Jag har en god vän vars barn jag tyvärr misstänker hamnar i kläm på grund av pappans psykiska ohälsa som gör att han inte orkar med vardagen och därmed försummar barnen. De lever i en soptipp, har inga rutiner, lever på skräpmat och godis. Överviktiga och har hemska tänder. Alltid lortiga eller trasiga kläder.
Var går gränsen för vanvård? Har någon här fått göra orosanmälan på en vän?
Hej TS! Har du pratat med din vän om hans situation? Hur han tänker och tycker om sin förmåga att ta hand om barnen? Är han så "frisk" att han förstår att barnen far illa? Har han själv funderat på att söka hjälp? Har han någon kontkat med vården? Var finns den andra föräldern? Hur gamla är barnen? Har dom kompisar som dom umgås med så att dom har några andra hem/familjer att jämföra sin situation med?
Tror du att det är möjligt att du kan ha ett konstruktivt och bra samtal med din vän om situationen så kanske du ska börja där. Kan/vill du hjälpa din vän att röja upp så att hemmet inte är en soptipp? Tänker du att din vän är i en tillfällig "svacka" eller är detta något som kommer att fortgå? Känner du din väns familj/mamma/pappa eller någon annan du kan prata med om situationen? Lita på din magkänsla och gör det som är bäst för barnen!
Men har inte skola eller förskola reagerat om dom har trasiga och lortiga kläder?
Tandläkare och skolhälsovården borde reagera.
Vet du om han har kontakt med vården?
Var är mamman?
Hej TS! Har du pratat med din vän om hans situation? Hur han tänker och tycker om sin förmåga att ta hand om barnen? Är han så "frisk" att han förstår att barnen far illa? Har han själv funderat på att söka hjälp? Har han någon kontkat med vården? Var finns den andra föräldern? Hur gamla är barnen? Har dom kompisar som dom umgås med så att dom har några andra hem/familjer att jämföra sin situation med?
Tror du att det är möjligt att du kan ha ett konstruktivt och bra samtal med din vän om situationen så kanske du ska börja där. Kan/vill du hjälpa din vän att röja upp så att hemmet inte är en soptipp? Tänker du att din vän är i en tillfällig "svacka" eller är detta något som kommer att fortgå? Känner du din väns familj/mamma/pappa eller någon annan du kan prata med om situationen? Lita på din magkänsla och gör det som är bäst för barnen!
Tack för svar TS! Med tanke på vad du svarat så tänker jag att du ändå verkar vara en ganska bra vän så kanske du kan ta upp din oro på ett sätt som inte kritiserar honom som förälder, utan att du tar upp den som en oro för honom. Håller han sig fräsch och ren? Sover han i en renbäddad säng? Har han en tandborste (som han också använder?) Har han ett jobb? Andra sociala kontakter? Hur är han själv uppvuxen?
Eftersom din vän redan har bjudit in dig i hemmet för att hjälpa till så verkar han ju lita på dig. Går det att sprinna vidare på? Går det att ställa raka frågor eller slingrar han sig? "Jag tycker att du verkar må sämre igen, har jag fel?" "Kan jag hjälpa dig att komma i kontakt med vården igen?" "Har du funderat på att få stöd av socialtjänsten med boendestöd?" "Oftast är det bättre att man själv söker hjälp innan någon annan gör en anmälan till socialtjänsten".
Jag tror att du är viktig för din vän men du är kanske ännu viktigare för din väns barn!
Tack för svar TS! Med tanke på vad du svarat så tänker jag att du ändå verkar vara en ganska bra vän så kanske du kan ta upp din oro på ett sätt som inte kritiserar honom som förälder, utan att du tar upp den som en oro för honom. Håller han sig fräsch och ren? Sover han i en renbäddad säng? Har han en tandborste (som han också använder?) Har han ett jobb? Andra sociala kontakter? Hur är han själv uppvuxen?
Eftersom din vän redan har bjudit in dig i hemmet för att hjälpa till så verkar han ju lita på dig. Går det att sprinna vidare på? Går det att ställa raka frågor eller slingrar han sig? "Jag tycker att du verkar må sämre igen, har jag fel?" "Kan jag hjälpa dig att komma i kontakt med vården igen?" "Har du funderat på att få stöd av socialtjänsten med boendestöd?" "Oftast är det bättre att man själv söker hjälp innan någon annan gör en anmälan till socialtjänsten".
Jag tror att du är viktig för din vän men du är kanske ännu viktigare för din väns barn!
Det är klart du kan göra en orosanmälan! En orosanmälan är ingen dom, utan just bara ett anmälan om att du är orolig för barnen och önskar uppmärksamma detta. Även om skola och vård gjort orosanmälningar kan det ge en ytterligare bild om en annan person också orosanmäler.
Det är klart du kan göra en orosanmälan! En orosanmälan är ingen dom, utan just bara ett anmälan om att du är orolig för barnen och önskar uppmärksamma detta. Även om skola och vård gjort orosanmälningar kan det ge en ytterligare bild om en annan person också orosanmäler.
