett team mot dig, det är du och han som ska vara ett team. Förstår han inte det är han tyvärr fortfarande en liten pojke som behöver hålla mamma i handen. Då är han ingen man än. Man ska ha respekt för sin mamma, sin svärmor men den gyllene regeln för alla relationer som är friska är att respekten ska vara ömsesidig, det är den inte här. Varför ska du respektera dem när de inte respekterar dig?