Jag har själv två 10-åringar och det du skriver låter väldigt oroväckande. Vi har inget fläckfritt hem och barnen äter inte alltid nyttigt, men det du beskriver är ju något helt annat. Inga rutiner, lever bland sopor och på skräpmat, inte ens lakan i sängen?
Detta är omsorgsbrist, barnen far illa. Detta går också bortanför vad du som vän kan hjälpa till med. Du kan säkert vara ett bra stöd, men denna familj behöver mer hjälp. Den bördan kan inte ligga på dig eller någon annan privatperson.
Jag tycker att du ska ringa och rådgöra med Socialtjänsten. Beskriv situationen och relationen till din vän. Fråga om det finns något mer du kan göra förutom orosanmälan? (Inte att röja upp för tionde gången, det hjälper uppenbarligen inte).
Sen undrar jag vad din vän själv säger om saken. Han släpper uppenbarligen in dig i sitt hem och har låtit dig hjälpa honom att städa. Man undrar ju också om inte skola och skolhälsovård har reagerat? Om barnen alltid är lortiga, överviktiga samt har dåliga tänder. Uppenbarligen har de det inte bra hos mamman heller, annars skulle det inte vara så där illa. Och mamman skulle ha reagerat för länge sen på pappans omsorgsbrist.
Tack för omtänksamma svar!
Jag hoppas att jag är en bra vän, och samtidigt känner jag mig som en helt usel vän som tänker tanken på att anmäla en kompis... jag tror att han är en bra förälder som uppfostrare, för barnen är trevliga och artiga och uppför sig jätteväl för det allra mesta. Men det verkar som att han inte är kapabel att ge dem en sund hemmiljö.
Precis som någon av er påpekade är situationen sådan att den inte kan anses vara normal. Jag hade absolut inte reagerat alls om det var mer "normalstökigt", om barnen nån gång fick pannkakor med glass till middag eller om de fick spela tv-spel tills de slocknade mitt i natten på skollov. Men detta är som sagt något helt annat.
Jag vet inte om någon annan nånsin får komma hem till dem, och det innebär ju att jag inte kan orosanmäla utan att han förstår att jag har gjort det. Det känns otroligt tabu att kritisera någon annans omvårdnad, men hade jag sett det mer utifrån och varit neutral hade jag nog anmält för länge sen...
Vad händer efter en orosanmälan?
Nu jobbar jag i nära samarbete med socialtjänsten i andra ärenden men jag är ändå inte helt säker. Om du gör en anonym anmälan där det inte framgår att du varit inne och tittat (vilket du inte verkar vilja säga så att han inte förstår att det är du som gjort anmälan) så händer inte så mycket. I min kommun, i Storstockholm, så skulle inte mycket hända alls, om det inte fanns några andra noteringar hos socialtjänsten sedan innan. På sin höjd skulle personen få ett telefonsamtal med information om att någon anmält honom och han skulle få frågan om han själv har någon oro, om det finns någon sanning bakom anmälan. Om du däremot gör en väldigt tydlig anmälan och dessutom står bakom den med namn så hoppas jag att den skulle resultera i ett oanmält hembesök men det kanske bara är i dom bästa av världar.
Jag förstår att du är rädd om din vän ochhans mående men barnens hälsa och utveckling måste komma först. Går det att komma runt på något sätt. Kan man se missären utifrån om man tittar in i lägenheten/huset. Kan du skrivar anmälan som om du vore en anonym granne och då beskriva hur det ser ut om man tittar in utifrån. Kan du prata med honom igen, kan du säga att du faktiskt är orolig och att du har funderat på att göra en anmälan men att du vill att han gör en själv. Det är alltid bättre om han gör en egen orosanmälan, då tyckler soc att han är en ansvarsfull vuxen som behöver hjälp. Han kanske helt enkelt behöver en stödperson som kan hjälpa honom att upprätthålla rutiner efter städning och matlagning. Behöver din vän hjälp med en NPF-utredning? Kan det ligga en diagnos bakom som gör det tufft att rodda familj och jobb?
Hej,
jag arbeta som socialsekreterare med barn och ungdomar och tycker också du ska göra en anmälan - helst där du uppger ditt namn så socialtjänsten kan ta kontakt med dig för ev kompletterande information men du kan göra anonymt.
jag förstår att det kan kännas hemskt att anmäla en vän då anmäla och socialtjänsten låter skrämmande men vi som arbetar där har fokus på Barnets bästa och i väldigt många fall innebär det att vi ger stöd till föräldrarna samt hjälper föräldrarna att få kontakt med andra instanser så som psykiatrin.
många är rädda då socialtjänsten kan omhänderta barn och ja det sker - relativt sällan men det sker- men innan dess har man undersökt möjligheten till frivilliga insatser, försök att hitta lösningar som passar för såväl barn som föräldrar. Myten om att socialtjänsten vill omhänderta barn är verkligen en myt! Vi vill hjälpa barn att må bra med sina föräldrar